REB BEACH – den soloaktuelle gitarristen från Winger och Whitesnake medger: “Jag har alltid vetat jag skulle bli rockstjärna”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Han är mest känd för sitt medlemskap i åttiotalets hårfagra metalband Winger och legendariska Whitesnake. Men Reb Beach har mycket mer på sin musikaliska lyra och meritlista. Som sejourer med Dokken, Night Ranger och förra årets debut med nya supergruppen Black Swan. För ensam är inte stark, som det heter. Fast med detta sagt finns det ändå tillfällen då en man skapar på egen hand. Eller I alla fall i eget namn. Som nu. Men det har tagit sin lilla tid. A View From the Inside är gitarristens första soloutflykt på nästan två decennier.

– Men det är inte en precis en uppföljare, det blir i så fall nästa album, säger han från hemmet i New York. Men det är något som fansen har velat ha. Jag gjorde den instrumentala skivan The Fusion Demos1993 för att jag trodde jag skulle bli en renolad gitarrkille då. Men ingen ville släppa den, och sedan har den gått ut i miljoner på nätet.

Alla älskar nya skivan

Reb säger att solodebuten var ett hobbyprojekt, men att han kände suget att släppa den ändå. En bra idé tyckte vännen och sångaren Kip Winger från Winger redan då, och på den vägen är det. Men tidsaspekten och Rebs andra åtagande har alltid varit avgörande för soloprojektens förverkligade. Fast nu blev det alltså av, och som han säger; alla älskar nya skivan.

-Ja, den har fått fantastiska recensioner. En dag vill jag göra en sådan där G3-turné med gitarrister som Yngwie (Malmsteen), Joe Satriani och andra har gjort.

Yngwie en parodi på sig själv

– Men i så fall kanske det vore bäst om Yngwie inte var en av turnékamraterna. Med tanke på hans inte alldeles ödmjuka inställning.

– Yngwie har ett ego. Det vet alla, men man måste inse att det är så han funkar, så man får bara hantera det. Men jag tycker också han blivit en parodi på sig själv. När man träffar honom förväntar man sig att han ska vara en “jerk”, och han är det medvetet.

Fokuserade på sångerna

Sedan berättar Reb att sångerna på A View from the Inside på det hela taget var klara innan Covid 19-pandemin tog ett järngrepp kring världen. En del låtar gjorde han för ett år sedan, en del för sex år sedan medan somliga till och med var rebootat material från åttiotalet.

– Saken är den att jag inte ville göra en slags flummig Black Magicskiva. Det skulle inte vara “Titta, här är lite mer gitarrspelande”. Jag fokuserade mer på själva sångerna än på gitarrspelande, så att man kan lyssna på alltihopa från början till slut. Jag tänkte på sådant som Jean-Luc Ponty och Dixie Dregs. Tanken var att göra det intressant. Det var utmaningen.

Svårt frammana själ med bara en gitarr

– Visste du vad du ville göra från början eller blev det kreativa mer en spotan affär?

– Well, jag är är inte som Kip som hör hela sången I huvudet innan han skriver den. Jag behöver ett frö jag kan bygga på. Sedan visste jag självklart vad jag gillar; jag gillar funky, melodiska och rockiga saker, så det är så det blev.

– Var tanken alltid att det skulle bli ett rakt igenom instrumentalt album?

– Ja, det var det. Jag pratade med Joe Satriani vid något tillfälle och han sade “Bara gör det, så får du se vad som händer”. Men det här var en svår skiva för mig att göra. Den är själfull, och det är en svår sak att frammana med bara en gitarr.

Ny skiva med Winger till sommaren

Men inte nog med det. Reb säger att inspelningen i alla fall tidvis var rena katastrofen. Inte minst plågades han av mikrofoner som inte fungerade särskilt väl. Till skillnad mot när Winger brukar spela in. Då är allt “top notch”, menar han. Kip “sjunger arslet av sig”, trummisen Rob Morgenstein är “en av de bästa” och alla sångerna är “killer”. Då känner han sig enligt egen exakt utsago välsignad.

Ändå går det förstås så att det brukar ta lång tid mellan gångerna när Winger släpper skivor. Senaste skivan Better Days Comin´ kom 2014, och dess föregångare Karma ytterligare fem år innan dess.

– Fast nu ska vi försöka få till något nytt igen efter mycket om och men. Vi vill verkligen få ut något igen, så förhoppningsvis kommer skivan ut till sommaren. Men det här tar tid, och anledningen är att vi inte bara slänger ihop något. Vi lägger så mycket arbete på varje sång. Från början har vi tjugo idéer att bolla med på varenda låt.

Ingen turné med Whitesnake i år

På tal om bollande – om än av ett annat slag, så ingår ständigt sådant även i Rebs planering. På senare år har Whitesnakes intensiva turnerande kommit i första hand och satt P för i stort sett allt annat, men förra årets vändes allt upp och ner, och det berodde inte på Covid 19, utan på frontmannen David Coverdales dåliga knän. Whitesnake ställde in sin turné innan viruset gjorde det.

– Väldigt länge var det så att vi turnerade vi ett år och var lediga nästa, men de senaste åren gjorde vi det varje år. Sedan sade David att vi inte skulle ut under 2021, så då bestämdes att det skulle bli Winger hela året. Och vi vill till Europa då också, så vi letar efter nya bokare där.

– Då får vi hoppas på det bästa med det, men hur mår David nu?

– Han har opererat sig. Det hjälpte honom mycket. Nu kan han hoppa omkring igen.

Supergruppen kommer tillbaka

– Men det är inte bara Winger och Whitesnake som du håller igång i. Förra året släppte du första albumet med nya supergruppen Black Swan, som du har med *Robin McCauley, *Jeff Pilson och *Matt Starr. Blir det en fortsättning där?

Absolut. Du vet, det står i vårt kontrakt. Första skivan gick bra, så vi kommer göra en till. Den första var riktigt kul att göra. Vi spelade in alltihopa på tio dagar, och det gick för att vi har en duktig arrangör som Jeff Pilson. Han är nöjd med att göra allting. Sedan för egen del är jag alltid bäst när jag har någon att samarbeta med. Jag duger inte mycket till annars även om jag blivit bättre med åren på att arbeta på egen hand. Men jag är fortfarande bättre när jag kan få höra en åsikt utifrån.

Alla ville ha Van Halen-solon

Rebs ödmjukhet klär den sympatiske Reb väl, men det finns egentligen inte någon anledning för honom att tona ner sin talang eller förminska framgångarna genom åren. Så på en rak fråga medger han trots allt att succén varit avsevärd.

– Visst har jag haft framgång. Det råder det ingen tvekan om. Jag har kunnat betala räkningarna bara genom att spela gitarr, och när jag flyttade till New York som yngre visste jag att jag skulle bli rockstjärna. Jag gillar inte termen, men jag bara visste det. Sedan fick jag in foten och fick spela på Fionas skivor i samma veva som Eddie Van Halen spelade på (Michael Jacksons) Beat It, så då ville alla ha Eddie Van Halen-solon på sina plattor. Det slutade med att jag fick göra gigs med folk som Chaka Khan, Howard Jones och Kenny Loggins. Så tack för det, Eddie.

Skrev på ett hemskt kontrakt

– Du var ganska ung när du breakade med Winger. Hur var det?

– Jag var 26, och det tog lite tid för Winger att slå igenom eftersom det var så segt innan MTV började spela oss i sina midnattssändningar. Då började folk undra vad det där var för band. Men jag hade varit miljonär om vi “kommit ut” 1986 istället för 1990. Vi släppte vår skiva för sent och skrev på ett hemskt kontrakt. Vi undrade varför Dokkens roadie körde en Lamborghini när vi sålde lika mycket skivor.

– Men bortsett från det. Var det inte svårt att hålla fötterna på jorden under den här tiden? Det här var ju trots allt en galen tid.

– Nej, nej, nej. En del av “problemet” med Winger var att vi inte var några bad boys. Vi var studiokillar och vi var vänner. Vi trashade aldrig hotellrum eller tog droger. Vi tog bara något att dricka då och då. Så vi var aldrig partygrabbar. Det var däremot Faster Pussycat. De brukade ha en egen partybuss.

Har kommit över stigmat

– Vad är den största missuppfattningen om Winger? Om det nu finns någon.

– Att det enda vi gör är bubbelgumrock. Att vi bara är posörer, ett hårband. Det var därför Beavis & Butt-Head och Metallica förlöjligade oss. Men folk som känner till Winger och lyssnar på andra sånger än hitsen vet att vi står över sådant. Du kommer aldrig att höra ett coverband spela Seventeen korrekt. Så jag tror vi kommit ifrån det där stigmat nu. Kip har turnerat världen över med sin akustiska show, och det är något som borde fått de som tvivlar att ändra åsikt. Men det finns förstås fortfarande folk som inte insett Wingers djup.

Framtiden ser bra ut

– Slutligen; hur ser du på framtiden?

– Well, jag menar, vi är de första som vill komma ut igen, men dessvärre kommer vi att vara bland de sista att nå ut i världen. Det kommer att ta tid att komma tillbaka till en normalitet, och vi måste “fylla huset” och spela på i alla fall konserthus för att tjäna några pengar. Men för mig ser framtiden bra ut. Winger är verkligen på G med en ny skiva och jag har soloalbumet ute nu. Sedan kommer Black Swan göra något nytt också, så jag kommer att vara väldigt upptagen i år.

Skriven 2021-01-13

Robin McCauley: sångare med ett förflutet i bland annat Survivor och Far Corporaton, men han är mest känd för sin sejour med Michael Schenker Group 1986-1993.

Jeff Pilson: basist, som tidigare spelat i Dokken och Dio. Sedan 1994 är han dock fast medlem i Foreigner.

Matt Starr har spelat trummor med Ace Frehley och Mr. Big tidigare.

Fiona: amerikansk rocksångerska som släppte fyra album mellan 1985-1992 innan hon tog paus från musiken på obestämd tid. Långt senare, 2011 släpptes därefter senkomna comebackskivan Unbroken.