STAR TREK: PICARD (säsong 1) – en vilda västernhjälte med senior power i en mörk och dyster verklighet

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Skapad av Akiva Goldsman, Michael Chabon, Kirsten Beyer och Alex Kurtzman
Regi: Hanelle M. Culpepper (episod 1, 2, 3), Jonathan Frakes (4, 5), Maja Vrvilo (6, 8), Douglas Aarniokoski (7), Akiva Goldsman (9, 10)
Skådespelare: Patrick Stewart, Alison Pill, Isa Briones, Harry Treadway, Brent Spiner, Oria Brady, David Carzell, Merrin Dungey, Jamie McShane, Sumalee Montano
Land: USA
År: 2020
Genre: Action, Drama, Äventyr
Längd: avsnitt á 42-56 minuter
Format: DVD/Blu-Ray
Distributör: Disney
Betyg: 3

Vilda västerns glansdagar är inte över! Star Trek seglar vidare, och för att parafrasera Tintins gode vän Karl Kalkyl – ledordet är fortfarande “längre västerut”!

Som av en händelse var den senaste TV-boxen (med rekord många Emmy-vinster!) som man gottade ner sig i den utmärkta Murder She Wrote – av CBS. Och nu är det dags att gotta ner sig i nästa CBS produktion: Star Trek: Picard.

Ålder är bara en siffra

Vad de två sinsemellan väldigt olika TV-serierna har gemensamt är att det är en briljant skådespelare, en teaterns och filmens grand old lady respektive grand old man, “the best of the British”, som innehar huvudrollerna. Sir Patrick Stewart är något yngre än Dame Angela Lansbury. Men båda två är av det gamla gardet. KBO! Längre västerut! Upptäckarglädjen över att det finns nya roller och nya rolltolkningar är intakt! Ålder är bara en siffra och det är inte hur gammal du är, utan hur du är gammal, som räknas!

En vilda västernhjälte, senior power

Patrick Stewart spelar en 94-åring i den senaste Star Trek serien, Jean-Luc Picard, fast han själv bara är 80. Medan andra 70-plussare väntar på matkassar som ska sättas på behörigt avstånd vid yttertrappan, så seglar Sir Patrick oberört vidare. Som Master and Commander. Eller en vilda västernhjälte. senior power!

Star Trek: Picard är Star Treks motsvarighet till Logan. Logan var X-Men-filmen där Stewart spelade en åldrad och oberäknelig Professor X, Logan var vilda västern-äventyret par excellens inom superhjältemytologin, även om det också var en dystopisk, postapokalyptisk sci-fi. Det ena utesluter inte det andra. Man kan gärna se Stewarts insats i Star Trek: Picard som andra delen i en diptyk av porträtt av åldrande westernhjältar eller superhjältar.

Allt är äldre och bättre i Star Trek

Star Trek har tagit ett blad ur Logans bok – man litar på bra skådespelare som kan sitt gebit. Gammal är ändå äldst och man behöver inte lära gamla hundar nya tricks, för de kan redan alla tricks. Star Trek gör nu tvärtom mot X-men serien som misslyckat rebootade med New Mutants enligt devisen “yngre och sämre” – i Star Trek-land är allt “äldre och bättre“.

Det har nu gått 18 år sedan vi senast såg dessa Star Trek-karaktärer i Star Trekvärlden – och det har också gått 18 år i vår verkliga värld. Alltså kan Stewart och de andra njuta av att ha åldrats naturligt, och de kan använda sig av sina riktiga ansikten, med rynkor och allt, utan att förlita sig på mer eller mindre knepiga CGI-föryngringar.

Bästa ögonblicken är nedtonade

Det finns gott om nya karaktärer att introducera, men också gamla karaktärer som kommer tillbaka. De bästa ögonblicken är lowkey och nedtonade, fria från specialeffekter och action, och bara med bra skådespelare som gör det som bra skådespelare gör bäst – de agerar och interagerar. De sitter runt en lägereld (som i en western) och äter sci-fi motsvarigheten till bruna bönor med fläsk och pratar om livet. Om vänner som försvunnit, om sorg och överlevnad och hårda bud i Mellerud. Kort sagt: evigt mänskliga frågor.

Frågor om mänsklighet och vad det innebär att vara människa och att klassas som människa tas också upp i och med Datas dotter och den allt mer utvecklade artificiella intelligensen. Westworld kanske driver dessa frågor något bättre, något smartare och något mer utförligt än Star Trek – men Star Trek gör ju ändå allt Star Trek-style.

Det finns någon mening med alla gamla karaktärer som kommer tillbaka, det är inte bara fanservice, man har det som en viktig del i manusbygget.

Ingen säger åt Sir Patrick att hålla käften

Men några gånger undrar man om manusförfattarna har sett tillbaka på Star Treks storhetstid och om de i sådana fall har fått minnet raderat efteråt … för HUR kan nu Romulans infiltrera den oövervinnerliga flottan så lätt, när det i Star Treks historia i princip har varit den spanska inkvisitionen och en total häxjakt när det gäller att spåra och eliminera alla som har det minsta lilla Romulan-DNA i sig?

Och hur kan någon få för sig att svära åt Sir Patrick, mannen med den trygga tordönsrösten? Hur kan någon behandla Picard på det sättet? Hur kan någon behandla Star Trek på det sättet? Ingen säger åt Sir Patrick att hålla käften, varken som Professor X eller som Picard! Bakläxa, manusförfattare, lite respekt för traditionen! Och respekt för Sir Trygg Tordönsröst!

Mörkt både bokstavligt och bildligt

Star Trek stod för optimism och framtidsanda – ofta under tuffa tider. Nuförtiden verkar det som om svart är det nya svarta. Allt ska vara så mörkt. Både bokstavligt och bildligt. Ibland är det praktiskt att kunna se vilka karaktärer som är i TV-rutan. Och det kanske är hög tid för lite gammaldags gung ho Star Trek optimism?

För musiken var aldrig så medryckande, danserna aldrig så vilda, festerna aldrig så glittrande, musikalerna aldrig så överdådiga och filmerna aldrig så optimistiska och fulla av tomtebolycka och glada slut … som under depressionen och under världskrigen.

Dags damma av den obändiga optimismen

Att Star Trek kör “mörkt och dystert” måste tyda på att vi är inne i en väldigt glad och sorglös tid i verkligheten. Om så bara vore fallet … Nu om någonsin vore det dags att damma av original-Star Treks obändiga optimism. Tajmingen kan inte vara mycket bättre.

Star Trek har alltid färdats dit ingen annan har färdats, och nu är inte rätt tid att färdas dit ingen vill att Star Trek ska färdas, nämligen “to the depths of despair”. En resa bland stjärnorna kan också ge “glitter och glamour” och upptäckarglädje – att allt är möjligt och att saker blir bättre och bättre … längre västerut.

Skriven 2021-02-11