ANN-HELÉN LAESTADIUS : TIO ÖVER ETT – helgjuten och gripande roman om ett Kiruna som inte försvinner i avgrunden

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Rabén & Sjögren
Genre: Skönlitteratur, Ungdom
Antal sidor: 287
Format: Pocket
Utgivningsdatum: 2018-01-17

“Vi ska flytta.
Inte för att vi vill det.
Vi måste.
Annars riskerar vi att dö. Falla ner i en grop. Slukas av ett hål, stort som en krater, svart som synden. Ända ner i helvetet. Pappa har kallat gruvan för helvetet så länge jag kan minnas.”

Ofta ignoreras Sveriges minoriteter, inte bara i ungdomslitteraturen utan i litteraturen i Sverige i allmänhet, och i Tio över ett smyger sig behandlingen av minoriteter in som ett sidotema, som en svag musikslinga som hela tiden ökar sin frekvens och ljudstyrka.

Inledning som en dystopisk upptakt

Så snyggt gjort. Så smakfullt, så starkt och så skrämmande. Det här är inte den första tvångsflytten i norra Sveriges historia. Samerna har varit med om allt det där förr.

Inledningen av romanen låter som en dystopisk upptakt till ett framtida science fiction drama. Ungdomsböckerna vimlar av dem idag. Men det här är en alldeles “vanlig” realistisk ungdomsroman. Något som i sig är mycket ovanligt.

Staden som ska flytta – på riktigt

Tio över ett utspelar sig i Kiruna, den där staden som finns långt uppe i norr, och som ska flytta. Vilket faktiskt låter som science fiction, men det är sant.

Hela staden ska inte flytta, men stora delar. Flytta är egentligen fel ord – många hus ska bara rivas. Däribland Majas hus. Ett nytt Kiruna är under uppbyggnad och en del välkomnar det nya, andra är kritiska till det kulturarv som bara rivs. Och har LKAB verkligen stenkoll på allt?

Maja, bokens huvudperson, vaknar varje natt tio över ett och är livrädd för att just denna natt ska vara den sista. Om katastrofen kommer vill hon vara redo. Redo att rädda sin familj, sin bästa vän som bor mittemot, och helst hela Kiruna, innan staden försvinner ner i avgrunden.

Tio över ett griper direkt tag i läsaren

Sällan har “ingenting” varit så spännande! En vän summerar berättelsen med “det händer ingenting, men det är jättespännande!” Och tillägger att man inte kan sluta läsa. Det händer “ingenting” är i och för sig en tolkningssak. Ungdomsbokskategorin är idag så full av fantasy, dystopier, paranormala romanser och överdrifter och gigantiska “final battles” att jämfört med allt det där så händer det “ingenting” – Kiruna försvinner inte ner i ett stort hål, och det här är inte början på den stora apokalypsen.

Men annars händer det massor. Har du ingen koll på Kiruna, så lär du dig strax vilka kändisar som kommer därifrån (hockeylegendaren Börje Salming och deckarförfattaren Åsa Larsson), vad folk jobbar med (gruvan), hur staden ser ut (inget torg i mitten, bara en stor parkeringsplats) och hur den politiska processen i Kiruna går till.

Ingenting är självklart, allt ska ju manglas och diskuteras. Majas mormor är en av höghönsen inom sossepartiet (Majas mamma röstar på moderaterna, men berättar det inte för mormor), och är fortfarande arg på Kirunapartiet, som förstörde sossarnas perfekta tid vid makten.

Man får en bra bild av livet långt uppe i norr, vad folk är intresserade av, vad de gör på fritiden, hur vintermörkret känns, hur det är att befinna sig i gruvan …

Skotrar, hockey och flytt till Luleå

Om man gillar skotrar och ishockey är Kiruna livet. Maja är inte så intresserad, bara så där lite lagom. Fast hon gillar en hockeykille som läser böcker, precis som Börje Salming, och hon köper böcker som han gillar bara för att kunna prata om dem med honom. Majas pappa kör skoter och han ville ha en skoterintresserad son (han fick två tjejer). Hennes mormor ville ha ett bitskt barnbarn en “Maja piraya”, en sossefeminist. Maja är alldeles för snäll för mormors smak. Det verkar som om alla i familjen har krav på Maja och vill att hon ska vara något speciellt, som hon inte lever upp till. Med den nye pojkvännen kommer fler krav att leva upp till, och dubbla läsläxor, och dessutom ska Majas bästa kompis Julia flytta till Luleå. Och så mal hela tiden oron för att hela Kiruna ska rasa ner i ett hål.

Testamente som filmkonst

Maja filmar och dokumenterar så mycket hon kan, och testamenterar sina filmer till Julia, bara utifall att. Tio över ett bjuder ofta på klaustrofobisk läsning, man känner Majas skräck och panikångest och det känns som om huset skakar och att allt ska ramla ner i underjorden …

Det hade lätt blivit för intensivt, men romanen har också roliga partier. Som när Maja berättar om sina drömmar, hon vill bli författare eller litteraturkritiker och helst av allt vill hon bli som Yukiko Duke. På bibliotekets bokcirkel härmar hon hennes tonfall, hennes sätt att sänka rösten, hennes åsikter … Det är en riktigt humoristisk scen, och man känner igen den stora Yukiko i Majas gestaltning!

Minoritetsspråk på skyltarna

Det är också intressant att läsa om alla människor som finns i Kiruna, i en scen konstaterar Maja att skyltarna är skrivna på fem olika språk, engelska för utländska besökare, och så svenska, finska, meänkieli och samiska för Kirunaborna. Och hennes mormor som blev så arg när Maja ville välja meänkieli som tillval istället för spanska, eftersom meänkieli (enligt mormor) inte är ett riktigt språk. Om det inte är ett riktigt språk, varför finns det då på skyltarna?

Staden som försvinner och återuppstår

Tio över ett är också ett rörande kärleksbrev till Kiruna – staden som kommer att försvinna och återuppstå på ett annat ställe, i en annan form, utan utsikt över fjällvärlden. Men blåsten och gruvan kommer att finnas kvar. Tio över ett nominerades till Augustpriset – och vann – mycket välförtjänt.

Det är sällan man läser en bok (vilken kategori som helst) som är så helgjuten, gripande och levande, och samtidigt tar upp ämnen som inte är vanliga i den svenska litteraturen över huvud taget.

Ny bok och uppföljare

Ann-Helén Laestadius är nu aktuell med ny bok, en lätt självbiografisk deckare där författarens egna minnen från uppväxten somm renskötardotter spelar en stor roll – en gripande roman som heter Stöld. Som nioåring blir huvudpersonen vittne till ett bestialiskt mord på en ren – och hon vågar inte berätta för någon vad hon sett …

Det finns även en direkt uppföljare till Tio över ett – för den som vill veta hur det gick för Maja och alla de andra karaktärerna efter flytten.

Har du inte tidigare läst Ann-Helén Laestadius så har du ett oerhört spännande och angeläget författarskap framför dig, att upptäcka och begrunda – ett unikt författarskap som utan pekpinnar tar upp några av de allra svåraste frågorna i svensk samtidshistoria.