STRAY – hur charmigt som helst med herrelösa hundar i Istanbul

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Elizabeth Lo
Dokumentär med Jamil, Ali, Halil, Little Ali, Barani
Premiär: 2021-04-16
Betyg: 4

Listan över medverkande här till höger må i vanlig ordning bestå av människor, om än av anonymt snitt, men i den här filmen är det likväl definitivt hundarna som är stjärnorna. Eller kanske framförallt herrelösa blandrastiken Zeytan, vars öden och äventyr i Istanbul vi får följa på daglig basis.

Allt filmat av regissören Elizabeth Lo på lägre nivå rent fysiskt för bästa hundvy, med en (kamera)känsla som icke sällan känns tämligen subjektiv. Så glöm människorna, de spelar inte ens andrafiolen här, de figurerar för det mesta bara med dialog i bakgrunden. Istället talar vi här i termerna filmiskt kärleksbrev till fyrfota vänner överallt, och det är förstås hur charmigt som helst. Åtminstone om man är beredd på en dos tydlig svärta.

Att rota fram ett köttben

När vi först introduceras för Zeytan är det morgonstund utan någon som helst guld i mund. Strax befinner jycken sig nämligen på en trafikdelare på en obehagligt trafikerad gata. Hur i all världen ska livhanken klaras till en av sidorna, undrar man oroligt. Men det löser sig på bästa sätt, och sedan är det dags att hitta något att äta. Vilket inte är det lättaste, men några byggjobbare förbarmar sig, och med lite tur kan det möjligen gå att rota fram ett köttben från soppåsarna som står uppställda överallt i väntan på soppatrullerna ska göra sin insats.

Djurisk älskog i protestmarsch

På sätt och vis fungerar Zeytan som en slags ovetande guide i Istanbuls myller. Från rivningskåken hon sover i ibland via hamnen med lyxbåtarna och hänget med de snälla lodisarna på ett nattligt torg och vidare till ett nedslag på den stora affärsgatan tillsammans med bästa hundkompisen Nazar förevisas kontrasterna i mångmiljonstaden.

Lite olustigt blir det sedan när Zeytan förrättar behov nummer två framför två japanska turister på en gräsmatta, och lite lustigt är det allt när hundarna idkar djurisk älskog mitt i en feministiskt orienterad protestmarsch.

– Hoppas du fått medgivande från henne till det där, säger någon av kvinnorna till hannen mitt i akten. Som om det skulle spela någon roll.

Gemenskap över artgränserna

Men icke sällan förevisar Stray en allvarlig ton också. Tre syriska tonårspojkar har funnit gemenskap över artgränserna med Zeytan och Nazar, och låter dem sova i den där ovannämnda rivningskåken. De adopterar också olovligen den oemotståndliga valpen Katal, och det skulle de förstås inte gjort. Men nog är det rörande när den lilla dunbollen ligger nerbäddad och sover i en filt med en av tonåringarna på en trottoar.

En ylande serenad i samklang med böneutropare

Bäst är dock Zeytan. Uttrycksfull som få med alla fyra benen stående på jorden klarar tiken livets hårda skola med stoiskt lugn. Innan filmen når slutsignalen uppvisas dessutom en högst oväntad talang; en ylande serenad i samklang med en högljudd böneutropare från närmaste moské. Säg vad mer kan man väl önska sig? Inte vet jag. Däremot är det uppenbart att det varit ett hundgöra att skapa den här filmen.

Skriven 2021-04-15