CHRISTINA WAHLDÉN : TULPANPOJKEN – fin vänskapsskildring i skuggan av andra världskriget – och därefter

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Rabén & Sjögren
Genre: Krig & konflikter
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 192
Format: Kartonnage
Utgivningsdatum: 2017-08-25
Format: Pocket (med Spionen i äppelträdet)
Utgivningsdatum: 2021-01-13

För att uppmärksamma Förintelsens minnesdag den 27 januari recenserar vi tre böcker relaterade till andra världskriget av Christina Wahldén. Det här är den första.

Recept på tulpansoppa: tag några tulpanlökar, 4-6 stycken, hacka dem tillsammans med en gul lök (om du har någon), fräs upp de hackade lökarna i lite olja, koka upp massor av vatten, häll i de hackade lökarna, tillsätt en nypa salt och en nypa kryddor (om du har några kryddor kvar). Resultat: Det blir inte gott!

Tulpansoppa är ett äkta recept, ett av de recept som finns kvar efter den hemska hungervintern i Holland. Tyskarna förstod att andra världskriget var förlorat – men de gjorde ändå sitt bästa för att svälta ihjäl den civila befolkningen. Som en sista hämndaktion.

Katter, hundar och tulpanlökar försvann

Ingen mat kom in i landet och inget bränsle, folk högg ner träd i parkerna, bänkar, dörrar, möbler … allt som kunde eldas upp för att få lite värme eldades upp.

Och maten … man åt potatis tills den var slut, rovor tills de tog slut och alla katter och hundar försvann spårlöst från gatorna …. Sedan, efter all denna misär, åt man tulpanlökar. Som en sista utväg.

När Holland befriades av de allierade tyckte de amerikanska soldaterna först att de holländare som hälsade dem såg ut att vara i ganska gott skick … det var innan amerikanerna insåg att bara de allra friskaste och starkaste gick ut på gatorna och hälsade dem välkomna. De som var mest illa däran, gamla, sjuka, bebisar, barn … de orkade sig inte ut på gatorna. De låg hemma och svalt ihjäl. Många i Holland svalt ihjäl efter befrielsen. Det var redan för sent för dem att bli räddade, de klarade inte av att behålla någon mat, svälten hade gått för långt.

2 515 barn skickades till Sverige

Av Hollands nära 9 miljoner invånare dog 240 000 i andra världskriget. Hollands gränser stängdes 1940, men 9000 personer lyckades ändå fly. 50 000 allierade soldater dog i kampen för att befria Holland.

Som del av räddningsaktionen kunde barn mellan åtta och tolv år bli skickade till Danmark eller Sverige för att äta upp sig under ett år. Röda korset organiserar allt.

Mellan 1945-1946 kommer det 10 481 barn till Sverige – 2 515 av dem är från Holland.
Ingen av familjerna som tar emot barn får någon ersättning för det, de gör det bara för att vara snälla och för att hjälpa till.

Ett av barnen som hamnar i Sverige är elvaårige Wim. Hans syster hamnar i Danmark. Hans storebror var för gammal för att bli utvald – han var äldre än tolv år. Men Wims bäste vän hamnar också i Sverige och äventyret börjar med att de hamnar i Landskrona i Skåne. På Citadellet i Landskrona (även känt som Landskrona Slott) blir de matade, tvättade, avlusade och får nya hela och rena kläder och skor av Röda korset. Sedan skeppas de vidare ut i landet, med adresser på paketlappar runt halsen.

Till främmande land, som ett paket

Det kanske låter ologiskt att inte skicka mat till svältande länder, utan att istället ta barnen från familjen (när de redan gått igenom så mycket hemskt tillsammans) och att syskon inte ens får hålla ihop …
I Wims familjs fall skickas ett syskon i Danmark och ett till Sverige, medan ett av syskonen blir kvar i Holland med föräldrarna.

Men det var så det gick till. Det här är en sann historia. Och en mycket spännande sann historia! Där det tar tid innan man får reda på vad Wim har varit med om … han kan inte prata om det. Dels för att det är alldeles för traumatiskt att tänka på och tala om det förflutna, dels för att han inte har något språk att kommunicera med när han kommer till Sverige. … I Sverige talar alla svenska. Wim talar bara holländska. Det finns inget gemensamt språk innan Wim lär sig svenska … Eller? Snabbt framstår “kärlek och omsorg” som ett universellt språk där inga ord behövs.

Varm choklad och fotboll

Mamman i familjen förstår att Wim har det svårt och att han har mardrömmar på nätterna. Utan ord gör hon varm choklad med äkta grädde till Wim. Varje natt han inte kan sova. Det hjälper. Wim minns knappt smaken av choklad …

När Wim får mat av familjen kan han först bara äta ett halvt kokt ägg och ett glas mjölk. Han är så van vid att svälta att det tar tid innan han kan njuta av familjens goda mat. Allt är närodlat, allt är från den egna gården, allt är hemlagat med smör och kärlek – och i Sverige har folk inte behövt svälta under kriget.

För Wim är det som att komma till en helt annan exotisk, utopisk värld.

Lillebror Åke hittar på ett rotvälskespråk som han pratar med Wim och de spelar fotboll tillsammans med varandra. Åke känns snabbt som Wims riktige lillebror, själv är Wim lillebror därhemma i Holland, men att ha någon som är mindre att leka med, där ord inte spelar någon roll, det är underbart.

Kärleken från en hund hjälper

Wim slipper gå i skolan, han ska bara vila upp sig och äta upp sig, men han vill ju gärna lära sig saker ändå. Storasyster Britta släpar hem fina böcker från skolan, med bilder från Sverige och bilder från Holland och tillsammans sitter de och pekar i böckerna och lär sig varandras ord.

Det finns också en hund i familjen, Jeppe, som inte viker från Wims sida. Jeppe älskar Wim direkt och kräver inget tillbaka för sin lojalitet. Jeppe sover vid Wims säng från den allra första natten, som för att skydda Wim från allt det hemska, från alla minnen som förföljer honom från kriget, och under den allra värsta natten gör Jeppe något han vet att han inte får: han hoppar upp i sängen för att trösta Wim.

Pappan i familjen låter Wim prata holländska i telefon med sin bäste vän Guus som också hamnar i Sverige, hos en prästfamilj. Det hjälper till för att muntra upp Wim. Men allteftersom tiden går blir han mer och mer som en del av sin svenska familj, han har bästa vänner och syskon i familjen. Och så hunden Jeppe såklart.

Svamputflykt, hembakat och jordkällare

Livet förr i tiden på landet är noggrant skildrat, hur man plockar svamp tillsammans, hur man bakar, hur man tar vara på mat … allt vad de äter varje dag finns beskrivet. För Wim, som varit utan mat så länge, är den goda lantmaten ett mirakel. En av hans favoritplatser är jordkällaren, där alla burkar med inlagd mat och alla burkar med sylt och alla flaskor med saft och annat gott ger honom en känsla av trygghet. Han kommer inte att svälta igen.

Fin vänskapsskildring

Det här är en otroligt spännande vardagsskildring av livet på landet i Sverige förr i tiden, men också en dramatisk skildring av hur andra världskriget var för den civila befolkningen i Holland,.

Men framför allt är detta en otroligt fin vänskapsskildring. Wim och Britta är vänner hela livet, skriver till varandra och senare skypar de med varandra. I Brittas familj har Wim fått en egen ny familj. Vänskap är det viktigaste i livet, säger Wim till Brittas barn under ett skypesamtal … och Britas barn, det är författaren till den här boken. Namnen på personerna må vara ändrade, men det är ändå en sann historia, och namnet på gården är inte ändrat.

Boken ger ett oförglömligt porträtt av vänskapens mirakel, och även en rörande skildring av vad en trofast hunds kärlek kan göra för att hjälpa till att läka en del av del många själsliga sår som Wim har fått under kriget.

En vacker vänskapsskildring full av vardagshistoria

Det här är en av hela 2000-talets bästa svenska ungdomsböcker – en allåldersbok som passar för alla som är intresserade av en riktigt bra vänskapsskildring, alla som är intresserade av svensk vardagshistoria och alla som älskar hundar.

Det finns frågor som dröjer sig kvar när man läst ut boken … Man fick aldrig höra ett ord om hur Wims syster hade det i Danmark, inte heller hur hans bäste vän hade det hos den där prästfamiljen. Jag gissar att de inte hade det lika bra som Wim … Han hade nog en ovanlig tur som hamnade på landet, i en generös och vänlig familj, med en gullig lillebror, en snäll storasyster och en underbar hund!

Skriven 2021-01-16

Läs mer om boken här