Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Quien a hierro mata (Eye for an Eye)
Regi: Paco Plaza
Skådespelare: Luis Tosar, Xan Cejudo, Ismael Martinez, Enric Auquer, Maria Vásquez
Land: Spanien
År: 2019
Genre: Action, Drama, Thriller
Längd: 107 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 4
Öppningen är brutal. Vi introduceras omgående för den svage åldrade gangsterbossen Antonio Padin, och han visar ingen nåd. Utan tvekan ger han sin son som befinner sig ute på böljan den blå order om att nedsänka en bur med en misshaglig person per telefon. Detta sätter en tydlig ton för vilken typ av människa denne man är. Inte ens i sitt svaga döende tillstånd kan han visa nåd eller medkänsla. Ändå har samhället benådat honom från ett långt fängelsestraff strax innan på empatiska grunder. En insikt borde kanske uppenbarat sig då, kan tyckas. Men icke.
Ändå är en sak är säker; denne sorgliga ursäkt till människa ska snart få lära sig att talesättet som man sår får man skörda verkligen stämmer. I alla fall ibland. För när Padin väljer att bosätta sig på ett äldreboende blir det inte riktigt som han tänkt sig.
Överdos i heroin
Fast det börjar bra. Padin får samma omsorg som alla andra, och sjukskötaren Mario pratar med och tar extra hand om hand om honom. Men han har en agenda och en mörk hemlighet han inte kan skaka av sig. För tjugofem år sedan dog hans metalälskande musikerbror, Sergio i en överdos heroin, och det var Padins knark som tog livet av honom. Tydligen dealade Sergio åt den numera dödssjuke drogbaronen och fick betalt i samma varor. Ett utmärkt arrangemang. Tills brodern både fick AIDS och blev beroende.
Blekmedel i maten och droger mellan tårna
Således är det nu dags för payback. Tålmodigt och med utstuderad planering går Mario in för att sänka gangsterbossen till ett hjälplöst paket helt i hans händer innan döden inträder. Vad är då bästa metoden för att uppnå detta? Tja, vad sägs om att lägga blekmedel i maten och skjuta upp droger mellan tårna? Dessutom misstänker väl ingen något fuffens på ett äldreboende.
Har ruvat på hämnd länge
Hur det går? Well, låt mig säga som så att det inte går riktigt som det var tänkt. En djävulsk twist fungerar som en signal om ett tungt öde, och hämndbegäret får i slutänden vittgående konsekvenser. Därför kan jag med gott samvete också hävda att Öga för öga uppvisar en av de mörkaste varianter på temat hämnd jag någonsin skådat. I den här historien ger den ingen frid alla, utan skapar mest bara sorg och olycka.
Under handlingens gång blir det uppenbart att Mario levt med och i broderns tragedi alltsedan hans död och ruvat på hämnd ända sedan dess, och mycket riktigt säger hans upprörda gravida fru till honom vid något tillfälle att det är dags att gå vidare, men naturligtvis lyssnar han inte.
Sidohistoria med klåparaktiga söner
På det hela taget fungerar väl Öga för öga mest som en slags tajt psykologisk thriller, och det går knappast att komma ifrån att regissören Paco Plaza berättar sin historia med både skärpa och svettigt fokus på spelet mellan den gradvis alltmer maktlöse gangsterbossen och den hämndtörstande sorgsne Mario.
Samtidigt som detta försiggår berättas en mer actionbetonad sidohistoria där Kiko och Tono, Padins klåparaktiga söner försöker få erkännande av sin far genom att göra en deal med traktens kinesiska maffia. Det går sådär med den saken, och på samma sätt får man väl säga att den delen av filmen i ärlighetens namn ter sig mer underhållande än nödvändig.
Luis Tosa övertygar alltid
Men ändå, på det hela taget är Öga för öga ännu ett exempel på spansk films höga klass oavsett genre. Det här är en gediget stabil och välspelad skapelse med sedvanligt starkt skådespeleri. Inte minst personlige favoriten Luis Tosar – även aktuell i Netflix miniserie Midas män – i huvudrollen övertygar. Det gör han alltid, och här utgör han som förväntat det självklara grädde på moset.
Grafisk förlossningsscen
Sedan kan jag undra vad grejen är med den extremt grafiska förlossningsscenen. Det här var den andra filmen jag avnjöt på en vecka som förevisade exakt hur en bebis kom ut i detta livet med huvudet före, den andra var skräckthrillern Bloodline med American Pies Seann William Scott. Men det är förstås en helt annan sak.
Skriven 2021-01-29