Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: David Freyne
Skådespelare: Fionn O'Shea, Lola Petticrew, Sharon Horgan, Barry Ward, Simone Kirby
Premiär: 2021-02-12
Betyg: 4
David Freynes regidebut The Cured handlade om problematiken i efterdyningarna av en smitta som förvandlade människor till zombies. De överlevande diskriminerades, vilket ledde till motsättningar och militär intervention. Nu har jag för all del inte avnjutit denna film, men dess trailer är rätt tydlig med att det finns ett utanför-tema som svävar över helheten. Och ett sådant, fast med ett helt annat approach präglar även Dating Amber
Året är 1995, platsen Kildare, en håla på den irländska landsbygden, och i fokus finner vi Eddie och Amber. De är knappast som gjorda för varandra, men de har det gemensamt att de inte passar in någonstans. Han trånar hellre i hemlighet efter den snygge läraren än hånglar med tjejerna på skolans baksida medan hon är något av en punkig tomboy.
Låtsas vara ett par
Så egentligen borde de aldrig hitta varandra, men vad gör man inte för att få slut på spekulationer och tråkningar om den sexuella läggningen. Och tänka sig, genom att låtsas vara ett par löser sig problemen åtminstone ytligt sett samtidigt som en fin vänskap utvecklas.
Fast historien slutar förstås inte där. Det hela handlar om att komma ut också, vilket aldrig är lätt eftersom mobbarna aldrig är långt borta och samhällets och kyrkans dammiga värderingar står starka. Här är det också viktigt att påpeka att Irland vid den tid som skildras bara nyligen avkriminaliserat homosexualitet, vilket man får ha i åtanke medan filmen rullar.
Lättsam och fnissig första halva
Hur som helst; om jag nu framställt det här som ett mörkt jobbigt drama är det bara att be ödmjukast om ursäkt. För i alla fall den första halvan av filmen har en lättsam ton med ett humoristiskt inte sällan fnissframkallande närmande till ämnet.
Tafatt närmande till samma kön
Därefter, i samband med att hanteringen kring det här med att komma ut tar vid hos huvudpersonerna kan ett märkbart större allvar skönjas. Samtidigt blir det alltmer tydligt att Eddie och Amber försöker ta tjuren vid hornen på olika sätt. En av dem bejakar medan den andra står för förnekelse i det tafatta närmandet till samma kön, så det är tydligt att de väljer olika vägar att gå, vilket adderar påfrestningar på deras vänskap.
Positiv slutbild
Hur det hela slutar? Kanske inte i ett hejdundrande Hallelujahrus, men definitivt med en positiv slutbild adderad med bitterljuv eftersmak, och det är vackert så. För vi talar tveklöst i termerna fingertoppkänlig hjärtevärmande skapelse här.
Skriven 2021-02-10
