SOPHIE KINSELLA : BARA EN GÅNG OM ÅRET – mysigt, eftertänksamt och knivskarpt skrivet med briljanta observationer

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Christmas Shopaholic
Förlag: Norstedts
Översättning: Cecilia Falk
Genre: Feelgood
Antal sidor: 382
Format: inbunden
Utgivningsdatum: 2020-09-30

Sophie Kinsella (alias Madeleine Wickham) är en mästare på att skildra sin samtid med en mycket speciell och unik humoristisk knorr. Detta gäller i synnerhet befolkningen i det hektiska och myllrande London. Men nu när Kinsellas mest kända hjältinna Becky Brandon (född Bloomwood) har flyttat ut på landet så är allt frid och fröjd. Eller?

Under det idylliska lantliga lugnet (som ligger på bekvämt pendlingsavstånd till det lockande affärs- och nöjeslivet i London) bubblar det frenetiskt. Och när Becky lägger in högsta växeln för att fixa det perfekta julfirandet, utbryter bubblet till en okontrollerad fontän av små och stora katastrofer. Men det är ju jul bara en gång om året, och hur svårt kan det vara att fixa ett julfirande för … en allt större skara som bjuder in sig själva.

Överhopad med (jul)tips

Beckys föräldrar. Beckys föräldrars grannar. Beckys syster. Eventuellt Beckys systers man (om de fortfarande är tillsammans?). Beckys bästa vän Suze och hennes man Tarquin och ett stort antal barn … och alla har sina idéer om vad man måste ha till jul och hur julen ska firas.

Snart är Becky överhopad med tips när det gäller mat (hur många tillbehör kan man ha till en kalkon?), julgranar (kan man dekorera ett kvastskaft?), pynt (var får man tag på en julpiñjata?), musik (svenska Luciasånger önskas!) och sysselsättning … där allt från Wagneropera och körsång till en hel dag med julpyssel (vilket Becky hatar ännu mer än opera) står på gästernas önskeprogram.

Vad hände med den perfekta julen? Som givetvis består av en Radio Times på soffbordet, en gigantisk ask Quality Street chokladpraliner, fjärrkontrollen inom räckhåll och massor av julprogram på TV!

Kulminering med det stora julspelet

Skolan bidrar inte till att förenkla Beckys tillvaro – pysslet där har utvecklats till rena rama kapprustningen. Barnen får enkla pysselhemläxor över helgen och mammorna gör allt mer avancerade pyssel för att bräcka varandra på måndag morgon.

Kapprustningen kulminerar i det stora julspelet – där mammorna förväntas sy och designa teaterkostymer till sina telningar. Eftersom Beckys dotter Minnie har kommit med sämst (eller näst-sämst) pyssel hela terminen, varenda måndag morgon, så bestämmer sig Becky för att växla upp rejält och att se till att Minnie blir en oförglömlig Vis Man som kommer med Guld till Jesusbarnet.

Ska ge blanks fasen i minibaren

Det är bara det att Becky inte har övat repliker med Minnie. Det har ingen annan heller. Så Minnie säger att hon kommer med Gucci till Jesus (Gucci är ett ord som hon kan hemifrån!) och sedan hytter hon med pekfingret åt Maria och Josef och tillägger högljutt att de minsann ska ge blanka fasen i minibaren i stallet, för innehållet är ju svindyrt! Det var inte precis på det sättet som Becky hade tänkt sig att Minnies julspel skulle bli minnesvärt …

Det finns också en övergripande historia om jakten på den perfekta julklappen och en historia om en verklig Grinch som hotar hela julfirandet.

Villospår och intriger med precision

Många författare som skriver nöjer sig med att plottra på med “some stuff”, alias “sås och utfyllnad”.

Men Sophie Kinsella planerar minutiöst. In i minsta detalj. Det finns inte ett gram för mycket någonstans, inte en enda liten såsfläck för mycket … Hon placerar ut spår och villospår och intriger med förbluffande precision och planerar mer noggrant än moderna deckarförfattare (som blivit allt mer frikostiga med såsen) och det visar sig att allt, även de mest långsökta utvikningar, till sist passar in i helheten. Sista kapitlet kommer, och så får man slutligen helhetsbilden – alla pusselbitar passar, alla trådar vävs samman.

Tonläge mellan småleenden och totala gapskratt

Samtidigt är vartenda uppslag i boken fullt av roliga betraktelser av omvärlden och träffande beskrivningar av det moderna livet. Som små kåserier som fungerar fristående – även om de är en del av helheten.

Tonläget varierar mellan igenkännande småleenden, glada småfniss och totala gapskratt. Skildringen av Minnies julspel tar priset som årets roligaste passage i en bok. På prispallen kommer också “norskt sprygge” (vad är det?) och väldigt konstiga inköp på en julmässa.

Mysigt, trivsamt, eftertänksamt … samtidigt som det är knivskarpt skrivet och fullt av briljanta observationer. Sådant här förtjänas att läsas mer än Bara en gång om året.