YOUR HONOR (säsong 1) – excellenta skådespelarinsatser i svettigt och mörkt thrillerdrama med Bryan Cranston

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Skapad av Peter Moffat
Regi: Edward Berger (episod 1, 2, 3), Clark Johnson (4, 5, 6), Eva Sørhaug (7, 8, 9), Bryan Cranston (10)
Skådespelare: Bryan Cranston, Hunter Doohan, Hope Davis, Michael Stuhlberg, Tony Curran, Lilli Kay, Carmen Ejogo, Isiah Whitlock Jr., Benjamin Flores Jr., Amy Landecker
Land: USA
År: 2020/2021
Genre: Drama/Thriller
Visas på HBO Nordic
Betyg: 4

En olycka händer så lätt, och den kommer som en ovälkommen överraskning. Desto svårare då att låtsas som om ingenting hänt. Eller att aktivt försöka undgå att inte bli upptäckt, och till råga på allt bryta mot allt man någonsin trott på. Sedan spelar det ingen större roll att syftet är förståeligt; att rädda den egna ätteläggen från ett helt annat liv än den behagliga variant av det samma som redan finns utstakad.

Bryan Cranston är tillbaka, och även om han förmodligen alltid mest kommer att bli ihågkommen för sin roll som Walter White sedermera Heisenberg i Breaking Bad, så utgör Your Honor en ytterst värdig om än kanske mer traditionell fortsättning på hans seriekarriär.

Står högt i kurs moraliskt

Platsen är New Orleans. Där spelar Cranston titelrollen som rättrådige domaren Michael Desiato, som vare sig vill döma hunden efter håren eller rutinmässigt döma baserat på vad inte särskilt objektiva snutar säger i rätten. Man skulle kunna säga att han är står högt i kurs rent moraliskt, och så skulle det säkert förblivit om inte den där olyckan som nämns inledningsvis varit framme.

Lämnas blodig och döende på asfalten

En bilolycka för att vara exakt. För när Michaels 17-årige astmatiske son Adam stannar i stadens nergångna kvarter för att återse platsen hans mor blev mördad på något år tidigare bär det sig inte bättre än att han hotas av till synes härdade gängmedlemmar. Där och då tappar han koncepterna, och kör hastigt och lustigt iväg bara för att strax därefter till sin fasa se att han är förföljd.

Därefter leder det ena till det andra. En tappad inhalator gör att Adam för några ögonblick slutar vara uppmärksam på trafiken, varpå han kör på en motorcyklist med full kraft. Offret är en pojke i samma ålder, som nu ligger och på asfalten blodig och döende kippande efter andan. Adam ringer efter hjälp, men omständigheterna gör sedan att han lämnar olycksplatsen.

Offrets far, en ökänd gangster

Där och då försätter han sin far i en situation ingen förälder vill uppleva. Ett fruktansvärt dilemma om ni så vill; att göra det rätta eller bryta alla moraliska och etiska regler han tror på och fått lära sig är frågan. Michael Desiato väljer det sistnämnda, men först sedan han förstått vem offrets far är. Hans namn är Jimmy Baxter, ökänd gangster i stan som inte skulle lägga fingrarna emellan för att leva upp till devisen öga för öga om han får reda på vem som kört ihjäl hans son.

Så visst, Michaels första tanke är att låta rättvisan ha sin gång, men den grundläggande känslan att skydda sitt eget kött och blod tar över när han ställs inför detta faktum, och det är då situationen blir komplicerad. Mycket mer komplicerad än han någonsin kunnat föreställa sig. Att tvätta sonens blodiga kläder är bara början.

Händelsekedja av oanade proportioner

Ändå skulle det bara bli en liten cover up, så ingen skulle få veta. Arrangera bara så att någon snor den skraltiga olycksbilen och se till så att den försvinner, är tanken. Därefter finns det inget som någonsin kan koppla smitningsolyckan ifråga till varken far eller son Desiato.

Fast även de enklaste planer kan gå i stöpet, och på den vägen är det. Lite grus i maskineriet är allt som krävs, och i det här fallet utlöser en trafikkontroll av en afroamerikansk småskurk en händelsekedja av oanade proportioner. Korrupta snutar visar sig från sin sämsta sida, Jimmy Baxter kanske börjar lägga ihop två och två, någon avlivas, en hel familj sprängs i luften och Michael utsätts både för utpressning från någon som påstår sig känna till sanningen om olyckan och hotas med allvarliga konsekvenser om han inte ser till att få en mördare frikänd.

Vore synd sabotera spänningen

Som om inte det vore nog tvingas han förråda de som litar på honom mest för att inte bli avslöjad med de moraliska byxorna nere. Ja, ni förstår. Sedan beklagar jag den något svävande utläggningen här ovan. Men det vore ju synd att sabotera spänningen för de som avser att titta.

Samtidigt är det inte bara Michael som lider i Your Honor. Adam spenderar i stort sett hela denna första säsong med att plågas av skuldkänslor för det som hände. Han tiger och lider, men vill helst berätta om det som plågar honom. Han kan inte bara gå vidare och låtsas som ingenting hänt. Och han utvecklar ett ohälsosamt intresse för familjen Baxter, vilket onekligen ter sig mer än dumdristigt.

Får gradvis ett alltmer rymligt samvete

Om detta låter tilltalande, så har ni helt rätt för er. Your Honor är både svettigt spännande och beroendeframkallande. Däremot tycker jag gott att kollegorna kan sluta älta om och jämföra med Breaking Bad, enkom för att Bryan Cranston står högst upp i rollistan. Visst, precis som Walter White brottas han initialt med de moraliska komplikationerna av det han gör bara för att gradvis få ett alltmer rymligt samvete. Men att beteckna Your Honor en serie av copycat-karaktär vore att förenkla förhållandena grovt.

Sedan är det lite intressant och för den delen även märkligt att kritikerna – allt enligt Rotten Tomatoes – så här långt är så pass polariserade. Det är 50/50 som gäller här, och lika mycket som jag kan förstå den positiva halvan, lika lite skriver jag under på sågningarna. De ter sig mest bara såväl gnälliga som ”nitpicking” och oförtjänt oförsonliga.

Skildringar av gråzoner fascinerar

För övrigt ska villigt erkännas att Your Honor inte är helt perfekt Ändå är det här likväl en väldigt stark skapelse som kan rekommenderas till alla som uppskattar att krypa in ett mörkt vare sig svart eller vitt- präglat dramatiskt rum. För egen del är jag en stor fan av sådant, skildringar av livets gråzoner, om svåra val och vad människor kan göra i extrema situationer fascinerar och nyanserar. Sedan kan den som vill få hänga upp sig på detaljer av typen ”Varför händer allt elände som kan hända i olyckans kölvatten?”, ”Varför är dramats gangster vit när 60% av New Orleans befolkning är svart?” och ”Varför ska man bry sig om Michael och Adam när de är så osympatiska?”

Well, allt handlar om värderingar och avvägningar här, och hade seriens skapare Peter Moffat – som förresten bygger sin historia på en israelisk serie – velat hade det hela sett annorlunda ut. Dessutom är det ju så här; hur man än vänder sig är rumpan bar, för att nu ta till ett välbekant talesätt.

En njutning att skåda

Sedan kanske det är så att de excellenta skådespelarinsatserna över hela linjen trots allt lyser aningen mer än själva helheten. Men det är inte så konstigt i så fall. Bryan Cranston givetvis, ”sonen” Hunter Doohan, Michael Stuhlberg, som den tillknäppt oberäknelige Jimmy Baxter, Hope Davis, som hans viljestarka fru, Isiah Whitlock Jr. som pampen och tillika Michaels bäste vän Charlie med flera. Alla levererar de med emfas, och det är en njutning att skåda.

Skriven 2021-03-10