Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: Malin Fors (del 13)
Genre: Deckare
Antal sidor: 320
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2020-10-08
Malin Fors är tillbaka. För trettonde gången. Det är dock första gången undertecknad avnjuter en bok om denna numera nyktra kriminalinspektör med Linköping som arbetsfält. Med detta sagt kan det likväl konstateras att man snabbt kommer in i handlingen.
På samma sätt märks det att Mons Kallentoft är upphovsman. Den Mallorcabaserade författaren begagnar sig av ett drag av poesi i sitt sätt att skriva, som är lätt att tycka om, vilket ger ett högst personligt intryck. Flyhäntheten finns där förvisso också, men man får intrycket att han försöker ge lite mer rent språkligt än många andra inom det svenska deckarskrået. Sedan går det kanske inte att komma ifrån att detta drag kommer fram tydligare i den nya serien om Tim Blanck och hans sökande efter sin försvunna tonårsdotter. Ni som läst första boken om honom, Se mig falla, förstår säkert vad jag menar.
Spänningselement i privatlivet
Men tillbaka till Malin Fors. En intensiv älskogtakt får lite oväntat inleda denna historia. Det går hett till där i Forskans sänghalm. Det är svettigt, nästan djuriskt och det tycks finnas äkta känslor där med Ulf, Tinderdejten som blivit något mer. Kan det möjligen vara kärlek? På riktigt. Det återstår att se. Men ett spänningselement i privatlivet är det här allt. Relationen både utvecklas och är på vänt på en och samma gång. Det blir liksom så eftersom Ulf är ute och reser så mycket.
Ett geni som skändats
Fast den väsentliga tråden i Satanskäftarna är förstås den programenliga mordutredningen, och den här gången tar allt sin början när en ung man hittas död och skändad i ett buskage i en av stans parker.
Offrets namn är David Hagman, och han var ett geni. Får Malin och partnern Zeke veta av mamma Elsa, som för övrigt också var den som anmälde honom försvunnen. David arbetade på det heta medicinföretaget Nordchem där han tjänade bra och var omtyckt.
Högljudd högerextremist och dömd sadist
Ja, också var han gay, så det ligger nära till hands för Malin, Zeke och alla andra att att anta att det handlade om ett hatbrott. En misstanke som förstärks när en annan ung homosexuell man hittas mördad på samma sätt.
Fast en högljudd högerextremist gör nödvändigtvis ingen mördare även om han hotat att skjuta Malin och Zeke vid ett hembesök. Samma sak kan möjligen sägas om en tidigare dömd sadist/sexbrottsling och killen med koppling till båda offren, som varit och är allt annat än samarbetsvillig. Eller kan man verkligen det. Avskriva dem utan problem, alltså. Vem vet.
Våldsamheter innan ridåfall
Samtidigt visar utredningen att David Hagman har sett barn dö i Kongo som hade anknytning till hans arbete. Vad har hänt, är frågan. Och varför är Malins avkrävda nykterhetstest positivt när hon inte fått något återfall?
Detta ska givetvis inte avslöjas, men man kan väl säga som så att det vankas både stark dramatik och våldsamheter i välavvägd dos innan ridåfall. På samma gång sätter Mons Kallentoft fokus på tragiska faktum i vår värld, som det inte tycks finnas någon lösning på. För ”Too much is never enough”, för att nu justera taglinen på Mary Trumps bok om sin ökände farbror lite lätt.
Ljus på orättvisor utan predikande
För egen del kan jag uppskatta detta, det här att spänningsförfattare sätter ljuset på vår tids stora problem och orättvisor. Så länge det hela inte förvandlas till predikande som får historien att sagga, det vill säga. Och det gör det inte när Kallentofts är berättare. Istället adderas en substans, som gör mig som läsare än mer involverad i dramatiken.
Cliffhanger om sex och svek i den privata sfären
Det är väl sådant som kallas fingertoppskänsla, antar jag. Emellertid är det inte själva deckarhistorien som erbjuder den förväntade cliffhangern denna gång. Istället är det ett stickspår utspelat i den privata sfären som handlar om sex, lust, eventuell kärlek, löften om en framtid och – viktigast av allt – svek av stora mått med några av huvudkakaktärerna i fokus.. Fortsättning följer. Jag kan knappat bärga mig.
