Klicka på bilden, för att se hela bilden
År 1978 hölls finalen av Eurovisionsschlagerfestivalen i Palais de Congrès i franska Paris. Vi svenskar minns denna final huvudsakligen av två anledningar. Det ena är att Norges bidrag Mil etter mil med Jahn Teigen kom på sista plats utan att få en enda poäng, en mycket sällsam händelse som muntrade upp oss svenskar under flera decennier och omnämndes i svenska tidningar även i nekrologer över honom.
Den andra minnesvärda händelsen var att cypriotiskan Anna Vissi skulle representera Grekland med låten Mr. Nobel, med en text som vi svenskar inte fann alltför pietetsfull mot Alfred och hans gärningar, och hon diskades och ersattes med hyllningssången Charlie Chaplin framförd av Tania Tsanaklidou.
Den händelsen som för evigt skrevs in i diktaturernas svarta annaler är att vinnaren av 1978-års Eurovisionsschlagerfestival blev Nurit Hirshs och Ehud Manors israeliska bidrag A-ba-ni-bi, framförd av Izhar Cohen & Alpha Beta, och som tilldelades inte färre än 157 poäng.
Jordaniens TV-befälhavare var dock inte förtjusta i detta beslut av en demokratisk omröstning bland Europas 20 länder och bestämde skyndsamt att avbryta utsändningen och falskeligen tillkännage att Belgien, som fick 125 poäng, blev schlagerfestivalens vinnare med låten L’amour ça fait chanter la vie.
De jordanska beslutsfattarna måste ha anat att bara några stunder senare, inte bara ”hela världen”, inklusive Jordanien, skulle få veta vem som vann tävlingen, utan att även att det Jordanska tillrättalagda resultatet skulle bli lika ökänt som hånfullt utskrattat. Men despoter tänker inte rationellt eftersom de drivs av blind, okontrollerbar fiendskap och sorgligt inskränkt tankeförmåga.
Internet censureras av diktatorer och diktaturer. Exempelvis i Kim Jong-uns Nordkorea, militärjuntans Myanmar och Abed Al Saffars Sverige.
Att jag tidigare har beskrivit att jag inte är jublande glad över att Ur & Penn förstörde min klocka och konsekvent vägrar att ge mig en ny i stället, är kanske inte en helt ny bekantskap för dig. Jag har trots allt skrivit om det 12 gånger tidigare sedan maj 2020. Men i stället för att herr Abed Al Saffar, Ur & Penns vd och ägare, skulle skicka en ny till mig, försöker han lösa problematiken på sitt eget, hjärnkortslutnings vis:
Jag har bannlysts från Ur & Penns internet och jag kan inte kommunicera med Ur & Penns kundtjänst
och jag får följande automatiserat meddelande därifrån:
“Delivery to the following recipient failed permanently:
info@uropenn.se
Technical details of permanent failure:
554.5.7.1 The user or domain that you are sending to (or from) has a policy that
554.5.7.1 prohibited the mail that you sent.
En princip som förhindrar att meddelandet skickas har tillämpats.
Meddelandet kunde inte levereras till den avsedda mottagaren eftersom det inte uppfyller e-postprincipkraven i din eller mottagarens organisation. Meddelandet kanske innehåller ord som anses stötande i organisationen eller så har organisationen begränsat vilka som kan skicka meddelanden till varandra. (…)
Om du har kunnat skicka meddelanden till mottagaren tidigare kan du kontrollera att meddelandet inte innehåller skyddad information, till exempel kontokortsnummer, eller ord som anses stötande i organisationen.”
Tidigare kunde jag skicka mina klagomål till Ur & Penns kundtjänst, och kundtjänsten tog visserligen emot dem, men Ur & Penn åtgärdade aldrig orsaken till mitt missnöje.
Det som anses stötande i Ur & Penns organisation är följande: Jag kräver min rätt, och kräver att Ur & Penn ersätter den klockan som Ur & Penns apatiska rörmokare devalverade.
Nu är det inte bara Ur & Penns kundtjänst som har mig på sin censurvakts lista, utan samtliga Ur och Penns anställda, inklusive tulin.karaman@uropenn.se och emilia.hansson@uropenn.se med vilka jag tidigare kunde, om än resultatlöst, kommunicera.
Man kan fråga sig hur det kommer sig, att Ur & Penns anställda finner sig i att deras mejl övervakas? Är de överhuvudtaget medvetna om det?
Några är det.
De som skickade till mig sina privata e-postadresser, för att jag skall kunna underrätta dem när jag ånyo skriver om Ur & Penn.
Herr Abed Al Saffar, herr Ayad Al-Saffar och herr Osama Saffar, låt mig berätta för er att Sverige inte är Kim Jong-uns Nordkorea, inte militärjuntans Myanmar, inte Folkrepubliken Kina, inte Ryska federationen. Och dessutom, även i dessa diktaturer, överlistar folket censurens spärrar och hittar alltid, utan undantag, tillgängliga, öppna kanaler.
Kritiken försvinner inte bara för att man blundar för den. Eller censurerar den.
Ni herr Abed Al Saffar, herr Ayad Al-Saffar och herr Osama Saffar tror kanske att ni har Sveriges dummaste anställda, samtidigt som en del av dessa tycker att ni är de dummaste arbetsgivare.
Dem tidigare 12 artiklar om Ur & Penns destruktiva kund- och klocködeläggelse är:
12/ ”i ena hörnet Ur & Penn, i det andra…”
11/ / ”Ur & Penn och Fritiof Nilsson Piraten”
10/ “LÅNGFINGRET – Ur och Penn:s “omslagspojke””
9/ ”Tre utomordentligt verksamma karriärfrämjande råd”
8/ ”Ur och Penn och 830 namn”
7/ ”Ur & Penn och Armbandsklockans dag”
6/ ”Ur & Penn och Halleys komet”
5/ ”Ur & Penn: Vi vill att du skall vara nöjd, dock helt på våra villkor”
4/ ”Vi skiter i dig! Hälsningar Ur & Penn”
3/ ”Urspårat Ur & Penn – Ur led är tiden”
2/ ”Stjäl med den ena handen och tigger med den andra”
1/ ”Kan det möjligen vara så att vissa företag missbrukar korttidsarbetsstödet för egen vinning?”
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker
© Vladimir Oravsky
