Intervjuklassikern: MEAT LOAF – musikbranschens insiders såg idén med en uppföljare till megahiten Bat Out of Hell som ett skämt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

BAKGRUND: Namnet är Michael Lee Aday, men han är Köttfärslimpan eller snarare Meat Loaf med hela vida världen, och har så varit i snart 50 år. Jag minns en gång i tiden i min gröna ungdom när dansk tv visade en kombinerad konsert- och rockvideofilm sent en lördagskväll, och veckan därpå sålde debutalbumet Bat Out of Hell slut överallt i Skåne, varpå de lokala skivaffärerna beställde nya exemplar i mängder. Vecka efter vecka.

43 miljoner sålda exemplar

På skivbolaget i Stockholm fattade man ingenting, de kunde ju inte se dansk tv som vi i Skåneland kunde. Men snart var bollen i rullning och skivan blev en storsäljare av Guds nåde, och det var inte bara i Sverige och Danmark. Bat Out of Hell blev så småningom en präktig global megahit, ett veritabelt fenomen, och till dags dato har skivan sålt i massiva i 43 miljoner exemplar. Vilket betyder att den är en av världens bäst säljande album någonsin.

Det coolaste ocoola

Inte illa för en skapelse som släpptes mitt under den värsta punkvågen 1977. Särskilt som inte ens Epic Records, skivbolaget som gav ut den tyckte om vad de hörde. Det gjorde däremot folket på sällan omtalade underetiketten Cleveland International Records. Det var deras baby, och dess boss, en viss Steve Popvich gjorde allt han kunde för att få Epics backning.

Det gick sådär. Men till slut fick man i alla fall ett initialt break i Storbritannien när BBC:s The Old Grey Whistle Test, ett musikprogram som fokuserade på album, snarare än hits i Top of the Pops anda. Responsen efter att ett nio minuter långt klipp av Bat Out of Hell live med diverse rockvideoklipp var överväldigande. Plötsligt var Meat Loaf det coolaste ocoola som fanns där ute.

Har fått revansch

Under tiden hände i stort sett ingenting i USA, men det skulle komma att förändras – till dags dato har Bat Out of Hell sålt i hela 14 miljoner på hemmaplan – och det var alltså långt ifrån det enda landet som hängde på (succé)tåget. Och någonstans har Meat Loaf och hans låtskrivande partner Jim Steinman också fått revansch vad gäller responsen bland proffstyckare.

Den initialt blandade och i värsta fall sågande kritiken har under årens lopp i många fall omvandlats till något positivt eller till och med översvallande. Rolling Stone har till exempel rankat Bat Out of Hell som nummer 343 på sin 500 Greatest Album of All Time-lista medan Kerrang har listat skivan som nummer 38 bland 100 Greatest Heavy Metal Albums of All Time. Ja, också finns Bat Out of Hell även inkluderad i boken 1001 Albums You Must Hear Before You Die. Så tala om att detta pampiga rockepos blivit omvärderat.

Jim Steinman är hjärnan

Men när vi pratar om denna enorma succé går det inte att på några villkor förbise Jim Steinman kompositören, arrangören, producenten med mera Han är trots allt chefsdesignern och hjärnan bakom det projekt som stavas Bat Out of Hell. Värt att nämnas för ordningens skull är dock att högst diversifierade multiinstrumentalisten Todd Rundgren var mannen som rattade in skivan och tillika den som tidigt trodde på duon när alla skivbolagen nobbade dem.

Tappade rösten inför uppföljaren

Värt att notera här är att Steinman längre fram skulle komma att arbeta såväl med balladspecialisterna Air Supply och Barry Manilow som Barbra Streisand, Céline Dion och förstås Bonnie Tyler, som han producerade två album åt på 80-talet.

Samtidigt är Steinman för evigt i första hand förknippad med Meat Loaf och duon i sig alltid associerad med Bat Out of Hell. Således var det redan på detta tidiga stadium i karriären givet att samarbetet skulle fortsätta med ett nytt album när andan föll på. Bad for Good blev titeln, men när det var dags för inspelning tappade Meat Loaf rösten i kölvattnet på ett hårt leverne, så Steinman bestämde sig därför helt sonika för att spela in under eget namn istället. Meat Loaf å sin sida följde upp med Dead Ringer 1981. Med fem nyskrivna Steinmansånger, för övrigt.

Blixten slog ner en andra gång

Dock skulle det dröja ända till 1993 innan Meat Loaf och Steinman gjorde ett fullskaligt samarbete igen i form av Bat Out of Hell II: Back Into Hell, och då visade sig att blixten verkligen kunde slå ner på samma ställe två gånger. Men precis som var fallet med ”ettan” var folk i musikbranschen motvilliga att omfamna fortsättningen. Enligt Meat Loafs dåvarande manager betraktade många insiders idén som ett skämt.

Men det fick de alltså äta upp. Bat Out of Hell II sålde i 15 miljoner exemplar och första singeln I´d Do Anything for Love (But I Won´t Do That) nådde förstaplatsen i 28 länder och vann en amerikansk Grammy för ”Best Solo Rock Vocal Performance” för I´d Do Anything for Love”.

Juridiken strulade till processen

Vilket inte alldeles osökt för oss fram till ämnet för nedanstående intervju med Meat Loaf och Bat Out of Hell III: The Monster Is Loose. Året var 2006, och det var alltså då trilogin fullbordades. Dock utan Jim Steinman som 2004 drabbades av sjukdom som förhindrade honom att ge sig in i ett så pass krävande projekt. Istället värvades Desmond Child, den ultrameriterade låtskrivaren med folk som Aerosmith, Bon Jovi, Cher och Kiss på meritlistan som producent.

Enligt Meat Loaf själv var det dock Steinman som tog initiativet till ”trean” från början. Innan juridiken strulade till processen, och gav luft år rykten om ovänskap och förbud för honom att använda varumärket Bat Out of Hell.

Trovärdig och ärlig

Meat Loaf själv avfärdar dock alla påståenden om sådant i nedanstående intervju. Föga förvånande, får man väl säga. Å andra sidan upplevde jag redan då det begav sig att han var både öppen och frispråkig i sina uttalanden. Sångaren kändes trovärdig och ärlig, helt enkelt. Det var en av många intervjuer som var rolig att göra just eftersom intervjuobjektet var så pratglad..

Men de brukar vara det, de där gamla rockarna, och Meat Loaf var inget undantag. Sedan spelar det ingen större roll om de pratar musik eller livet. Oavsett vilket bjuder de på sig själv. Såvida man är påläst, och inte bara vill prata eventuella skandaler, det vill säga.

En helt annan intervju

Detta var emellertid inte enda gången jag har intervjuat Meat Loaf. 2010 var det dags igen, och då handlade det om uppföljaren Hang Cool Teddy Bear. Ett album som utmärkte en ny modernare inriktning i soundet, något sångaren var mäkta upphetsad över då. Skivan beskrevs exalterat närmast som det mest fantastiska sedan skivat bröd såg dagens ljus. Vilket väl får ses som i alla fall en smula överdrivet. Men det är som sagt en helt annan historia. Åtminstone är det en helt annan intervju.

Skriven 2021-01-20

MEAT LOAF avslutar sin fladdermustrilogi

Alla goda ting är tre, och det gäller uppenbarligen också för pretentiösa rockoperabaserade temaplattor. För hur osannolikt det än kan te sig har Bat Out Of Hell III sett dagens ljus. Undertiteln är The Monster Is Loose, och det ska naturligtvis låtas vara osagt om huvudpersonen Meat Loaf själv är monstret som åsyftas. Fast en fråga som definitivt kräver svar är tveklöst varför det blivit en ”trea” överhuvudtaget. Varför riskera att solka det framgångsrika varumärket som hittills sålt nästan femtio miljoner skivor med ett eventuellt fiasko?

– Därför att det bestämdes för evigheter sedan att det skulle bli en trilogi, förklarar Meat Loaf själv. Jag började prata med Jim om det här redan i slutet på 2002. Han sade till mig att det började bli dags att göra en Bat.. III. Sedan blommade allt upp utifrån det. Jim är alltid initiativtagaren medan jag hänger på och genomför planen.

Den Jim Meat Loaf syftar på heter förstås Steinman i efternamn. Det var han som upptäckte den storvuxne sångaren i New York 1972 i samband med en audition för en musical han hade skrivit. De två herrarna fattade snabbt tycke för varandra, och har alltsedan dess hållit sin relation vid liv på både det personliga och professionella planet. Trots rykten om motsatsen, bör kanske tilläggas. Redan 1983 stämde Steinman sin sångare för uteblivna royalties, men enligt ”Köttfärslimpan” själv var det inte han som låg bakom denna juridiska kniv i ryggen.

– Det stämmer att Jims namn stod på stämningen, men egentligen hade det inget med honom att göra. Om jag trott det hade jag aldrig kunna göra Bat…II med honom 1993. Jag betraktar honom som en vän och allt vi gjort tillsammans som en välsignelse.

– Men på senare tid har det även florerat ett rykte om att han förbjöd dig att kalla nya albumet Bat Out Of Hell. Ligger det ingen sanning i det heller?

– Nej, allt handlade om att Las Vegasgruppen Blue Man Group ville licensiera alla Jims låtar och använda titeln till sin nya show. Men med tanke på att den här plattan skulle komma ut tyckte jag inte det var någon vidare idé. Därför blev det i slutänden en affär mellan skivbolaget och advokaterna.

Sedan passar sångaren på att såga rocktidningen Q för en artikel i deras septembernummer om fenomenet Bat Out Of Hell, som jag hänvisar till. Man ska inte tro på allt man läser, säger han torrt.

– Jag har också läst den där artikeln, och den är så full av skit att det inte går att greppa. Allting som sades har förvrängts enormt. Dom skriver bara vad folk vill läsa.

Det är säkert långt ifrån omöjligt att Meat har rätt, men även det faktum att Jim Steinman bara ställde upp med låtmaterial och inte aktivt deltog vid tillkomsten av Bat Out Of Hell III bidrog ofrivilligt till att de illvilliga ryktena började florera. Media brydde sig nämligen inte om att rapportera att producenten och låtskrivarens hälsa var vacklande. En stroke 2003 hade omöjliggjort hans deltagande i projektet. Istället ville Meat Loaf ha låtskrivaren Desmond Child, mannen bakom hits med bland andra Bon Jovi, Aerosmith och Cher i producentstolen. Men skivbolaget sade nej först.

– När Jims hälsa blev ett problem trodde jag ärligt talat inte det skulle bli något, men skivbolaget fortsatte pusha. Dom gick till och med ut offentligt med andra namn. Men då sade jag ”Ni kan inte göra såhär, inget är bestämt”. När jag spelade några sånger för de här andra producenterna stirrade dom på mig som om jag var galen. Det var precis som med den första Bat.. 1977, men Desmond fattade direkt vad det gick ut på.

– Vad jag förstår har du sagt att du ville att den här skivan skulle vara rockigare och ha fler vassa kanter än sina föregångare?

– Yeah, det kanske låter konstigt för dig, men på något sätt ville jag vidga horisonten och göra helheten mer tillgänglig utan att för den skull förlora integriteten, och det tycker jag alla vi som varit involverade i det här projektet lyckats med.

– På tal om Bat Out Of Hell, så har det varit väldigt mycket fokusering på just dom skivorna genom åren. Är det något som stör dig?

– Nej, förra veckan blev jag tillfrågad om hur många gånger jag sjungit Paradise By The Dashboard Light. Jag svarade ”Inte tillräckligt många”, och då såg journalisten helt chockad ut. Men jag tycker de där sångerna är briljanta, Jim Steinman är 70-talets Beethoven. Folk kommer att lyssna på dem om fyrahundra år också.

– Det har varit väldigt mycket drama i ditt liv sedan succén med första skivan. Missbruk, depressioner, konkurser, stämningar och icke minst en förlorad röst har varit givna ingredienser. Varför tror du det varit så?

– För att jag inte är gjord för kändisskapet. Jag är inte som Madonna, hon frodas genom det. Men jag behöver inte befinna mig i handlingens centrum som hon. En del av mig kan uppskatta uppmärksamheten och nuförtiden kan jag hantera den. Fast jag är en privat person, jag är som lyckligast när jag är med min fästmö och våra två hundar.

Skriven: 2006-10-30