Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Thomas Vinterberg
Skådespelare: Mads Mikkelsen, Thomas Bo Jensen, Magnus Millang, Lars Ranthe, Maria Bonnevie
Premiär: 2021-04-09
Betyg: 4
Stor publiksuccé på hemmaplan, fyra tunga priser på European Film Awards i december, fyra Bafta-nomineringar och två i nomineringar i nästa månads Oscargala. Att hävda att det ser ljust ut för Vinterberg s (Festen, Jakten) senaste film inför den internationella lanseringen framstår närmast som ett understatement. Likaså vore det lögn att påstå att verket inte förtjänar allt beröm det fått.
Men det udda upplägget må förstås te sig smått kontroversiellt i svenska nykterhetsivrande ögon. Danskarna är ju kända för att ha en mer avslappnad attityd till alkohol, vilket bekräftas när dramats fyras gäng och vänner snöar in på en teori av norske professorn Finn Skårderud som går ut på att människan föds med en halv promille alkohol för lite i blodet.
Går bra med lättsam, påstruken stil
Så varför inte lätta på trycket och både bli och få roligare, blir den outtalade retoriska frågan i sällskapet. Varpå kvartetten bestämmer sig för att se om teorin stämmer under förespegling att experimentet ska belysas i en essä av seriösaste snitt.
Och i början går det onekligen bra med en mer lättsam, påstruken stil. Tommy hittar entusiasmen i igen i sitt fotbollscoachande, körledaren Peter lyckas få sina elever att sjunga som änglar, psykologiläraren Nikolaj fixar att balansera småbarnslivet lite bättre, i alla fall sett ur sin egen aspekt, och historieläraren Martin får äntligen eleverna att engagera sig när han tar ut svängarna å det värsta i inspirerade utläggningar.
Har tappat både must och lust
Martin i en sparsmakat nyanserad och närmast självlysande Mads Mikkelsens skepnad är för övrigt också filmens givna fokus. Hans tre vänner får också stort utrymme, men det är Martins historia som trots allt dominerar, och den är är knappast uppmuntrande. När vi först möter honom förstår man omgående att han tappat både must och lust för såväl jobb som familj. Livsgnistan är borta, och han vet inte hur den ska komma tillbaka, men att pimpla alkoholhaltiga drycker är rimligen inte någon lösning. På samma sätt är den frånskilde Tommy utan att veta det ute på mer hal is än vad han själv inser redan innan alkoholtestet påbörjas, och i slutänden använder han nog mest spriten för att fylla ett hål i tillvaron.
En bläcka av oanade mått
Med tanke på detta har jag lite svårt att förstå all antydan om att En runda till skulle glorifiera alkoholmissbruk. Tilltaget ter sig mest bara fånigt om ni frågar mig. Visst, de medelålders männen verkar initialt ha ganska kul när de springer omkring lulliga på jobbet, och för oss i publiken är det onekligen underhållande att skåda. Men när det spårar ur gör det det ordentligt. En bläcka av oanade mått slutar bland annat i medvetslöst tillstånd på grannens gräsmatta för en i gänget och i en självförvållat nerkissad säng för en annan. Så glorifiera alkoholmissbruk? Knappast. Särskilt inte som det vore synd att påstå att det hela slutar lyckligt för alla.
Duktig på att balansera extremer
Däremot är det här en film som pendlar ordentligt mellan att vara väldigt rolig och väldigt allvarlig. Och komma undan med det, dessutom. Thomas Vinterberg är riktigt duktig på att balansera dessa två extremer, vilket framgår väldigt tydligt i En runda till.
Sedan är hans känsla för att skildra manlig vänskap och gå under ytan på ett naturligt okonstlat sätt för övrigt också avsevärd, och det är förstås en annan styrka med denna högst sevärda film.
Skriven 2021-04-08
