AMY MAH : DEN FÖRLORADE ÅRGÅNGEN – frustrerande hoppigt med flashbacks om förlorad vinflaska i amerikanskt klichépaket om Frankrike

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: The Lost Vintage
Förlag. Prinz
Översättning: Christina Mansicka
Genre: Drama, Feelgood
Antal sidor: 363
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2020-08-26

Amerikanska Kate jobbar som sommelier på en trendig New York krog och drömmer om att bli en av världens bästa vinkännare – men hitintills har hon floppat spektakulärt på de prestigefyllda proven till Masters of Wine, och kuggar hon sig en gång till så kommer hon inte att få fler chanser för att klara proven.

Så går New York-krogen i konkurs och Kate bjuder in sig själv till sin gamla kompis Heather och hennes man Nico, som hon inte pratat med på evigheter. Baktanken är att Kate ska jobba på sitt vinkännande, eftersom Heather och Nico praktiskt nog äger en stor vingård i Bourgogne, och Kate erbjuder sig som tack att hjälpa till med att plocka druvor till årets viner.

Fotbollströjor förmultnar

Men Kate verkar tillbringa mest tid i källaren, eftersom hon vill göra Heather och Nico en extra tjänst genom att “städa” den. Kate verkar slänga allt och Nico kommer förmodligen inte att bli glad den dagen han går ner till källaren för att visa sina barn alla fotbollströjorna från hela sin fotbollskarriär – och så ligger de och förmultnar på en soptipp, utan hans vetskap. Så kan det gå när man släpper in städtokiga amerikanska främlingar, för att de behöver hjälp med det dyra vinprovet …

Men Kate slänger inte allt, inte de enormt värdefulla vinerna där alla årgångar finns sparade, alla utom en …Vad hände med den förlorade årgången? Det där är en historia som går ända tillbaka till andra världskriget och den tyska ockupationen av Frankrike, som satte sina spår i det berömda vindistriktet …

Hoppar mellan nutid och andra världskriget

Berättandet hoppar mellan nutid och Kates synvinkel, och dåtid och en främmande kvinnas synvinkel (hon, vars väska och klänning Kate har hittat i källaren – men ingen vet vem hon är).

Det där hoppandet är ett vanligt grepp i moderna romaner, bland annat när det gäller berättandet i historiska romaner av bästsäljande brittiska författare som Katherine Webb, Jojo Mojes och Lizzie Page, men även australiensiska Kate Morton brukar strukturera sina romaner på detta sätt.

Det kan bli frustrerande hoppigt, om man inte är en van författare. Och detta är Ann Mahs debutroman. Tilläggas bör att de författare som gör historiehoppandet riktigt, riktigt bra, är utbildade i historia – inte i vinkännande.

Att skriva historiska romaner är svårt, att skriva historiska romaner som är bra och övertygande utan anakronistiskt tänkande och andra fadäser, är mycket svårt.

Berättare på hal is

Det som är ännu värre är däremot att det hoppas även i nutidsberättelsen, när Kate berättare. Nutiden borde i alla fall ha kunnat bli icke störande läsning. Greppet med återkommande multipla flashbacks är irriterande. Kate befinner sig i Frankrike och så är det en flashback till New York, och en flashback i flashbacken till varför hon fick jobbet och en flashback i flashbacken till varför hon blev arbetslös … och en flashback till hur hon misslyckades med det viktiga vinprovet …. Och så vidare.

Singel, het och väldigt sexigt fransk

Tillbaka till Frankrike och en ny flashback till när hon var på vinprovning och blev ihop med en snygg fransk kille, flashback i flashbacken till hur de träffades första gången … Hopp till nutid och de ses igen och han är fortfarande singel och het och väldigt sexigt fransk och allt verkar vara som bäddat för att Kate ska bli ihop med honom igen.

Boken är lite som ett amerikanskt klichépaket av Frankrike med goda viner och läckerbitar. Det jobbigaste är strukturen som är flera steg bakåt, flera steg bakåt, ett steg framåt, flera steg bakåt … det är läsandets motsvarighet till att försöka ta sig fram på hal is.

Excellerar när det gäller mat och vin

Ann Mah är mat- och vinskribent och hon excellerar när hon skriver om mat och vin. Det är omöjligt att läsa utan att snålvattnet rinner till. Men det övriga … Prosan är mer lämpad för en kort (eller lång) artikel i en tidskrift, det är jobbigt att läsa den en längre tid.

Men om man tar sig tid med romanen och delar upp den i små, små bitar så kan detta så klart vara trivsam eskapism, för detta är en enorm värld av lyx: resor utan förhinder, dyr mat och dyra viner utan gränser … Och i en verklig värld där det inte går att gå ut och ta ett glas vin på en restaurang efter klockan åtta på kvällen är Kates liv som sommelier som den ljuvaste fantasyeskapism.

Bourgogne är så klart ett av världens dyraste vindistrikt – ska man fantisera, behöver man ju inte snåla på de fiktiva slantarna!