Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Amanda Adolfsson
I rollerna: Matilda Gross, Marianne Mörck, Johan Rheborg, Björn Gustafsson, Lily Wahlsteen
Land: Sverige
År: 2020
Genre: Familj
Längd: 93 minuter
Format. DVD/Blu-Ray
Distributör: SF
Betyg: 3
Nelly Rapp är en succéserie med ett tjugotal böcker bakom sig – och nu är hennes första film här! Svenska komiker tycks ha stått i kö för att få spela små och stora roller i filmen. Monster, monsteragenter eller vanligt folk. Men allra bäst är det nya fyndet Matilda Gross som Nelly Rapp – hon är helt enkelt suverän. Hon verkar så äkta och uttalar sina repliker som om hon kommit på dem själv i stunden och hon utstrålar all den längtan och frustration och hoppfullhet som hennes karaktär besitter.
Lily Wahlsteen, bland annat känd som Sophie i de nya Sunefilmerna, och känd från teaterns tiljor som Annie (Nöjesteatern och Lorensbergsteatern), spelar en monsterflicka som blir Nellys nya BFF.
Nelly Rapp bryter (pojk)normen
Så många filmer handlar om en pojke och en flicka som bildar par – alla läsare eller filmåskådare ska ha någon att identifiera sig med (typexempel LasseMajas detektivbyrå) eller så handlar det om en eller flera pojkar (typ Emil, Bert, Sune, Håkan Bråkan, Lilla Jönssonligan, Anderssonskans Kalle och så vidare…) Statistiknördar kan gå igenom 60 år med SVTs Julkalendern och se hur ovanligt det är med bara två flickor i huvudrollerna och inga pojkar. Så Nelly Rapp- filmen bryter på det området en väl inövad norm.
Däremot är inte manuskriptet alls i klass med böckerna. Det verkar oklart vem den tilltänkta publiken är. Böckerna är för 6-9 åringar och Nelly vänder sig direkt till den jämnåriga läsaren i boktexterna, på ett sympatiskt och inkluderande sätt – det vill säga, kan jag så kan du! Allt går med Lugn, Lärdom och List!
Suspekt med flamsig och tramsig experimentivrare
Filmen ska vara för 11-12 års åldern och uppåt och är alldeles för rörig och läskig för en yngre publik. Människor i vita rockar och sjukhusmiljöer där monster ska normaliseras, och där man utför hiskeliga och oetiska experiment, får tankarna att gå till de experiment på människor som nazisterna och deras sympatisörer genomförde – förkastliga experiment som faktiskt pågick även i Sverige och detta är ämnet för en utmärkt bokserie, Blodsvänner, av Camilla Lagerqvist, där hon tar upp detta mörka kapitel i svensk historia. det är sådant som svenska författare (och även alla andra) brukar tala tyst om.
Att låta en ondskefull experimentivrare spelas av en komiskt flamsig och tramsig Björn Gustafsson känns också lite suspekt. Som om detta mörka kapitel i Sveriges historia bara ska skojas bort och bli en komisk parantes. Dålig smak ger dålig eftersmak.
Man har i filmen om Nelly Rapp också slarvat med monstermytologin. Som alla Nelly Rapp fans kan. Monster åldras också – de befinner sig inte mentalt och fysiskt i mellanstadieåldern i typ hundra år eller mer.
Dags att bombardera med kladdiga muffins
Sedan … att flytta ut på landet och öppna café eller bageri. Verkligen? Varenda Jenny Colgan bok har den intrigen. Bageri och café i Cornwall. Bageri och café i Skottland. Hela Storbritannien bakar. Hela Sverige bakar. Årets sockerbagare bakar på bästa sändningstid. Lucy Diamond öppnar café på strandpromenaden i en lukrativ ny bokserie. Ett café till och det är dags att bombardera författaren med kladdiga muffins tills hen kommer på bättre (och mer originella) tankar.
Nu är det givetvis trevligare med scenariot att alla är vänner och sitter och fikar tillsammans i tredje akten än att alla försöker döda alla och att alla dränks i ett hav av tröttsamma CGI-effekter.
Fikandet ska väl föreställa vara inkluderande, svensk fika för alla, oavsett härkomst. Man får hoppas att de har glutenfritt, sockerfritt, laktosfritt och nötfritt bland alla kakorna. (Sist man läste om en inkluderande fika i en ny roman så beställde huvudpersonen en kosherbagel med bacon).
Monstren behjälpliga mot de verkliga skurkarna
Det finns mycket som är bra med Nelly Rapp-böckerna – bland annat att Nelly och andra monsteragenter (som till exempel Valle) VET att monster inte är onda. I värsta fall är de missförstådda. Ofta kan de vara behjälpliga när politiker och riskkapitalister och de verkliga skurkarna i böckerna kör med roulette och spelar bort välfärden … Vård, skola och omsorg. Natur och kultur och utrotningshotade djur … Mycket ska räddas i Nelly Rapp-böckerna … och monstren och övernaturliga varelser hjälper till! En vålnad jobbar på att rädda miljön genom att uppfinna miljövänligt bränsle, Näcken räddar Kulturskolan och de små under jorden (typ vättar eller lånare) räddar äldrevården. Det är så himla kul och väldigt samhällsaktuellt!
Sådant missar Nelly Rapp-filmen helt. Den har ett annat tonläge, som är mindre kul och mindre aktuellt.
Du behöver inte vara utvald
Dessutom … så mycket (film-serier-böcker-mytologi) handlar om Det Utvalda Barnet. Bibeln. Harry Potter. Terminator. Star Wars.
Måste verkligen Nelly Rapp också göras om till Det Utvalda Barnet? Som ärvt en utvald monsteragentförmåga?
Poängen i Nelly Rapp böckerna är ju att vem som helst kan lära sig Lugn, Lärdom och List och bli en monsteragent – och hjälpa till att rädda den svenska välfärden innan den far all världens väg. Du behöver inte vara utvald.
Borde lära av böckerna
Nelly Rapp i böckerna är som Luke Skywalker i den allra första (och äldsta) filmen när han bara var en vanlig kille på vischan utan Ärvd Storhet att leva upp till. Ska Nelly Rapp filmerna fortsätta (det verkar vara öppet mål för uppföljare) så borde filmserien lära av böckerna – och vara både lugnare och listigare.
Matilda Gross får självklart gärna komma tillbaka i fler filmer. Hon är klockren i sitt sätt att vara. Och man älskar ju alltid Marianne Mörck – i alla roller! (Guldbaggenominerad så klart – liksom scenografin och musiken). Jens Ohlin är tvärbra som orolig pappa och han pratar faktiskt lite dialekt (så ovanligt i svensk film, och då speciellt i svensk barnfilm! – mera tack!).
Bättre än tre kvarts CGI-slagsmål
Dessutom – största pluset! – man förlorar sig inte i ett CGI-helvete av plastiga miljöer och evighetslångt final battle. Glöm final battle. Vi tar en fika istället! (En snabb fika må vara feelgood klyschigt, men vad som helst är bättre än ett tre kvarts långt CGI-slagsmål).
Och inget kan överträffa gammalt hederligt gediget kunnande och arbete med mask, smink, kostym och scenografi när det görs av folk som verkligen vet vad de håller på med. Två välförtjänta guldbaggar till Nelly Rapp Monsteragent – för bästa mask/smink och för bästa kostym!
Skriven 2021-01-29
* Nelly Rapps fälthandbok som hon läser i filmen, finns faktiskt i verkligheten.
* Läs även om den senaste Nelly Rapp-boken i serien Nelly Rapp och anden i flaskan
* Och i dessa tre bokrecensioner blickar vi tillbaka och minns de allra bästa gamla Nelly Rapp böckerna i hela den långa serien. Dessa tre böcker fick pallplatserna:
Guld – Nelly Rapp och de små under jorden
Silver – Nelly Rapp och gastarna i skolan
Brons – Nelly Rapp och Näckens hemlighet
