KAN MAN VÅLDTA EN POJKE MED EN BRÖDLIMPA? – en sann historia

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Jag lyssnade på Gudstjänsten i Sveriges Radio P1 söndagen den 2021-03-14. Den sändes från Immanuelkyrkan i Jönköping och temat var ”Livets bröd”.

Naturligtvis tänkte jag då på min sanna betraktelse Kan man våldta en pojke med en brödlimpa? som återfinns i Den svenska högtidsboken, tryckt i en av de 22 antologier som jag medverkade i. Den svenska högtidsboken är utgiven både av Humanisterna och En bok för alla.

Här är min betraktelse:
En invandrarpojke i 8-årsåldern uteblir plötsligt från undervisningen från sin skola. En, två, tre dagar. Ingen vet vad som har hänt? Inte ens pojkens mamma.
Pojken tyckte om sin svenske lärare. I den åldern tycker man om sin lärare. Hen är en ställföreträdande förälder. Pojken är stolt över sin lärare och talar jämt om honom med sin mamma. Mamman är också tacksam. Mycket tacksam: Pojken behöver ju känna att han är välkommen i det nya landet där allt, till och med himlen är annorlunda.

Mamman och pojken bestämmer sig för att visa läraren sin tacksamhet. De behöver inte grubbla länge hur de skall göra. Mamman skall baka en brödlimpa som pojken skall ge till läraren. Bröd är livet, gemensamhet, bröd är så mycket. I Apostlagärningarna står det ”De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.”

Pojken överlämnar brödet till läraren. Pojken tycker att mamman aldrig tidigare lyckats baka en så fin limpa. Han tittar sig stolt om i klassen. Hans klasskamrater förstår handlingen rent intuitivt, en svensk pojke till och med lyfter sin tumme för att visa sitt samtycke. Det varma brödets doft fyller klassrummet. Läraren tackar för brödet, och säger att det var mycket snällt av pojken. Han lämnar tillbaka den vackra broderade duken som brödet låg i och stoppar brödet i en plastpåse. Ingen i klassrummet får smaka på det inbjudande brödet. Men de små själarna förstår: Det är lärarens bröd.

Lektionen är över. Alla springer ut. Läraren passerar den skrattande skaran barn. I ena handen har han sin portmonnä och i den andra plastpåsen. Plastpåsen hamnar plötsligt i en skräpkorg. I en skräpkorg. Allting på sin rätta plats…
Pojkens skolbänk gapar tomt. Pojkens själ och hjärta gapar tomt. Lärarens handling är just nu oförsvarlig.

Att kunna ge är stort. Inte minst när man inte har så mycket att ge ifrån. Att kunna ta emot är större. Det krävs en hel människa för det…

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker

Skriven 2021-03-16

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners