Klicka på bilden, för att se hela bilden
Songs from and Inspired By the Motion Picture är undertexten till Sias nya album, och om ni inte hört talas om filmen behöver ni inte känna er ignoranta. För det har förmodligen inte många andra heller gjort. Liksom otaliga andra filmer har sångerskans egenhändigt regisserade Music mest bara försvunnit i hanteringen i kölvattnet på pandemin.
Sedan har det naturligtvis inte heller hjälpt att kritiken nästan överlag varit usel heller. Inte många kollegor internationellt har sett något förmildrande i detta drama om en ung autistisk flicka och hennes drogdealande storasyster, spelad av Kate Hudson. Omdömen som ”Inget mindre än ett förbluffande fiasko”, ”En krass och lat röra”, ”Tondöv” och ”Ett pinsamt drama” har präglat responsen.
Blev trots all Golden Globe-nominerad
Nu har Music i ärlighetens namn fått en del goda recensioner också, men en procentsats på åtta respektive 14 för kritiker respektive publik på Rotten Tomatoes säger det mesta. Även om filmen trots allt också blev Golden Globenominerad både för Bästa musikal eller komedi och för Bästa skådespelerska för Kate Hudsons insats nyligen.
En personlig touch
Men det här skulle ju handla om musiken, tänker ni säkert. Det är så sant som det är sagt, och det är väl lika bra det. För själva soundtracket befäster till stor del sångerskans position som en driven och skicklig popmakerska. Hon hittar inte sällan de tydliga hookarna, och adderar dessutom samtidigt inte sällan en personlig touch, en ”qurkiness” om ni så vill, till helheten.
Som Spice Girls 25 år senare
Man hittar också ofta ett relativt brett spektrum både stil- och tonmässigt i hennes sångsamlingar. På Music pendlar vokalissan mellan å ena sidan sådant som Hey Boy – tänk Spice Girls Wannabe 25 år senare – och öppningsspåret Together, en positiv upbeat sak som mest får mig att associera till kids som lever runt i ett fluffigt mjukdjursland. Samt å andra sidan ballader som lätt valsiga, nästan crooneraktiga Beautiful Things Can Happen och Courage to Change, en skapelse med ansenligt mått drama i det subtila formatet innan den stora refrängen kommer.
Det mesta övertygar
Däremellan hittar vi lätt stötiga Saved My Life, R&B-doftande Play Dumb och den lika catchy som lighthousiga Floating Through Space, och det mesta, måste jag säga, övertygar. Sedan säger jag inte att vokalissan på något sätt överträffar de glänsande popsprakande föregångarna This Is Acting och 1000 Forms of Fear, men hon håller onekligen stilen. Eller man kanske hellre ska säga stilarna inom den tänjbara popboxen.
Skriven 2021-03-08
