MIKAELA KINDBLOM : HASSE EKMAN: DANDYN I DRÖMFABRIKEN – ett kärleksfullt idolporträtt av en “okänd” Ekman

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den store Gösta Ekmans begravningståg genom Stockholm drog 100.000-tals åskådare. Bland de fem kändis-barnbarnen finns Gösta Ekman och Mikael Ekman, berömda bland annat för original-Jönssonligan och de första säsongerna av sitcom succén Svensson, Svensson.

Däremellan finns ett bindestreck. Hasse Ekman. En gång i tiden var Hasse Ekman Sveriges flitigaste och mest framgångsrika manusförfattare och regissör – och dessutom uppburen skådespelare, jazzfantast och medkompositör till otaliga musikaliska hits och teaterstycken och skojiga revyer.

Skrev Alice Babs största hit

I sann auteuranda kunde Hasse Ekman spela huvudrollen i och även regissera en film som han själv skrivit manus till. Och ofta så stod han även för musiken, eller i alla fall sångtexterna. Sångfågeln Alice Babs första största hit, Swing it magistern? Den är Hasse Ekmans. Sickan Carlssons mest folkkära filmer – det är Hasse Ekman som skrivit manus och regisserat. Och det är Hasse Ekman som kysser henne i slutscenen. De båda var förresten barndomsvänner och hade växt upp i samma kvarter.

Har oförtjänt hamnat i skuggan

Ändå … Hasse Ekman är tydligen relativt okänd, i alla fall i den svenska förlagsvärlden, för författaren Mikaela Kindblom berättar att när hon försökte sälja in sin bok om Hasse Ekman så blev svaret ofta ett tveksamt … Eh, du menar väl Gösta Ekman? (Man kan fråga sig om de förbryllade förläggarna tänker på Gösta Ekman den äldre eller Gösta Ekman den yngre?! Det finns faktiskt två stora Gösta Ekman i svensk teater- och filmhistoria!)

Hasse Ekman har mycket oförtjänt hamnat i skuggan – liksom många av 1900-talets stora och populära filmregissörer – eftersom allt ljus i historieskrivningen har riktats på ett enda geni: Den Store Ingmar Bergman. Ingmar Bergman förtjänar sina hyllningar, men det är typiskt svenskt och typiskt tråkigt att man inte kan sprida gracerna över fler filmer, över fler filmgenrer, över fler personer.

Ett kärleksfullt idolporträtt

Medan det finns många hyllmeter skrivna om Ingmar Bergman finns det bara ett par hylldecimeter skrivna om Hasse Ekman. Bland annat ett par böcker av Hasse Ekman själv. Sin första självbiografi skrev han vid sjutton års ålder. Mikaela Kindbloms bok fyller välbehövligt ett tomrum på hyllan om svensk film och svensk filmhistoria.

Det här är en personligt skriven bok, ett kärleksfullt idolporträtt, där Kindblom djupdyker ner i sina sexton favoritfilmer i kapitel efter kapitel och hon passar samtidigt på att göra utflykter till vad som annars händer i Sverige – och vad som händer i världen i övrigt. Konkurrensen från – och inspirationen från – Hollywoodfilm fanns redan på 1940-talet. Man behöver inte ha sett de sexton filmerna tidigare (boken fungerar bland annat som aptitretare för att man ska bli sugen på att se Hasse Ekmans filmer) och man behöver inte ha samma favoritfilmer, eller samma sätt att tolka filmerna på, det är ändå intressant och mångfacetterad läsning.

Fru Greta Ekman förde traditionen vidare

Kindblom har valt att gå i kronologisk ordning. Via Hasse Ekmans filmer får man även en biografi över Hasses liv, och lite om släkten Ekman.

Orättvist nog framhålls alltid Gösta Ekman (den äldre) som det stora geniet och den stora inspirationen för kommande generationer – som om ärftlighet bara går på de manliga sidan. Egentligen verkar det vara fru Greta Ekman (född Sundström) som såg till att teatertraditionen och filmtraditionen levde vidare – Gösta Ekman (den yngre) har berättat att det var farmor som öppnade alla dörrar för honom, för hon kände precis alla i branschen och kunde allt, även om hon aldrig själv stått på en scen. Det var också Greta Ekman som läste alla Hasses manus och gav respons – och som sedan gick med sonen på alla hans filmpremiärer.

Vitt puder var svaret på problemet

Gösta Ekman (den äldre) dog vid 47 års ålder, utbränd, efter en tid av kraftigt kokainmissbruk – en vana han plockade upp när han spelade in den berömda stumfilmen Faust i Berlin. Avtal med djävulen kommer i alla möjliga former. Gösta Ekman behövde hålla sig vaken och alert för att hänga med i tempot – och vitt puder var svaret på problemet. Och sedan kom fler problem.

Greta Ekman levde i över 90 år och fortsatte att gynna, göda och uppmuntra ny talang – först barn och sedan barnbarn i branschen. Hasse Ekman drog sig tillbaka vid ungefär samma ålder som sin far, fast inte i en kista, tack och lov, utan han flyttade till Spanien, där han levde och hade det mysigt i fyra decennier – först med den norska filmstjärnan Tutta Rolf, och sedan med en ny fru.

Snedfördelat svenskt filmklimat

Mikaela Kindblom analyserar inte bara Hasse Ekmans filmer, utan även det rådande svenska filmklimatet, de förändringar som genomfördes som förstörde Hasse Ekmans arbetsmiljö (och som ledde till Hasses frivilliga landsflykt), och som har skapat det sneda och snedfördelade svenska filmklimat som vi har idag.
Där man skiljer mellan kvalitet och underhållning. Så att en underhållande film alltid måste vara av dålig kvalitet och kvalitetsfilmer måste alltid vara tråkiga.

De som vi har att tacka för att svensk film idag inte är bättre än den är, de kom upp sig i smöret och förstörde för Ekman & co under andra halvan av 1900-talet.

Tiden rätt för att uppvärdera Hasse Ekman

Det är bara att rekommendera denna bok – läs och lär. Fel satsningar och fel bedömningar kan förstöra inte bara för enskilda duktiga regissörer och auteurer utan för hela filmklimatet, för en oöverblickbar tid framåt.

Och ja, tiden är helt rätt nu för att återigen uppskatta och uppvärdera Hasse Ekman. Inte bara för hans finkulturella filmer och hans satsning som “auteur” — utan minst lika mycket för hans folkliga filmer, som banat väg för svensk komedi på alla fronter – teater, revy, musik, TV och film.

Från Sjunde himlen till Sällskapsresan. Från sitcom Niklasons till sitcom Svensson, Svensson. Från Povel Ramel och Karl Gerhard till Hasse&Tage och Grotesco. Från Jazzgossen och jazzigt Alice-Babs-uppror till schlager och Mello.

Bergman inte så bra utan Ekman?

Hasse Ekman har infogat så många byggstenar på så många ställen när det gäller svensk kultur och underhållning. Man får en känsla av att om man skulle ta bort Hasse Ekman som byggsten, så skulle hela bygget rasa – i alla branscher.

Och vem vet – Ingmar Bergman kanske inte ens hade varit så bra utan någon att ha som rival, att tävla med, att bråka med? Ekmans och Bergmans vänskapsrivalitet, ett slags “best frienemies” relation skulle kunna vara värd en egen bok.

print

Du kanske gillar:

KALLE LIND, Hasse Alfredson: en sån där farbror som ritar och berättar (Bokförlaget Forum) JOHANNA FORSMAN & KJELL SUNDSTEDT : DET SVENSKA FILMMANUSETS HISTORIA – ett gediget praktverk från stumfilm till Östlund i Cannes KLAS ÖSTERGREN : JULREVY I JONSERYD OCH ANDRA BERÄTTELSER – med nyskriven kortroman som grande finale INGVILD H RISHØI : STARGATE: EN JULBERÄTTELSE – sagoskimmer och magisk realism lägger sig som ett fint snötäcke