Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ovanstående rubrik är ett exempel på en tautologi, eftersom en legoknekt kan tänka sig att tjäna vem som helst, bara hen får betalt för sina tjänster. Hen styrs således inte av sin moraliska eller ideologiska övertygelse och sålunda är hen samvetslös.
Vi som är hängivna biobesökare har svårt att glömma den herrelöse samurajen Kuwabatake Sanjuro, spelad av den oförglömlige Toshiro Mifune, som i Akira Kurosawas film Yojimbo – Livvakten, sålde sina tjänster till två starka familjer som kämpade om totalt herravälde i en japansk by. Det intressanta med den här framställningen av en legoknekt, och i filmerna som bygger på den, som exempelvis Sergio Leones klassiker För en handfull dollar med Clint Eastwood i huvudrollen, är att oavsett hur våldsamma Mifunes och Eastwoods karaktärer än är, oavsett hur opålitliga de än är, oavsett hur förrädiska och sluga de än är, vinner de ändå åskådarnas sympatier. Det är där manusförfattarnas skickliga manipulationer kommer in i bilden. (Claude Chabrols utgångspunkt när han skrev filmen Slaktaren var frågan och utmaningen ”Vilken person har en kvinna svårast att bli förälskad i? Låt denne då bli älskad av henne.”)
Det finns naturligtvis även skildringar av legosoldater som är trogna sina uppdragsgivare, exempelvis Kurosawas De sju samurajerna och dess amerikanska version 7 vågade livet, men i dessa fall var legoknektarna ett slags bittida ”kommunistiska partisaner” som ställde sig på de svaga och orättvist behandlade böndernas och arbetarnas sida. Inte att undra på att båda filmerna var tillåtna att visas i dåvarande semikommunistiska Tjeckoslovakien, trots att John Sturges film 7 vågade livet, var en utpräglad västern, en genrefilm som inte var alltför välkommen i ett land vars ideologiska blick var fokuserad på det heroiska och broderliga öst. (Detta trots att i västern ”det goda” ofta besegrade ”det onda”. Men liksom definition på vad som är hälsosam och vad som är ohälsosam föda skiftar över tiden, byter även representanter på vad som uppfattas som förebildligt ”goda” och vad som uppfattas som vedervärdigt fördärvliga och onda plats med varandra.)
Men som sagt, det är feghet, opålitlighet och förrädiskhet som allmänt associeras med legoknektar. Wikipedia upplyser att ”Niccolò Machiavelli rekommenderade att man inte bör ha legosoldater i sitt skydd, därför att de brukar vara odisciplinerade, oorganiserade, fega och förrädiska, egenskaper som han bevittnade när han var Florens överbefälhavare 1503–1506”. Dessa inte alltför smickrande karaktärsdrag och egenskaper, feghet och förrädiskhet, kan jag dessvärre känna igen hos Maria Küchen.
Maria Küchen var en av de jurymedlemmar som bedömde de inkomna bidragen till en tävling anordnad av LL-förlaget och där mitt manus Ninas flykt först tilldelades 1:a pris, och sedan på falska och lögnaktiga premisser fråntogs det. Maria Küchen satte Ninas flykt på överlägset första plats, allt enligt vittnesbörden från hennes kolleger. De har visserligen inte nämnt hennes namn, men vittnesmålen ”samtliga i juryn…” och ”alla i juryn…” borde, logiskt sett, inkludera även henne.
Maria Küchen och LL-förlagets övriga juryledamöter är upphöjda medlemmar i det svenska kulturlivet, de tilldelas priser och utmärkelser, och de, som om det var helt självklart, tar emot allt detta, samtidigt som de förmodligen skadeglatt njuter av tanken att det är mig, Vladimir Oravsky, som de så nedrigt bestulit på heder och pengar, och som, om allt detta inte var upprörande nog, jag åtminstone delvis finansierar genom mina skatter.
Det verkar som att vem som helst kan köpa Maria Küchens tjänster, om solden är rätt. Küchen har inga som helst problem med att tjäna flera herrar och kanske till och med samtidigt.
Sådan för rådande ögonblicket folkkär barrikad som Küchen inte stod på är inte uppfunnen än och Küchen är verkligen begåvad på att avläsa sitt blöta finger som ofelbart navigerar henne efter den riktning från vilken anpasslighetens vind blåser.
Jag lyssnade på Küchen den 21 februari 2021 när hon i Sveriges Radios P1 medverkade i en radiogudstjänst från S:t Nicolai kyrka i Örebro. Där gav hon mig svar på frågan som jag länge funderade på: hur kan hon leva med sig själv?
Hon berättade att hon älskar syndabekännelse, eftersom då blir hon ”förlåten genom Jesus Kristus”.
Att intala sig att Jesus Kristus förlåter henne, oavsett hur förrädiskt och föraktligt hon beter sig, är ett mycket bekvämt sätt att tillfredsställa ett samvetets naturliga behov att vara någorlunda rent. Küchen agerar nämligen både som förövare, syndare, åklagare, försvarare, domare och en allsmäktig förlåtare och amnestiutfärdare, allt i en enda självupphöjda jag-person. Küchen kan konsten att vara sin egen treenighet.
Küchen predikade även om ”vårt ansvar för allt levande”. Omfattades inte jag i detta ansvar för allt levande, då när Küchen ingick i den juryn som först utnämnde min bok Ninas flykt till vinnare av LL-förlagets litterära tävling och sedan uteslöts ur denna på helt falska premisser?
Maria Küchen hänger sig professionellt åt läpparnas bekännelse, jämförbart med genomkorrumperade politikers dito, de som alltid och i varje givet ögonblick vet vilka slogans de bör använda sig av och vilka barrikader de bör stå på, samtidigt som de lever på sitt eget omoraliska vis.
Dig Maria Küchen, verkar Jesus Kristus tjäna väldigt väl eftersom du verkar tvångsförvara henom i din egen bröstficka. Med självuppdiktad ”Guds hjälp” och inbillat godkännande tror du att du kan bete dig precis hur som helst gentemot de människor som du undantar från ”allt levande”.
I samma radiogudstjänst från S:t Nicolai kyrka i Örebro medverkade även f.d. ärkebiskop i Svenska kyrkan K.G. Hammar. Han pratade klokt och hans varnande exempel, vilka jag återkommer till, kändes att vara riktade inte bara till hela svenska folket utan specifikt mot Maria Küchen, som uppenbarligen lever och agerar ackurat så som Hammar varnade för.
K.G. Hammar pratade om tre frestelser. ”Den andra frestelsen”, upplyste han oss om ”handlar om att använda religionen i jagförstärkelsens tjänst… en tro som frågar vad jag kan få ut av Gud, vilken nytta Gud kan medföra i mitt liv… kan jag använda mina andliga erfarenheter, så som jag använder allt annat jag har tillgång till, till att må bättre, till att bli en tryggare person, till att framträda med ett välputsat varumärke.”
”I den tredje prövningen eller frestelsen”, säger Hammar ”sätts allting på sin spets… imperiets lockelse. Tänk att med Guds hjälp få styra över hela världen… Vad uppfyller då hjärtat? Maktlystnaden, makten över andra, makten över sitt eget liv, kontrollbehovet inte bara över det egna livet utan även andras liv, andras inre liv, till och med.”
Vad säger du Maria Küchen, kände du igen dig i K.G. Hammars predikan?
Troligen inte, eftersom du verkar ha en överenskommelse med Jesus Kristus genom vilken du alltid verkar vara ”förlåten”.
Men miraklernas tid är inte förbi och du kanske plötsligt drabbas av ett gnagande, oförlåtande samvete.
Kontakta då Myndigheten för tillgängliga medier och LL-förlaget och utkräv från dem att återbörda mig mitt 1:a pris för Ninas flykt. Jag kan då ge dig en tusenlapp från min summa för besväret och det är inte omöjligt att du kommer att belönas med ett nyinstiftat pris från tidningen Dagen för sent uppvaknande.
För vidare läsning i detta ämne hänvisar jag till artikeln Dawit Isaak-biblioteket – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker
© Vladimir Oravsky
Skriven 2021-02-26
