DONALD TRUMP OCH PAPEGOJJÄGARNA Maria Küchen, Andreas Palmaer, Boel Werner, Inger Fredriksson, Maria Ramdén…

Klicka på bilden, för att se hela bilden

…Sarah Linton, Casandra Roslund, Ulrika Frolov, Yvonne Eriksson, Åse Hedemark, Arne Jönsson, Niklas Altermark, Monica Rosén, Ingela Wadbring, Åsa Wengelin, Jan Ygge, Katarina L Gidlund, Lars Lindberg, Lena Carlsson, Björn Appelgren, Dan Panas, Gunnel Engwall, Lars Borin, Lars Burman, Anders Olsson, Jennica Thylin-Klaus, Lars Ilshammar, Johan Svedjedal och Anders Cullhed

Donald Trump har förlorat valet mot demokraternas presidentkandidat Joe Biden. Biden har inte bara fått flera individuella röster än Trump utan även elektorsröster. Biden fick i slutändan 306 elektorsröster, Trump 232. Men Biden skulle ha vunnit även om han erövrat ”bara” 270 röster.
2021-01-07 bekräftade även kongressen Joe Bidens presidentvalsseger. Därefter har Donald Trump utfäst en fredlig maktövergång.

Sedan valdagen den 3 november 2020 var Trump misstänksam att demokraterna och andra mot honom illasinnade krafter hade snuvat honom på segern. Så han överklagade valresultatet överallt var han än kunde överklaga. Och tro det eller ej, han togs på allvar, det vill säga domstolar et cetera prövade hans klagan trots att han till synes inte hade några konkreta belägg för sina anklagelser. Man valde att tänka att även om Trump möjligen led av paranoia, även om han möjligen drabbats av storhetsvansinne, även då är han en medlem av en demokrati och har således rätt att tagas på allvar och få sina obekräftade och troligen även ogrundade anklagelser prövade. Och de blev prövade både en och två gånger, alltid med hänvisning till att USA är en demokrati.

Jag har anklagat Maria Küchen, Andreas Palmaer, Boel Werner, Inger Fredriksson, och LL-förlaget för fusk åtminstone 20 gånger, troligtvis det dubbla. På alla möjliga vis. Via telefon, via mejl och i otaliga tidningsartiklar. Jag har anklagat den skenheliga Maria Küchen för ohederlighet, stöld, okunnighet och bedrägeri mångfaldiga gånger, så även hennes medbrottsling Andreas Palmaer. Alla dock tiger och vägrar att försvara sig och sin heder, eftersom något försvar kan de inte inkomma med och det trots att båda är erfarna, professionella yrkeslögnare.

De anklagades taktik är att begrava mina anklagelser under ett Mount Everest av tystnad, eftersom de är medvetna om, att i Sverige trollar man bort de flesta obehag genom att sopa dem under tystnadens matta.

Mer om detta ämne kan du läsa i min bok Friheten i kulturen : Reflekteioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget, som sedan år 2008, är återutgiven både en och två gånger.

Under 13 år har jag gång på gång fått följande svar från MTM, Myndigheten för tillgängliga medier:
”Hej Vladimir,
Tack för ditt mail. Vi har diariefört det under diarienummer MTM 2020/452.
Med vänliga hälsningar,
Anna Jönsson
MTM:s svarstjänst”

Diarienumret är naturligtvis olika för varje ett av mina mejl så även namnet på MTM:s bekymmerslösa tjänstekvinna.
”Tack för ditt mail. Vi har diariefört det…” Som om allt jag var ute efter var att få mina klagomål diarieförda, och sedan, obehandlade, begravda under andra klagomål. Kan man förstå det? Finns det ingen revisor eller annan kontrollinstans som kontrollerar vad som händer med de klagomål som inkommer till den myndighet som lever på skattepengar?

Andreas Palmaer har också svarat mig. Två gånger. En gång när han fortfarande uppbar lön från LL-förlaget och en gång när han började lura andra på pengar.
”Hej
Jag jobbar inte längre kvar på LL-förlaget, som jag antar att du vänder dig till. Här är nya redaktionen, välkommen att vända dig till dem.
https://ll-forlaget.se/om-oss/vi-jobbar-pa-ll-forlaget/
Hälsar
Andreas”

Andreas Palmaer menar på fullt allvar att när han lämnat ett skepp, då är han inte längre ansvarig varken för det eller sina egna missgärningar som drog det i vanäran.

Inte ens den föraktade, numera fängslade kapten Francesco Schettino från Costa Concordia hade mage att försvara sig mot anklagelserna med repliken Jag jobbar inte längre kvar på Costa Concordia, och bör således inte besväras med några anklagelser.
Wikipedia skriver: “On 11 February 2015, after a 19-month trial, Judge Giovanni Puliatti read the verdict, sentencing Schettino to sixteen years in prison and five years of interdiction from navigating. The sixteen-year verdict is composed of ten years for manslaughter, five years for causing the shipwreck, and one year for abandoning his passengers, to be served consecutively.”

I början av 2021 fick KU en begäran av Riksåklagaren om att pröva om
tidigare ansvariga ministrar som Carl Bildt, Ingvar Carlsson och Mona Sahlin kan åtalas för eventuella brott i hanteringen av Estoniakatastrofen? Även om svaret blev nekande, skvallrar Riksåklagarens begäran om att det i Sverige åtminstone teoretiskt är möjligt att fantisera om att det som göms i snö, kommer upp i tö.

Bekanta dig med följande:
Min och Daniel Malméns ungdomsroman Ninas flykt skulle idag kunna ha varit hyllad och omdiskuterad, om de samvetslösa, ryggkrökta papegojjägarna Maria Küchen, Andreas Palmaer, Boel Werner och Inger Fredriksson inte iscensatt den förrädiska händelsen som jag beskriver nedan.

LL-förlaget utlyste en manustävling för ”slukaråldern 9-14 år!” Första priset bestod av 50 000 kronor, samt utgivning av bidraget i bokform. LL-förlaget ingår i Centrum för lättläst och MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. På deras webbsida kan man läsa: ”… Riksdagen har bestämt att Centrum för lättläst ska göra lättlästa böcker och tidningar.
Det är viktigt för demokratin att människor med lässvårigheter också får läsa böcker och tidningar som är tydliga och lätta att läsa.
Regeringen har skrivit våra stadgar för hur vi ska arbeta och valt en styrelse för Centrum för lättläst. I styrelsen finns politiker, forskare och personer som har erfarenheter från våra målgrupper.
Centrum för lättläst får pengar från staten varje år.”

Tävlingens jury bestod av Maria Küchen, redaktör på LL-förlaget och ”författaren” Andreas Palmaer, och illustratören Boel Werner. Juryn förbehöll sig ”rätten att inte utse en vinnare.”
Men juryn utsåg en vinnare, och det blev manuset Ninas flykt.

Jurymedlemmen Boel Werner berättade för mig, Vladimir Oravsky, att hon placerat mitt och Daniel Malméns tävlingsbidrag Ninas flykt på andra plats på sin prioriteringslista, men eftersom de övriga jurymedlemmarna placerade Ninas flykt på första plats, så blev det ingen diskussion om det, utan hon gick naturligtvis med på majoritetens beslut.

Jag ringdes upp av LL-förlagets chef Inger Fredriksson och hon berättade för mig att bidraget Ninas flykt ”överlägset vann den av LL-förlagets utlysta tävlingen”, men, fortsatte hon, ”du och din kumpan Daniel Malmén får inte se ens röken av vinstsumman”, eftersom, sade hon, ”varken du eller Daniel Malmén är något annat än simpla bedragare”.
Jag var en smula omtöcknad av Inger Fredrikssons oväntade utspel och det tog mig säkerligen några sekunder innan jag bad henne att upprepa det hon sade.

”Du och din kumpan är bedragare och det manus som ni skickade till oss är inget annat än ren stöld!” fastslog LL-förlagets chef Inger Fredriksson och fortsatte med att beskriva hur hon hade sin ”lyckliga stjärna att tacka för” att hon och LL-förlaget kom på oss i tid, och att hon inte ens kunde föreställa sig ”den skam” som LL-förlaget skulle drabbas av, om vår stöld uppdagades först efter att de tillkännagivit att ”du Vladimir Oravsky och ert Ninas flykt utsetts till vinnare av deras tävling”.

Jag hade fortfarande svårt att hänga med i Inger Fredrikssons intrasslade tankebanor och bad henne följaktligen om att konkretisera vari mitt och Daniel Malméns bedrägeri bestod.
”Ju, ni har stulit hela ert bidrag, från första till sista bokstaven från den redan publicerade boken Zlata Ibrahimovics dagbok”, förkunnade hon.

”Du misstar dig Inger”, sade jag och fortsatte, ”och dessutom råkar det vara så att boken Zlata Ibrahimovics dagbok är författad av mig och Daniel Malmén, så oavsett hur du än vrider och vänder på ditt resonemang, så kan du aldrig få det till en ’ren stöld’. Vi kan väl knappast stjäla från oss själva, eller?”.
”Ni har skickat till oss ett manus som redan är publicerat, och det är inget annat än bedrägeri och stöld”, upprepade LL-förlagets chef Inger Fredriksson.

Det stod klart för mig att förlagschefen Inger Fredriksson redan hade beslutat sig för att i all oändlighet köra med detta feltänkta och felkonstruerade mantra. Jag insåg att hon troligen drabbats av en egendomlig argumentationsblockering och att mina skäl och bevis borde följa en mera lättläst logik.

Jag hänvisade då till LL-förlagets egen utannonsering av deras tävling, samt till mitt telefonsamtal med den i annonsen utpekade kontaktpersonen Andreas Palmaer.
Andreas Palmaer svarade på min fråga om det är OK att jag till tävlingen skickade en bearbetning av en av mina bästsäljande böcker: ”Det är självklart. Det är en av våra affärsidéer. Att producera lättlästa bearbetningar av befintliga böcker.”
”Jag vet vad Andreas sade till dig”, angav förlagschefen Inger Fredriksson, ”men han talade helt allmänt om förlagets verksamhet och inte om denna tävling. Dessutom, ni har på inget vis bearbetat boken Zlata Ibrahimovics dagbok, utan ni skickade in exakt samma manus. Det är stöld, och ni två är inget annat än bedragare. Jag har inget annat att tillägga”, framförde Inger Fredriksson, och avbröt samtalet.

Tre timmar senare samma dag ringde jag upp LL-förlagets jurymedlem Boel Werner. Vad hon hade att säga om tävlingen, refererade jag redan ovan. Men Boel Werner berättade också för mig att hon var uppriktigt förargad över mitt beteende, eftersom det verkligen var bedrägligt att skicka in ett manus som redan var publicerat, till denna tävling.
Jag undrade om hon hade läst boken Zlata Ibrahimovics dagbok?
”Nej, det har jag inte gjort”, svarade hon.
”Hur kan du då veta att Ninas flykt är identisk med Zlata Ibrahimovics dagbok?” undrade jag.
”Jag måste lita på mina medarbetare”, svarade hon.
”Och om jag säger att de drog dig vid näsan, vad säger du då?” undrade jag.
I bakgrunden hördes en flickröst som jurymedlemmen Boel Werner tog som förevändning till att snabbt avsluta samtalet. ”Du jag måste lägga på”, sade Boel Werner.

Dagen därpå, den 29 augusti, fick jag ett mejl från Andreas Palmaer:
“Subject: Re: Manustävling
Naturligtvis har jag aldrig sagt till dig att ett tidigare utgivet manus kan vinna en ungdomsbokstävling. Vi gör bearbetningar, men i det här fallet var bara orginalmanus välkomna. Det är ju självklart. Och varför skrev du inte i ett följebrev att manuset redan var utgivet? Den enda slutsatsen jag kan dra är att du försökte dra en fuling, vi kom på dig. Så sluta spela sårad, sluta ringa våra jurymedlemmar. Kort sagt: lägg ner.”

Även Andreas Palmaer verkar vara skadad av sin långvariga vistelse bland alla lättlästa tankar, eller också är Andreas Palmaer en förlagsredaktör som till LL-förlagets och Centrum för lättläst tjänster, matchades av Samhall:
”Naturligtvis har jag aldrig sagt till dig att ett tidigare utgivet manus kan vinna en ungdomsbokstävling”, skriver Andreas Palmaer till mig och jag ger honom rätt. Det är bara det, att Ninas flykt inte är ”ett tidigare utgivet manus”.
Ninas flykt är ett manus som bygger på två tidigare publicerade böcker: Dels på den fiktiva dagboken Zlata Ibrahimovic dagbok som är på 225 558 tecken, och dels på Det rena landet : En berättelse om våldtäkt som är på 226 851 tecken.
Ninas flykt, som varken är skriven i dagboksform och inte heller handlar om en flicka med jugoslaviskt påbrå, är på 73 878 tecken, det vill säga bara en sjättedel av de 452 409 tecken som inspirations- och bearbetningskällorna består av.
”Vi gör bearbetningar, men i det här fallet var bara orginalmanus välkomna. Det är ju självklart”, skriver Andreas Palmaer vidare i sitt felstavade och ogenomtänkta mejl.
Kan Andreas Palmaer förklara varför det inte framgick av LL-förlagets annons att bara originalmanus var välkomna, och varför han inte nämnt det när han och jag pratade om tävlingen.

LL-förlaget bestal mig. Det har stulit mina 50 000 kronor som jag och manuset Ninas flykt, enligt flera vittnesbörd som inbegriper även LL-förlagets dåvarande chef Inger Fredriksson tilldelats, och sedan fråntagits. LL-förlaget stulit ifrån mig mitt 1:a pris med hänvisning till falska anklagelser och som ingen från LL-förlaget hade ens minsta lust att verifiera. LL-förlaget har stulit mitt 1:a pris ifrån mig och jag kräver att LL-förlaget tillkännagiver att Ninas flykt vann, och utbetalar hela vinstsumman nu i efterhand.

LL-förlagets juryledamöter är svårbegripligt nog ärade medlemmar av det svenska kulturlivet, de får fett betalt för sina illa utförda arbeten, något som den här artikeln vittnar om, de får priser och utmärkelser, och de, som om det var helt självklart, tar emot alla dessa hyllningar och förmåner bekostade åtminstone delvis genom mina skatter.

För vidare läsning hänvisar jag till artikeln Dawit Isaak-biblioteket – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv
Dawit Isaak-biblioteket – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker

© Vladimir Oravsky

Skriven 2021-01-10