GRETA – född att spela sig själv i egen biopic

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Engelsk titel: I Am Greta
Dokumentär med Greta Thunberg, Malena Ernman, Svante Thunberg, António Guterres, Jean-Claude Juncker
Land: Sverige
År: 2020
Genre: Dokumentär
Längd: 97 minuter
Format: Blu-ray/DVD/VOD
Distributör: TriArt Film
Betyg: 5

Sveriges Oscarsbidrag. Nästan. Guldbaggevinnare och en av årets bästa svenska filmer – och årets bästa dokumentärfilm. Nu finns filmen om Greta på DVD och BD.

Dokumentärfilmen om klimataktivisten Greta Thunberg är närgången och personlig.Nathan Grossman började filma Greta Thunberg innan hon blev Greta med hela världen.

Protagonisten ska börja från noll

Dokumentären har samma struktur som en Hollywoodfilm, där den lilla människan strävar i motvind, mot stora otydliga maktstrukturer och korrupta bolag och viftande väderkvarnar. Den lilla protagonisten ska börja från noll, och kämpa sig upp mot hjältestatus. För att sedan springa på pumpen och vara nere för räkning innan tredje akten börjar, och sedan, vid tredje aktens slut: Triumfens ögonblick!

Tårar rullar fritt

Greta börjar från noll, med noll följare och ett plakat, utanför den svenska riksdagen. Inför tredje akten är Greta världsberömd, men också sliten och nere för räkning, när hon färdas över Atlanten i en minimal båt där det inte finns något privatliv alls att få … och med Nathan Grossmans kamera i synen, när salta droppar från Atlanten stänker, och Gretas salta tårar rullar fritt, för allt är för mycket, nu orkar hon inte längre …

Slutar med triumfens ögonblick

Sedan: triumfens ögonblick. Landning i New York och ett bejublat och omskrivet tal inför världens församlade ledare. Hur kom hon hem igen? Med samma båt, och med mer saltstänk? Det är inte med i filmen, för det slutar med triumfens ögonblick. Att hjälten behöver gå hem igen är det ingen som tänker på – många filmer har strapatsrika vandringar för att komma någonstans, tänk bara på alla strävsamma hobbitar och deras långa promenader, men hem … det går på fem minuter eller på ett snabbt filmklipp. Här finns inte ens antydningen till hemresa med.

När såg du en dokumentärfilm på bio sist?

Att göra en dokumentärfilm som en dramatisk treaktare till Hollywoodfilm – det är ett smart drag av Nathan Grossman, och det för in en stor dos av dramatik till en genre som ofta (orättvist) ses som lite präktig och sävlig och tråkig – om genren “ses” över huvud taget. När såg du sist en dokumentärfilm på bio? (Alltså: på den tiden som folk gick på bio …) Eller köpte hem en riktigt bra dokumentärfilm till filmsamlingen? Det här är långt ifrån tråkigt. Greta är född till att spela sig själv i sin egen biopic.

Tar det mesta med stor portion humor

Från småprat med Frankrikes president till hemma hos-reportage. Från resa genom Europa till ett EU-klimatmöte, med mycket snack och minimalt med verkstad, till nättroll och mordhot. Greta tar det mesta med en stor portion humor. Filmen skildrar hur rolig och smart och påläst Greta är, hon är riktigt bra på att prata engelska och på att skriva tal, och hon vill gärna prata franska också, för att vara artig och för att få publiken med sig …

Inga glädjetårar för världsberömmelse

De privata ögonblicken höjer sig allra mest i hela filmen. Pappa Svante Thunbergs engagemang för att dottern ska ta paus och äta något, hans coachning att inte bry sig om alla andra, vare sig fans eller media, för ingenting är viktigare än den egna hälsan … Mamma Malena Ernmans rörande glädjetårar – för att dottern kan tänka sig att ta en skiva (mycket sned) hemgjord tårta som hon själv har bakat till studenten. Inga glädjetårar alltså för att dottern är världsberömd eller för att hon har fått toppbetyg i alla ämnen. Ätstörningarna, mobbingen och aspergersdiagnosen ställer alla andra världsliga problem (även klimatfrågan) i skuggan.

Har förvaltat förtroendet väl

Färden i den lilla segelbåten – bara det skulle ha kunnat bli en dokumentär, en rysare … Det är som skakande turbulens i ett flygplan (som Greta inte vill befatta sig med) oavbrutet, dag och natt, i två veckor.

Regissören Nathan Grossman har förvaltat det förtroende han fått mycket väl. En dokumentärfilm som är som ett klockrent skott i krysset.

Skriven 2021-03-10