GUSTAV CEDERSTRÖM OCH PAPEGOJJÄGARNA Maria Küchen, Andreas Palmer, Boel Werner, Inger Fredriksson…

Klicka på bilden, för att se hela bilden

…Maria Ramdén, Sarah Linton, Casandra Roslund, Ulrika Frolov, Yvonne Eriksson, Åse Hedemark, Arne Jönsson, Niklas Altermark, Monica Rosén, Ingela Wadbring, Åsa Wengelin, Jan Ygge, Katarina L Gidlund, Lars Lindberg, Lena Carlsson, Björn Appelgren, Dan Panas, Gunnel Engwall, Lars Borin, Lars Burman, Anders Olsson, Jennica Thylin-Klaus, Lars Ilshammar, Johan Svedjedal och Anders Cullhed.

En stor nyhet, som tidningar som Aftonbladet och DN och många fler nyligen skrev om var att en man åtalas för ”grov skadegörelse efter att ha satt ett klistermärke på ramen till Gustaf Cederströms målning Karl XII:s likfärd som hänger på Nationalmuseum.”

Det var alltså inte på tavlan som killen satte ett klistermärke med en dödsskalle och texten ”it’s ok to kill nazis” och ”antifa” på, utan på en mässingsskylt på tavlans ram.
”I stämningsansökan skriver åklagaren att Gustaf Cederströms målning har ett stort kulturellt och historiskt värde”, informerar bland annat de ovannämnda tidningarna.

Vi har troligen flera attacker att förvänta oss på målningen Karl XII:s likfärd På målningen, och inte på den lättersättliga mässingsskylten. Skylten kostar några hundralappar, målningen är estimerad till 40 miljoner svenska kronor. Jag gissar att attacken kommer genomföras av Maria Küchen, Andreas Palmaer, Boel Werner och Inger Fredriksson. Så bevaka dessa personers rörelser noggrant. De verkar göra vad som helst för att deras censuringripanden skall uppmärksammas.

Wikipedia skriver ”Karl XII:s likfärd är en målning av Gustaf Cederström, utförd i Paris 1878, som hänger på Göteborgs konstmuseum. Cederström gjorde även en kopia av målningen 1884 som hänger på Nationalmuseum”. Den kallas ”Krusenbergsversionen” och borde i Maria Küchens, Andreas Palmaers, Boel Werners och Inger Fredrikssons ögon inte vara värd ens ett ruttet öre. Båda versionerna är nästan identiska, och ingen av dessa skildrar Karl XII:s likfärd så som den hände i verkligheten, utan tavlorna återspeglar Cederströms nationalromantiska version.

”Tjuven” Gustaf Cederström, har inte bara två gånger tjänat pengar på ett och samma motiv, han har dessutom målat in sig själv på båda tavlorna för att vi för evigheternas evigheter skall kunna minnas att stjäla, och inte minst att stjäla från sig själv, är bra för business, åtminstone så länge som Maria Küchen, Andreas Palmaer, Boel Werner och Inger Fredriksson inte beslutar något helt annat. På båda tavlorna syns Cederström som den förste karolinen i tåget. Trots denna ooriginalitet och tjuvaktighet var Gustaf Cederström ”en av Sveriges mest populära historiemålare under 1800-talet”.

Och nu skall jag kopiera Gustaf Cederström, det vill säga jag skall upprepa det som jag redan skrivit tidigare. Det är definitivt läsvärt.

Min och Daniel Malméns ungdomsroman Ninas flykt skulle i dag kunna ha varit hyllad och omdiskuterad, om de samvetslösa, ryggkrökta papegojjägarna Maria Küchen, Andreas Palmaer, Boel Werner och Inger Fredriksson inte iscensatt den förrädiska händelsen som jag beskriver nedan.
LL-förlaget utlyste en manustävling för ”slukaråldern 9-14 år!” Första priset bestod av50 000 kronor, samt utgivning av bidraget i bokform. LL-förlaget ingår i Centrum för lättläst, och om det kan man läsa följande på deras webbsida: ”… Riksdagen har bestämt att Centrum för lättläst ska göra lättlästa böcker och tidningar.

Det är viktigt för demokratin att människor med lässvårigheter också får läsa böcker och tidningar som är tydliga och lätta att läsa. Regeringen har skrivit våra stadgar för hur vi ska arbeta och valt en styrelse för Centrum för lättläst. I styrelsen finns politiker, forskare och personer som har erfarenheter från våra målgrupper. Centrum för lättläst får pengar från staten varje år.”

Tävlingens jury bestod av Maria Küchen, Andreas Palmaer, redaktör på LL-förlaget och författaren och illustratören Boel Werner. Juryn förbehöll sig ”rätten att inte utse en vinnare.”
Men juryn utsåg en vinnare, och det blev manuset Ninas flykt.
Jurymedlemmen Boel Werner berättade för mig, Vladimir Oravsky, att hon placerat mitt och Daniel Malméns tävlingsbidrag Ninas flykt på andra plats på sin prioriteringslista, men eftersom de övriga jurymedlemmarna placerade Ninas flykt på första plats, så blev det ingen diskussion om det, utan hon gick naturligtvis med på majoritetens beslut.

Jag ringdes upp av LL-förlagets chef Inger Fredriksson och hon berättade för mig att bidraget Ninas flykt ”överlägset vann den av LL-förlagets utlysta tävlingen”, men, fortsatte hon, ”du och din kumpan Daniel Malmén får inte se ens röken av vinstsumman”, eftersom, sade hon, ”varken du eller Daniel Malmén är något annat än simpla bedragare”.

Jag var en smula omtöcknad av Inger Fredrikssons oväntade utspel, och det tog mig säkerligen några sekunder innan jag bad henne att upprepa det hon sade.
”Du och din kumpan är bedragare och det manus som ni skickade till oss är inget annat än ren stöld!” fastslog LL-förlagets chef Inger Fredriksson och fortsatte med att beskriva hur hon hade sin ”lyckliga stjärna att tacka för” att hon och LL-förlaget kom på oss i tid, och att hon inte ens kunde föreställa sig ”den skam” som LL-förlaget skulle drabbas av, om vår stöld uppdagades först efter att de tillkännagivit att ”du Vladimir Oravsky och ert Ninas flykt utsetts till vinnare av deras tävling”.

Jag hade fortfarande svårt att hänga med i Inger Fredrikssons intrasslade tankebanor och bad henne följaktligen om att konkretisera vari mitt och Daniel Malméns bedrägeri bestod.
”Ju, ni har stulit hela ert bidrag, från första till sista bokstaven från den redan publicerade boken Zlata Ibrahimovics dagbok”, förkunnade hon.”
“Du misstar dig Inger”, sade jag och fortsatte, ”och dessutom råkar det vara så att boken Zlata Ibrahimovics dagbok är författad av mig och Daniel Malmén, så oavsett hur du än vrider och vänder på ditt resonemang, så kan du aldrig få det till en ’ren stöld’. Vi kan väl knappast stjäla från oss själva, eller?”.

”Ni har skickat till oss ett manus som redan är publicerat, och det är inget annat än bedrägeri och stöld”, upprepade LL-förlagets chef Inger Fredriksson.
Det stod klart för mig att förlagschefen Inger Fredriksson redan hade beslutat sig för att i all oändlighet köra med detta feltänkta och felkonstruerade mantra. Jag insåg att hon troligen drabbats av en egendomlig argumentationsblockering och att mina skäl och bevis borde följa en mera lättläst logik.
Jag hänvisade då till LL-förlagets egen utannonsering av deras tävling, samt till mitt telefonsamtal med den i annonsen utpekade kontaktpersonen Andreas Palmaer.

Andreas Palmaer svarade på min fråga om det är OK att jag till tävlingen skickade en bearbetning av en av mina bästsäljande böcker: ”Det är självklart. Det är en av våra affärsidéer. Att producera lättlästa bearbetningar av befintliga böcker.”
”Jag vet vad Andreas sade till dig”, angav förlagschefen Inger Fredriksson, ”men han talade helt allmänt om förlagets verksamhet, och inte om denna tävling. Dessutom, ni har på inget vis bearbetat boken Zlata Ibrahimovics dagbok, utan ni skickade in exakt samma manus. Det är stöld, och ni två är inget annat än bedragare. Jag har inget annat att tillägga”, framförde Inger Fredriksson, och avbröt samtalet.

Tre timmar senare samma dag ringde jag upp LL-förlagets jurymedlem Boel Werner. Vad hon hade att säga om tävlingen, refererade jag redan ovan. Men Boel Werner berättade också för mig att hon var uppriktigt förargad över mitt beteende, eftersom det verkligen var bedrägligt att skicka in ett manus som redan var publicerat, till denna tävling.
Jag undrade om hon hade läst boken Zlata Ibrahimovics dagbok?
”Nej, det har jag inte gjort”, svarade hon.
”Hur kan du då veta att Ninas flykt är identisk med Zlata Ibrahimovics dagbok?” undrade jag.
”Jag måste lita på mina medarbetare”, svarade hon.
”Och om jag säger att de drog dig vid näsan, vad säger du då?” undrade jag.
I bakgrunden hördes en flickröst som den använda jurymedlemmen Boel Werner tog som förevändning till att snabbt avsluta samtalet. ”Du jag måste lägga på”, sade Boel Werner.

Dagen därpå, den 29 augusti, fick jag ett mejl från Andreas Palmaer:
“Subject: Re: Manustävling
Naturligtvis har jag aldrig sagt till dig att ett tidigare utgivet manus kan vinna en ungdomsbokstävling. Vi gör bearbetningar, men i det här fallet var bara orginalmanus välkomna. Det är ju självklart. Och varför skrev du inte i ett följebrev att manuset redan var utgivet? Den enda slutsatsen jag kan dra är att du försökte dra en fuling, vi kom på dig. Så sluta spela sårad, sluta ringa våra jurymedlemmar. Kort sagt: lägg ner.”

Även Andreas Palmaer verkar vara skadad av sin långvariga vistelse bland alla lättlästa tankar, eller också är Andreas Palmaer en förlagsredaktör som till LL-förlagets och Centrum för lättläst tjänster, matchades av Samhall:
”Naturligtvis har jag aldrig sagt till dig att ett tidigare utgivet manus kan vinna en ungdomsbokstävling”, skriver Andreas Palmaer till mig och jag ger honom rätt. Det är bara det, att Ninas flykt inte är ”ett tidigare utgivet manus”.

Ninas flykt är ett manus som bygger på två tidigare publicerade böcker: Dels på den fiktiva dagboken Zlata Ibrahimovic dagbok som är på 225 558 tecken, och dels på Det rena landet: en berättelse om våldtäkt som är på 226 851 tecken.

Ninas flykt, som varken är skriven i dagboksform och inte heller handlar om en flicka med jugoslaviskt påbrå, är på 73 878 tecken, det vill säga bara en sjättedel av de 452 409 tecken som inspirations- och bearbetningskällorna består av.

”Vi gör bearbetningar, men i det här fallet var bara orginalmanus välkomna. Det är ju självklart”, skriver Andreas Palmaer vidare i sitt felstavade och ogenomtänkta mejl.
Kan Andreas Palmaer förklara varför det inte framgick av LL-förlagets annons att bara originalmanus var välkomna, och varför han inte nämnt det när han och jag pratade om tävlingen.

LL-förlaget bestal mig. Det har stulit mina 50 000 kronor som jag och manuset Ninas flykt, enligt flera vittnesbörd som inbegriper även LL-förlagets dåvarande chef Inger Fredriksson tilldelats, och sedan fråntagits. LL-förlaget stulit ifrån mig mitt 1:a pris med hänvisning till falska anklagelser och som ingen från LL-förlaget hade ens minsta lust att verifiera. LL-förlaget har stulit mitt 1:a pris ifrån mig och jag kräver att LL-förlaget tillkännagiver att Ninas flykt vann, och utbetalar hela vinstsumman nu i efterhand.

LL-förlagets juryledamöter är svårbegripligt nog ärade medlemmar av det svenska kulturlivet, de får fett betalt för sina illa utförda arbeten, något som den här artikeln vittnar om, de får priser och utmärkelser, och de, som om det var helt självklart, tar emot alla dessa hyllningar och förmåner bekostade åtminstone delvis genom mina skatter.

För vidare läsning hänvisar jag till artikeln Dawit Isaak-biblioteket – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriven 2020-12-13