Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Julien Leclercq
Skådespelare: Olga Kurylenko, Marilyn Lima, Mchel Nabokoff, Martin Swabey, Carole Weyers
Land: Frankrike
År: 2021
Genre: Action, Drama, Thriller
Längd: 80 minuter
Visas på Netflix
Betyg. 2
Nu blir det franskt här på JPS Media! Julien Leclercq är tillbaka med en ny film, producerad för Netflix. Senast han var i farten, var det med förra årets Netflix-film Jord och blod, och dessförinnan gjorde han Rånarna. Dessa filmer hade två saker gemensamt: de hade alldeles för kort speltid, och deras berättelser var besynnerligt tunna. Leclercqs nya film Sentinelle lider av samma problem.
Förr brukade jag hävda att om någon beslutar sig för att göra en Modesty Blaise-film, vore Olga Kurylenko det perfekta valet för huvudrollen. Hon har rätt utseende, hon har gjort en del actionroller, och om jag minns rätt, talar väl Modesty med något slags brytning? Nu har dock Kurylenko passerat 40, och är därmed för gammal för att spela Modesty Blaise, som var i 25-årsåldern i sina första äventyr.
Besatt av att hitta våldtäktsman
I Sentinelle är Olga Kurylenko allt annat än en glamorös actionhjältinna. Hennes rollfigur Klara är sliten, härjad, och lider av posttraumatisk stress. Hon tillhör ett franskt militärförband, och har precis återvänt till Nice från Syrien. Filmen inleds i Syrien, där Klara upplever några chockerande händelser.
Klara omplaceras och får ingå i Operation Sentinelle; militärer som agerar polis och patrullerar på Nice gator. Klara äter stark medicin och har grava psykiska problem.
Efter att Klara gått på nattklubb med sin syster och de två skilts åt, blir systern våldtagen och hamnar på sjukhus, där hon ligger i koma. Klara blir besatt av att hitta våldtäktsmannen och ta kål på honom. Hennes jakt på den unge killen leder till något större.
Inga twister eller överraskningar
Sentinelle är mer ett grått drama om PTS med några brutala våldsinslag, än en rak actionfilm. Filmen är alldeles för deprimerande för att riktigt fungera som actionfilm och thriller. Filmen är inte direkt dålig, men det här är inte kul – i betydelsen underhållande actionfilm. Den är heller inte spännande. Som drama är det inte gripande.
Som jag nämnde ovan är filmen för kort, den är bara 81 minuter. Det dröjer lite mer än en halvtimme innan nattklubbsbesöket och Klaras hämnd tar sin början. Och det är alltså besynnerligt tunt, lite simplistiskt. Här finns inga större twister, inga överraskningar, allra minst den klyschiga epilogen.
Problem löses med att hoppa över dem
Däremot finns här alldeles för många ologiska inslag. Klara gör en hel del konstiga saker, och en del problem i handlingen löses med att helt enkelt hoppa över dem. Hur ska Klara fixa det här? Klipp! Ny scen: Klara fixade det. Hon lyckas även resa och ha sig, trots att polisen vet att hon är i hämnartagen och tar kål på folk. Klara drabbar samman med tre killar på en nattklubbstoalett, hon mosar killarna och slår sönder halva inredningen – och personalen låter henne bara gå. “Stick härifrån!” säger de.
Olga Kurylenko förtjänar bättre
Jag undrar också varför armén inte bara skickade hem Klara, eftersom hon inte är lämplig för tjänsten som patrullerande polis – hon bryter ihop på gatan flera gånger. Hon är inte lämplig för något arbete alls.
Jag gillar Olga Kurylenko, hon förtjänar bättre filmer än den här. Det finns mängder av filmer som är sämre än Sentinelle, men det här är inte en film jag ger mina varmaste rekommendationer.
Om jag någon gång träffar Julien Leclercq, hoppas jag att han presenterar sig med att säga “It is I … Leclercq!”.
Skriven 2021-03-06
