SARAH JIO : ALLA BLOMMOR I PARIS – sentimentalt, melodramatiskt och hoppigt mellan två helt olika tider och historier

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: All the Flowers in Paris
Förlag: Printz
Översättning: Maria Store
Genre: Skönlitteratur
Antal sidor: 320
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-01-27

Året är 2009. Parisiska Caroline cyklar rätt in i en lastbil för att undvika att köra över en mamma med ett litet barn. Fotgängarna märker varken lastbilen eller Caroline – eller hennes melodramatiska självuppoffring. På sjukhuset konstateras det att Caroline har förlorat minnet.

Så småningom, efter att ha blivit friskskriven (fast fortfarande utan minne), blir Caroline vän med en snygg kock på restaurangen som hon brukar gå till, och minnesbilder av en man och ett barn börjar bubbla upp med ojämna mellanrum. Vilka är dessa två personer och var är de nu?

Nobbad nazist hämnas

Hopp till år 1943 – vi befinner oss i ett ockuperat Paris och Céline lever tillsammans med sin far och dotter och tillsammans driver de en liten blomsterhandel. En högt uppsatt nazist blir förälskad i Céline när han köper blommor, och när hon nobbar honom hämnas han och ser till att Célines pappa hamnar i koncentrationsläger. Céline själv blir inspärrad i nazistens lägenhet, tillsammans med sitt barn. Céline inser att hon blir tvungen att kämpa med näbbar och klor för sin frihet, och hon är beredd att göra vad som helst för att rädda sitt barn.

Två historier med väldigt olika ton

Det hoppas mellan de två handlingarna i hela boken – vi befinner oss hos Caroline med minnesförlust i dagens Paris i ett kapitel, i nästa kapitel befinner vi oss hos Céline i andra världskrigets Paris, sedan tillbaka till Caroline som fortfarande inte minns något, efter det Célines desperata kamp för att bli fri …

Det är onekligen lite jobbig läsning. Det är som om två helt olika och ganska tjocka romaner klämts in i en och samma volym. Två historier med väldigt olika ton och som inte verkar ha något alls med varandra att göra. Dessutom har man en känsla av att man har hört eller sett historierna förr, i liknande eller lite bättre tappning. Någon som har minnesförlust och letar efter nycklar till det förflutna. Någon som drar till sig fel sorts man och blir fången mot sin vilja, och planerar en flykt. Men “inte utan min dotter”!

Vem styr in i lastbil med flit?

Historien under andra världskriget är onekligen lite mer spännande än den nutida historien där Caroline inte minns och försöker minnas. Berättandet är ofta ganska sentimentalt och melodramatiskt, speciellt när det kommer in änglalika små barn som ska skyddas från allt ont i berättelsen. Och vem i hela världen styr rätt in i en lastbil med flit? Fotgängare, även de med gigantiska barnvagnar, stora som lekstugor, kan faktiskt flytta på sig när det kommer cyklar! (Tips: plinga och skrik “cykelbana“!)

Är inte lätt hoppa mellan olika tider

Det är svårt att skriva historisk fiktion och att inte få in en massa historiska fel eller att göra personerna för moderna och anakronistiska. De bästa författarna av historiska romaner är ofta britter (och någon irländare och någon australier och någon tysk …) – de lyckas styra undan från allt som är sentimentalt, melodramatiskt, fånigt och historiskt felaktigt … och de är vanligtvis utbildade inom historia, och har en Masters under bältet, allra minst.

Att hoppa mellan olika tider (utan att falla i fällan att använda samma moderna språk i alla tider) är också vanskligt. Mästarna får det att se så lätt ut. Men det är inte lätt. När man läser en sådan här amerikansk bok som klampat in i alla fällorna med att skapa historiska romaner, så inser man ännu mer hur svårt det är att lyckas fläckfritt. Det är också svårt att inte göra historien för sentimental eller för melodramatisk eller för blommig.

Skulle kunna bli en bra film eller mini-serie

Parallella linjer möts i oändligheten. Parallella handlingar möts denna gång efter vad som känns som en oändlighet – men författaren får ihop det med en knorr, slutet påminner om Sarahs nyckel … (högt beröm!), och med lite struktur och editing skulle även den här boken kunna bli en bra film, eller mini-serie. Kristin Scott Thomas skulle bli en utmärkt Caroline …