SALTÖN (säsong 1-3) – härlig och tidlös svensk skärgårdsserie

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Carin Mannheimer (säsong 1 och 2), Lena Koppel (säsong 3)
Skådespelare: Tomas von Brömssen, Anki Larsson, Hanna Borgren, Per Myrberg, Ulla Skoog, Johan Wahlström, Claes Malmberg, Eva Funck
Land: Sverige
Genre: Drama, Romantik
År: 2005-2010
Längd: 13 timmar
Format: DVD
Distributör: Majeng Media
Betyg: 4

Sommar och sol och Saltön! Snacka om feelgood-pepp under årets mörkaste månader! Vem är väl lika go och folkkär som mysiga och vänliga Viveca Lärn? Möjligen Carin Mannheimer … Som har gjort mycket av det allra bästa någonsin för SVT. Nu finns hela tre säsonger av Saltön packade i en och samma box.

Allt är baserat på och inspirerat av Viveca Lärns bästsäljande böcker. (Har dem alla. Inklusive kokboken! Oumbärlig. Så klart.) Carin Mannheimer, som verkligen har fingertoppskänsla för västkusten, står för både manus och regi under de två första säsongerna.

Blandas ihop med Fjällbackamorden

Scandic noir och crime time i all ära. Feelgood och romance är “det nya svarta”. Faktiskt större än deckare och thrillers, både internationellt sett och i Skandinavien, sett till hur mycket genrerna omsätter.

Ändå, när man nämner Saltön så får man förvånansvärt ofta höra frågor om hur många mord det är … ?! Förmodligen blandar en del människor ihop alla skärgårdar och olika svenska serier. Fjällbackamorden som också utspelar sig på västkusten och morden i Sandhamn som utspelar sig i en helt annan skärgård och är skapade av en helt annan Viveca.

Många folkkära skådespelare

Men det finns fler sätt på vilket en slipsten kan dras … och relationsintriger ger minst lika mycket för en manusförfattare att bita i som en massa mord. Lägg till detta att det syns så många duktiga och folkkära skådespelare i huvudrollerna, och succén är närapå given.

Tomas von Brömssen har gjort det till en konstform att se charmigt borttappad ut. Ulla Skoog blev under Saltö-tiden framröstad till “Sveriges roligaste”.Claes Malmberg har varit med i så många humoristiska teaterproduktioner att man har tappat räkningen. Han har även startat en egen friluftsteater …

Motsättningar mellan stad och land

Det är lite friluftsteater och “buskis” över hela serien. På ett bra sätt. Man gör det mesta av ett visst geografiskt område, och man utnyttjar den svenska sommarens skönhet till fullo – och låter de flesta nyckelscener utspela sig utomhus.

Som alltid i den här genren finns det motsättningar mellan stadsfolk och lantfolk, mellan bofasta och turister, mellan landkrabbor och sjögurkor … men det finns också möjligheter till friska fläktar, nya vänskapsband och romanser. Den lilla västkustön i Bohuslän må vara fiktiv, men den känns mycket verklig.

En sommar och allt är förändrat

Det finns ett tydligt svenskt arv från Gideon Wahlbergs Söderkåkar och Skärgårdsflirt så väl som från August Strindbergs Hemsöborna att förvalta. En sommar och allt är förändrat.

I säsong två kommer den stora överraskningen: Vinter! Det är sällan vinter i folklustspel eller i Hemsöborna. När sommaren förbytts till vinter är turisterna borta. Öborna får intrigera själva.

Men före jul anländer en nykomling, en journalist som egentligen ska skriva om hur man firar en traditionell skärgårdsjul (tips: köp Viveca Lärns kokbok!) … men det verkar inte bli mycket av det där reportaget, istället dras han in i alla förvecklingar på ön.

Pyroman sprider skräck

I tredje säsongen introduceras nya karaktärer. Dessutom introduceras en ny scen och mötesplats på Saltön: en ny ostronbar och krog. Och visst blir det även lite crime time i skärgården denna säsong, då en pyroman slår till på ön och sprider skräck omkring sig … Men den stackars journalisten på ön är i alla fall tillfreds med att han äntligen får någonting sensationellt att skriva om.

Det här är en härlig och tidlös svensk skärgårdsserie, som visar hur ypperligt det går att skapa spänning, intriger och förvecklingar … utan att ha ihjäl karaktärer.
Vad tror ni hände sedan?

Säsong 4 i serien finns i en separat box – manus och regi av Lena Koppel.

Skriven 2020-11-26