Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Orginaltitel: Selvportrett (The Self Portrait)
Regi: Katja Høgset, Margreth Olin & Espen Wallin
Dokumentär med Lene Marie Fossen, Geir Fossen, Trill Fossen, Morten Krogvold
Premiär: 2021-02-20
Betyg: 3
Redan som 10-åring började kroppen gå sin egen väg och 15 år senare är det en utmärglad skör kvinna som aldrig gått igenom puberteten, vars fotografier för tankarna till livet och till dödens väntrum. Denna starka dokumentär, gjord av Espen Wallin och dokumentärfilmarna Margreth Olin och Katja Høgset går ingen oberörd förbi.
Lene Marie Fossen beger sig till den grekiska ön Chios med sin kamera där gränd efter gränd låter henne porträttera kvinnor och män som alla bär sin historia bakom djupet av fåror och svunnen tid. Det är också där hon finner sina miljöer i övergivna hus och byggnader.
Hemma bland det förgångna
Vi följer med in och hennes kamera är det enda som speglar vår tid på ett nästan kusligt sätt. En kvarleva av svunnen tid, av det som en gång var, likt Lene själv. Hennes närvaro speglar inte bara hennes kreativitet utan även platsen där hon känner sig hemma, bland det förgångna, det trasiga men ändå fortfarande vid liv.
Fotograf tar euforiskt hand om henne
Det går inte att ta miste på den religiösa symboliken där korset på väggen av Kristus gör oss påminda om lidandet och med Lene själv liggandes utmärglad, nästintill mer död än levande blir symboliken i bildspråket än mer verklig. När Lene Marie Fossen får kontakt med Norges mest kände fotograf, vida känd för att inte strö beröm i onödan, Morten Krogvold som euforiskt tar till sig henne och lovprisar hennes talang får Lene lite mer hopp, lite mer ljus över sin mörka tillvaro. Hon blir lite mer av det hon drömmer om, att inte vara en sjukdom utan en fotograf.
Den utmärglade människan berör mer
Men det går ändå inte förbise det uppenbara till trots. Är det ljuset i den magiska bildkompositionen som fångar uppmärksamheten eller är det den utmärglade människan som berör mer? Troligtvis går detta hand i hand, men tippar mer över till sjukdomsbilden.
Hoppet om insikt och oförmågan att läkas
Det är bakom sin kamera hon känner sitt lugn, sitt kall men längre in i dokumentären påtalas att tack vare, märk väl, tack vare hennes svåra sjukdom utgör orsaken att hon kan fånga det som kameran visar. Hoppet om insikt värvas med oförmågan att kunna läkas och tvångsintagning på sjukhuset blir mer en avkunnad dom där tiden inte läker alla sår.
Lene Marie Fossen vill göra en skillnad, en skillnad för andra som genomlider detta helvete. ”Självporträtt” är oundvikligen en dokumentär om anorexi. En sjukdom som ingen kan blunda för.
Skriven 2021-02-21
