Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jens Jonsson
Skådespelare: Ingrid Bolsø Berdal, Rolf Lassgård, Damien Chapelle, Alexander Scheer, Erik Hivju
Land: Norge
Premiär: 2021-01-25
Betyg: 4
Sonja Wigert. Otroligt vacker och talangfull skådespelerska, stor filmstjärna, 1940-talets it-girl. Och hemlig spion. Sonja Wigerts verkliga liv överträffar allt som man kan se på film … Och då har Sonja Wigert ändå varit med i några enastående filmer som gjort avtryck i filmhistorien.
Hemlig spion för CIA
Sonja Wigert lyste i den tragiska Ombyte av tåg mot Hasse Ekman, som när den hade premiär blev årets mest populära film. Hennes lilla Majestät, Räkna de lyckliga stunderna blott och En fluga gör ingen sommar är framgångsrika Sonja Wigert komedier. Sonja Wigert var dessutom en talangfull teaterskådespelerska med illustra karriärer både i Sverige och Norge. Och så var hon hemlig spion för CIA, för de allierade britterna och för “de neutrala” svenskarna.
Tyskarna spred ut nazirykte
Sonja Wigert var så pass talangfull som skådespelerska att hon grundligt lurade nazisterna. Visst, det hjälpte kanske att rikskommissarie Josef Terboven var filmentusiast och att han blev mer än lite “starstruck” när han fick träffa Norges största filmstjärna, Norges egen “Greta Garbo“.
Både Sonja Wigerts bror och hennes far var med i den norska motståndsrörelse, men det hindrade inte tyskarna från att försöka värva Sonja till den tyska filmindustrin, som nazisterna försökte göra till sitt eget vapen i propagandakriget. Sonja avstod från alla sådana erbjudanden, istället gjorde hon en av nordens modigaste och mest rättframma motståndsfilmer – Mitt folk är icke ditt.
Vilket öde drabbade Sonja Wigert när nazisterna förstod att de blivit lurade? Satte de henne i fångläger? Dödade de henne? Torterade de henne? Nej, de spred ut ett rykte att hon var tysk spion och att hon hade jobbat för nazisterna hela tiden. Lögnen dödade hennes karriär och efter andra världskriget fick hon inte speciellt många jobberbjudanden som skådespelerska. Folk som gjort ingenting under kriget, eller som mer eller mindra hade varit medlöpare, kunde känna sig självgoda och fnysa åt den vackra skådespelerskan. Hasse Ekman gav henne i alla fall ett par roller, som en god vän ska göra …
Under 1950-talet drev Sonja och en skådespelarkollega en bensinmack i Stockholm. 1969 pensionerade hon sig och drog till Spanien. Där ingen rynkade på näsan.
Sonja Wigert dog 1980.
Fick postum upprättelse
År 2000 öppnades arkiven och det blev allmänt känt viken hjältinna Sonja Wigert var. Inte bara på filmduken och på scenen, utan i verkligheten. Hon fick postum upprättelse – men det är ändå sorgligt att se några av Wigerts bästa filmer och tänka hur mycket talang som gick till spillo för att hon inte fick jobba så mycket som förr … Tänk så många fler bra filmer som hon hade kunnat få göra!
Men upprättelsen gjorde i alla fall att många av Sonja Wigerts bästa filmer har uppmärksammats igen och de har kommit i nyutgåva, både som singelfilmer och i boxar. Och nu får Sonja Wigert den ultimata upprättelsen: en biopic där hon spelar hjälterollen.
Bräckligt utseende kunde lura alla
Spionen eller The Spy, (vilket är filmens internationella titel) är baserad på boken Sonja Wigert av Iselin Theien.
Ingen kan se lika söt och sensuell ut – samtidigt – som den verkliga Sonja Wigert – hon var som en kattunge och en panter i en och samma förpackning, med en berömd söt skrattgrop mitt i den näpna hakan.
Sonja Wigert ser så liten och bräcklig ut (en fördel när hon ska spela dödssjuk i filmer) att det är svårt att tänka henne som tuff spion … men det kanske var just därför som hon hade så lätt för att lura alla. Det bräckliga utseendet är bedrägligt.
Bra på att se förbannad ut
Filmen Spionen är ett ensembledrama bekostat av många olika finansiärer och med skådespelare från många olika länder. Huvudrollen innehas av Ingrid Bolsø Berdal (känd från Westworld) – hon ser inte ut som Sonja Wigert, hon verkar mycket, mycket längre och tuffare och rör sig på ett annat sätt. Hon har också ett annorlunda tonläge när hon pratar – men hon är mycket bra på att vara tvåspråkig på svenska och norska, precis som den verkliga Sonja Wigert. Hon är också bra på att se heligt förbannad ut, vilket hon får tillfälle till många gånger under filmen. De där mesiga svenskarna gör ingenting. Lovar runt och håller tunt …
Svenskar framstår som mähän
Sonja undrar var i hela världen svenskarna var och vad de gjorde när Norge invaderades. Hon gör den svenska underrättelsetjänsten många tjänster och de lovar gång på gång att rädda hennes föräldrar undan nazisterna, hennes far tillfångatas och hamnar på det ökända fånglägret Grini, men nej. Svenskarna förhalar gång på gång.
Svenskarna framstår som riktiga mähän i den här filmen. “Det var de väl också i verkligheten,” påpekar en nära vän. Den som vill se reklam för svenskt civilkurage får leta reda på en annan film eller bok. Den här filmen gör återigen mycket för att cementera svenskarnas rykte som mähän.
Film med riktiga Sonja medföljer
Norskt civilkurage finns det gott om. Reklam och trailers medföljer filmen Spionen om två andra norska filmer: Kungens val och Den 12:e mannen, som också handlar om Norge och norskt hjältemod under andra världskriget. Fantastiskt bra filmer, mycket välgjorda, riktiga fullpoängare. Norskt kostymdrama visar verkligen framfötterna, gång på gång.
Medföljer Spionen gör även en hel extra långfilm Mitt folk är icke ditt från 1944 med den riktiga Sonja Wigert i huvudrollen. Hon spelar i princip sig själv, en konstnärlig själ, en talangfull pianist som gör en insats för att rädda sin familj och sitt land. Ingen som ser den filmen kan tvivla på Sonja Wigerts civilkurage och hennes jädraranamma – och hennes aktiva motstånd mot de som invaderat hennes kära hemland. Hela filmen är som en parabel om vad som hänt och händer i Norge och om vikten att göra motstånd … utan att några namn nämns. Inte ens “Norge“. Allt för att komma runt censuren.
En hel långfilm på köpet – lika lång som huvudfilmen och full av tidens stora filmstjärnor är förmodligen det generösaste extramaterialet någonsin. Det gör denna nya release till en “double feature” upplevelse.
Följer inte helt verkligheten
Spionen har en lång lista av både nordisk och internationell talang när det gäller skådespelare. Bland svenskarna märks särskilt Rolf Lassgård, som innehar en huvudroll och dessutom är filmens berättare, Bo Widerbergs son Johan som promenerar i parken med en gullig tax, och Lena Endres son Edvin som spelar en aningslös och söt ung fotograf, som utan att begripa det hjälper helt fel personer och utsätter både sig själv och andra för livsfara.
Som i så många biopics – intrigen följer inte helt och hållet verkligheten, – man måste tydligen få in lite extra spänning och några fler actionscener och lite extra “romance“ för filmmediets skull – och man missar även att ge credd och nämna en hel del av Sonja Wigerts framgångar som spion och viktiga avslöjanden som hennes arbete ledde fram till.
En passande “tribute”
Men i stora drag fångar filmen en talangfull skådespelerskas hjältemod och gör intryck som ett påkostat och mångfacetterat kostymdrama, där det talas norska, svenska, tyska, engelska … och så vidare. Bara det är ett plus. Att inte alla karaktärer talar amerikanska med fejkade brytningar. Och Sonja Wigert är flytande på åtminstone fyra språk (vilket hörs under filmens gång). Det här är en passande “tribute” till en av nordens största filmstjärnor genom tiderna, Norges egen “Greta Garbo”.
Skriven 2020-12-12
Läs om Sonja Wigert och en av hennes finaste filmer, Ombyte av tåg här.
