PARADISE BEACH – onödigt slapp, men hardcorefans av hårdkokt fransk action kan se med behållning

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Ett våldsamt rån. Med ska det visa sig ödesdiger utgång. Särskilt för poliserna som blir beskjutna, men också för Mehdi, en i rånargänget. När alla andra kommer undan lagens långa arm tvingas han sitta inne. Raskt hopp femton år in i framtiden. Platsen är thailändska turistparadiset Phuket. Där har resten av rånarsextetten byggt upp ett behaglig och hyfsat givande kriminell familjetillvaro utan onödigt våldsutövande.

Vill ha sin del av byteskakan

Men det ska det snabbt bli ändring på. För en dag dyker Mehdi upp i solskenet efter femton år av kost och logi på statens bekostnad, och han är i sanningens namn tämligen sur. Han vill ha sin del av byteskakan. Synd bara att hans bror Hicham och resten av sällskapet investerat alla hans pengar i sina verksamheter. Stålarna är dessutom låsta hos deras fruar på grund av de thailändska lagarna, förklarar de. Utan att få det minsta förståelse av den hetsige, revanschlystne Mehdi, som dessutom undrar varför de gamla polarna låter sig hunsas och bli bestulna av likasinnade skurkaktiga landsmän till konkurrenter.

Alla blir arga och folk dör

Så vad gör han? Rör om i grytan, rubbar balansen, strular till de eller hur man nu skulle vilja uttrycka det. Kärt barn har många namn, men slutresultatet är hur som helst det samma. Alla blir arga, inklusive den korrupte polischefen, men även den hårt prövade flickvännen. Och folk dör. Det är tragiskt, men de som ”live by the gun will die by the gun”. Förr eller senare.

Mörkt och hårt trots solen

Med andra ord; det här är ingen glad och ljus historia trots solen, det blåa havet och de vackra vyerna som flitigt utnyttjas av regissören Xavier Durringer. Det är mörkt och hårt på det där välbekanta sättet som fransmännen blivit så rutinerade och inte sällan bra på de senaste sisådär tjugo, trettio åren. Sami Boujiala, som spelar Mehdi har för övrigt synts i en annan aktuell Netflixrulle, Jord och blod tidigare i år.

Standardformulär 1A

Fast med detta sagt; jag har ändå svårt att vara överdrivet upphetsad över Paradise Beach. Storyn känns onödigt slapp och genomförandet väl rutinmässigt. Ändå lär hardcorefans av genren likt undertecknad kunna se det här med behållning, men det är alltså inte fel att hålla upp en liten varningsskylt med texten ”Standardforumlär 1A” inför den eventuella titten.

Skriven 2020-12-11

Du kanske gillar:

RÅNARNA: SERIEN (säsong 1) – väl utdragen actionserie med nödvändig ”grittiness” saknar twists och vändningar UNGE KOMMISSARIE MORSE (säsong 7) – så många mord, men inget överskuggar karaktärerna THE CROWN – Säsong 1 THE LOUDEST VOICE – Russell Crowe lyser i lysande miniserie om mannen som skapade Fox News, polariserade USA och bäddade för Trump