Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: David Ayer
Skådespelare: Bobby Soto, Shia LaBeouf, Cinthya Carmona, George Lopez, Jose Conejo Martin
Land: USA
År: 2020
Genre: Action, Brott, Drama
Längd: 96 minuter
Format: DVD/Blu-Ray/VOD
Distributör: Universal (Sony)
Betyg: 3
Ex-marinkårssoldaten David Ayer är känd för sina realistiskt hårdkokta snut- alternativt gangsterrullar baserade i sin hemstad Los Angeles. På meritlistan finns bland annat Keanu Reeves-rullen Street Kings, End of Watch och Sabotage med Arnold Schwarzenegger. På sistone har han i också vidgat sina vyer med krigsfilmen Fury, Netflix-rullen Bright, och naturligtvis DC-filmatiseringen Suicide Squad. Även om han förvisso aldrig lämnat det hårdkokta. Så förvåna er inte en romcom från honom i första taget. Om ens någonsin.
The Tax Collector är dock en återgång till gamla filmiska betesmarker. Det här lär således te sig ytterst välbekant för de flesta som sett förstnämnda alsterna här ovan. Platsen är i vanlig ordning Los Angeles. Där arbetar David och polaren Creeper åt sin gangsterboss Wizard med att inkassera skatt på ”vinsten” från knarkhandeln dagarna i ända från diverse olika gäng. Visserligen avtjänar Wizard ett fängelsestraff för tillfället, men det har inte utgjort något problem hittills. Förrän nu. Dessvärre.
Obehagligheter titt som tätt
För nu ämnar en konkurrent utnyttja denna svaghet. Hans namn är Conejo, en gammal bekant och rå sälle som inte tänker lägga fingrarna emellan på minsta sätt. Det är upplagt för en uppgörelse, och den som kan sin Ayer kan räkna ut att den blir både blodigt och brutalt. Det mesta och en del blodtörstiga skulle säkert säga att Ayer sparat det bästa till slutet, men denna man har aldrig dragit sig för att vara grafisk när han tyckt det behövts, det händer obehagligheter titt som tätt innan klimax också. Han har en faiblesse för det gritty och realistiska och han sviker inte i detta avseende den här gången heller.
Den explosivt våldsbenägne
Samtidigt ska villigt erkännas att The Tax Collector uppvisar en slags vardaglighet också. David är den trogne familjemannen med fru och två barn, som försöker klara sig igenom sitt utsatta arbete utan att använda våld. Hellre fria än fälla och konfrontera är devisen. I en scen låter han en ”skattebetalare” som tagit 20.000 dollar komma undan eftersom denne använt pengarna till att betala dotterns leukemibehandling.
Så skulle inte Creeper göra. Han kan vara den explosivt våldsbenägne vid behov, som inte tolererar att någon inte levererar för då kan han och kollegan själva råka illa ut. Rocka inte båten, som det heter, så hinner det inte bli problem. Emellertid går det inte så jättebra för Creeper i slutänden, men det är en annan sak.
Glöm inte Training Day och Dark Blue
Vad blir då domen, undrar måhända den nyfikne. Tja, till att börja med vill jag säga att The Tax Collector inte är det bästa Ayer varit inblandad i. Det vore lögn att hävda något sådant. Istället är End of Watch förmodligen den starkaste seriösa skildringen av det hårda livet på Los Angeles gator han regisserat medan Street Kings känns som den mest underhållande.
Samtidigt får vi förstås inte glömma Training Day och Dark Blue, två rullar med korrumperade snutar i centrum man inte glömmer i första taget, som regissören ”bara” skrivit manus till. Men det betyder inta att jag skriver under på de amerikanska kollegornas usla omdömen, som lett till kassa 19 procents godkännande för närvarande på Rotten Tomatoes. Å andra sidan har publiken gett tummen upp med 72 procent, så det här är en vattendelare om något.
Kritik av skildringen av Latinos
För egen del lägger jag mig mitt emellan, och ställer mig också frågande till den hårda kritiken. Det påstås att filmen tar väl lång tid på sig att ”komma igång”, men jag håller inte med. Ayer målar upp ett kort scenario, och på den vägen är det. Så visst, det här är varken Die Hard eller Dödligt vapen, men det har inte varit meningen heller. En annan invändning har varit den som stavas ”Skildrar Latinos på ett negativt sätt”. Men kom igen nu, The Tax Collector sätter ljus på gänglivet i Los Angeles, och då är det oundvikligt att så sker.
En ”no brainer” för fansen
Det betyder dock inte att det här är en perfekt film på något sätt – den har både sina dalar och delar som kanske inte känns alldeles övertygande. Den som aktivt letar efter det som kallas klichéer behöver inte göra det särskilt länge. Men ändå, för den som brukar uppskatta Ayers filmer är det här likväl en ”no brainer”. Det är en gritty, på sitt sätt kompromisslös film, som på samma gång har en hel del tajt berättade och spännande ögonblick.
Grädden på moset i ensemblen
Slutligen bör både Bobby Soto och Shia LaBeouf ha varsin eloge för sina huvudroller som David respektive Creeper. Där Soto gör sin figur till någon som är kontrollerat medkännande och driven av sin självbevarelsedrift att överleva tolkar LaBeouf sin karaktär som en nervigt oförutsägbar individ, vars våldsbenägenhet förr eller senare riskerar ta livet av honom. Dessa båda utgör grädden på moset på en ensemble som kanske rentav är bättre än filmen som helhet.
Skriven 2021-01-18