Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Neil Marshall
Skådespelare: Charlotte Kirk, Sean Pertwee, Steven Waddington, Joe Anderson, Suzanne Magowan
Premiär: 2021-02-05
Betyg: 4
Livet förr var svårt. Så svårt att vi knappt kan föreställa oss det, och alltid svårast för kvinnorna. Platsen är England, året är 1665, och pesten härjar över hela landet. Folk har redan dött i tiotusentals och värre ser det ut att bli. Hur det nu kan bli det. På allfartsvägarna ligger redan liken på rad alltmedan råttorna härjar överallt.
Tar livet av sig efter smitta
I denna misär lever Grace. Sedan må det nästan se lite idylliskt där ute på landet, utanför huvudorten, men vi hinner knappt introduceras för hennes man förrän han tar livet av sig medelst hängning efter att ha blivit smittad. Sedan går det bara utför. Den onde lokale pampen och indrivaren Pendleton hotar omgående med vräkning om han inte får sin månatliga hyrespeng, och därefter följer försök till övergrepp som ett brev på posten. Jag säger försök eftersom Grace slår tillbaka och undgår att bli våldtagen.
Men då uppenbarar sig en anklagelse som tydligen alltid gick hem i dessa tider. Snabbare än någon kan säga ”pakt med djävulen” yppar sig häxanklagelserna bland pöbeln på det lokala värdshuset när pampen beklagar sig över Grace uppförande.
Gör ont att se
Sagt och gjort, snart är hon inlåst i byns fängelsehåla i väntan på någon slags summarisk rättegång. Som uppvärmning första dagen blir det offentlig piskning, och dagen därpå dyker en viss Moorkroft upp för att få Grace att erkänna sina påstådda häxerier. Han är en ökänd så kallad Witchfinder, som alltid får sin häxa sänd till bålet.
Men Grace är inte den som knäcks så lätt. Eller erkänner sin skuld oavsett hur mycket hon än torteras, för övrigt. Ändå hade man förstått om hon gjort det med tanke på det hon utsätts för. Det gör ont att se hur hon blir behandlas även om regissören Neil Marshall långt ifrån visar allt i grafisk närbild.
En räkenskapens dag
Vi har onekligen sett det förr på film, oskyldiga kvinnor som ogrundat beskylls för att vara häxor och döms därefter, men för egen del har jag aldrig sett en skapelse där en kvinna slår tillbaka mot systemet och hämnas på sina banemän. Titeln säger det mesta, om man säger så. För det är verkligen en räkenskapens dag som får sitt avslut innan eftertexterna börjar rulla.
Det hela sägs vara inspirerat av verkliga händelser, vilket förstås ter sig synnerligen uppmuntrande. Det faktum att religiösa fanatiker trots allt fick tillbaka med samma mynt även under denna usla tid lyfter onekligen sinnet.
Syner av lik och älskog med djävulen
Så långt inom dessa ramar är The Reckoning också mycket riktigt en historia som sätter realism och relevanta budskap i högsätet, – reservation dock för Grace fräscha look trots den omilda behandlingen – men eftersom regissören Neil Marshall (Instängd, Doomsday) hyser förkärlek för skräckens estetik och ingredienser föräras vi också sådant som Grace syner av lik som lever, hennes mardrömmar om älskog med djävulen och liknande.
Känns inte som en kompromiss
Detta grepp både haltar och irriterar, tycks kollegorna mena, och visst, Marshall och hans manusförfattande kollegor Edward Evers-Swindell och Grace själv, Charlotte Kirk kunde avhållit sig från detta. Men borde de har gjort det? Jag är inte alls säker på det. För på något vis är det också ett fräscht approach att låta ett starkt budskapsfokuserat drama stå ut, men ändå väva in tydliga uppenbara genreorienterade element.
Särskilt som man som här faktiskt lyckats kombinera dessa två saker utan att det direkt känns som en kompromiss. Tycker nog i slutänden att The Reckoning känns som en överraskande fräsch, välspelad, ämnesmässigt intressant och spännande historia med skönt förlösande klimax.
Skriven 2021-02-05
