THE PHILADELPHIA EXPERIMENT – från 1943 till 1984 i flängd sci-fi

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Stewart Raffill
Skådespelare: Michael Paré, Nancy Allen, Erich Christmas, Bobby DiCicco, Louise Latham
Land: USA
År: 1984
Genre: Drama, Romantik, Äventyr
Längd: 102 minuter
Format: Blu-Ray/VOD
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 2

Jag såg aldrig The Philadelphia Experiment på bio när den kom 1984, och jag hyrde den aldrig på video. Jag vet inte riktigt varför jag inte hyrde den – kanske för att den, vad jag minns, fick rätt dålig kritik i de videotidningar jag läste. Fast jag kunde ju ha hyrt den ändå. Jag minns på vilken hylla den stod på Broadway. Lustigt nog stod den ganska nära The Ice Pirates, som gjordes av samma regissör; Stewart Raffill, samma år.

Nå, nu har jag i alla fall sett The Philadelphia Experiment. Det är möjligt att jag hade gillat den på 80-talet, då gillade man ju nästan allt, men idag har jag invändningar. John Carpenter var verkställande producent på den här filmen, vilken påstås bygga på sanna händelser – rättare sagt, på konspirationsteorier om det så kallade Philadelphiaexperimentet, som gick ut på att man 1943 försökte göra fartyget USS Eldridge osynligt för fiendens radar. Att det hela är hittepå och dumheter är förstås en självklarhet, och konspirationsteorierna har motbevisats med all önskvärd tydlighet.

Måste hitta sätt att ta sig tillbaka

Raffills film inleds 1943, men det hade jag inte förstått om jag inte visste det. Alla manliga skådespelare har nämligen 80-talsfrisyrer, och alla kostymer ser mest ut som retromode från 80-talet.

Michael Paré och Bobby Di Cicco spelar David och Jimmy, två sjömän som är ombord på USS Eldridge när experimentet utförs. 1984 utför man ett liknande osynlighetsexperiment i en öken. Experimenten kopplas ihop på någon vänster. Vad som händer är att David och Jimmy slungas genom ett hål i tiden, och hamnar i 1984. Där är de vilse och måste hitta på ett sätt att ta sig tillbaka till 1943. Inga tror på deras flängda story. Militärer jagar dem, eftersom de blev sedda när de plötsligt dök upp på experimentområdet. David och Jimmy träffar en tjej, spelad av Nancy Allen, som försöker hjälpa de vilsna sjömännen. Hon blir även kär i David. Fattas bara annat!

Funkar rent allmänt inte

The Philadelphia Experiement är nästan en bra film. Den är väldigt nära att vara en bra film. Dock visar det sig att den är alldeles för dum och töntig för att vara en bra film. Förvisso är filmens visuella effekter verkligen i sämsta laget (fast de var kanske coola 1984?), men rent allmänt funkar filmen inte. Dessutom är Michael Paré ingen vidare skådis. Han tillhör förresten de få personer jag unfriendat på Facebook. Om det nu inte var han som unfriendade mig. Jag hade inbillat mig att Paré var en schysst, avslappnad kille, men han visade sig stå så långt ut på högerkanten att han ibland blev direkt skrämmande. Han gav intryck av att vara lite korkad.

Bisarr jämförelse med Robocop

Jag såg nyligen om Timmen noll från 1980, i vilken ett hangarfartyg slungas bakåt i tiden och hamnar utanför Pearl Harbor dagarna före attacken. The Philadelphia Experiment är ungefär som en omvänd Timmen noll. Skillnaden är att Timmen noll är rätt bra.

I ett recensionscitat på Blu-ray-omslaget står det “En av de bästa sci fi-filmerna från 1980-talet. I klass med Robocop“. Inte nog med att det är en direkt bisarr jämförelse. The Philadelphia Experiment är inte i närheten av att vara så bra som Robocop är. Inte på långa vägar.

1993 kom The Philadelphia Experiment II. 2012 kom en ny version, gjord för TV, återigen med Michael Paré i en av rollerna. Handlingen i den verkar vara ganska annorlunda mot den första filmen.

Skriven 2021-03-26