FAHIM: DEN LILLA SCHACKPRINSEN – äppelkäckt med budskap via storslägga om flyktingpojke som blir schackmästare

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Fahim
Regi: Pierre Francois
Skådespelare: Isabelle Nanty, Gérard Depardieu, Assad Ahmed, Mizanur Rahaman, Sarah Touffic Othman-Schmitt
Land: Frankrike
År: 2019
Genre: Biografi, Drama, Komedi
Längd: 107 minuter
Format: DVD/VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 3

Det är eländigt att leva under förtryck och att inte få demonstrera fritt. Det är eländigt att leva med krig, stenkastning, brandbomber och svält. Det är eländigt att fly från sitt hemland till ett annat okänt land, där det talas ett annat språk. Flykten i sig är ett elände. Att komma fram … innebär mer elände. Överfulla flyktingboenden och evinnerligt asyltragglande är bara toppen på eländesisberget.

Budskap slås in med storsläggan

Det är synd om flyktingarna – de genomgår en massa elände för att sedan möta mer elände, det slår den här filmen fast utan någon subtilitet och med övertydliga bilder som går på repeat och slår in budskapet med storsläggan för alla som inte har sett en nyhetssändning de senaste decennierna … eller mer. (Innan televisionen fanns journalfilmer som visades på bio, till exempel under andra världskriget, och man uppmanades att skicka förnödenheter till och sticka sockar åt behövande).

Övar fransk slang och schackdrag

Det är synd om flyktingarna. Men Fahim – den lilla schackprinsen är minsann en solskenshistoria, för Fahim är en hejare på att spela schack. Han lär sig snabbt franska, går med i en schackklubb och charmar surkarten som leder schackklubben snabbare än vad du kan säga “Lille Lord Fauntleroy”, och alla kidsen i klubben turas om att ha Fahim hemma hos sig, och gömma honom, och ge honom mat och saker (som nya träningsskor), så att han inte blir deporterad. Dessutom övar de fransk slang och schackdrag.

Ingen egen personlighet och agenda

Det finns killar med alla möjliga utseenden i schackklubben, bland annat en kinesisk-fransk kille, men bara en tjej, som har som roll att hela tiden säga till Fahim hur duktig han är och att tala om för alla andra hur duktig Fahim är. Ingen av de andra barnen har fått någon egen personlighet eller agenda eller egna önskningar eller mål att uppfylla – de är ungefär som de små mössen och fåglarna i Askungen, de bara fladdrar runt för att vara tjänstenissar till huvudpersonen, så att hen ska få lyckas och uppfylla sina drömmar.

Samspel mellan sur tränare och ung adept

Alla barnen är osannolikt äppelkäcka och glada och äpplekäckast av alla är Fahim. Han hade platsat i vilken Pepsodent reklam som helst. Miljöerna är i stora drag beiga (schackmiljörena) eller kallt blågråa (alla myndighetsmiljöerna). Och schackplanerna är svartvita, liksom karaktärerna.

Samspelet mellan sur gammal tränare och ung adept har man sett tusentals gånger förr. Gérard Depardieu är dock bra som sur gammal tränare – en roll han gjort förr, fast inte tusentals gånger. Så småningom blir Fahim fransk mästare i schack, och det är alldeles sant, för detta är “based on a true story”.

The Queen’s Gambit känns mer sann

Storyn är dock inte alls lika bra som Queen of Katwe eller The Queen’s Gambit – den sistnämnda är påhittad men känns i alla fall både mer sann och mer sannolik. Och så är det kul när tjejer får göra något annat i filmer, böcker och TV-serier än att Hermione-aktigt säga åt den manlige hjälten hur duktig han är.

Skriven 2020-12-29