Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ben Falcone
Skådespelare: Melissa McCarthy, Bobby Cannavale, Brian Tyree Henry, Jessica St. Clair, James Corden
Land: USA
År: 2019
Genre: Komedi, Romans, Sci-Fi
Längd: 106 minuter
Visas på HBO Nordic
Betyg: 3
Melissa McCarthy har med framgång och inte utan anledning gjort sig en karriär på att spela burdusa, svavelosande damer av både det lyckade och totalt misslyckade slaget, tänk till exempel i termerna Identity Thief, The Heat, The Boss och den mer seriöst lagda Can You Ever Forgive Me? för vilken aktrisen blev Oscarsnominerad. Sällan om ens alls har hon fått spela romantic lead. Men någon gång ska vara den första, och i Superintelligence får hon både kyssa drömprinsen och rädda världen.
Perfekt i all sin vanlighet
McCarthy är Carol Peters, en medelmåtta som många andra efter att ha hoppat av karriärtåget åtta år tidigare. Ändå blir hon utvald av Superintelligensian, en urspårad AI som lägger mänsklighetens fortsatta öde på hennes axlar. Varför? Enligt AI:n är hon tydligen perfekt i all sin vanlighet. Hon passar utmärkt som försökskanin i en studie om mänskligt beteende, och den tar bara tre dagar.
Haken? Carol måste bevisa att världen är värd att besparas från förintelse. Men under tiden får hon förstås hur mycket pengar som helst överförda på sitt konto för att kunna göra det bästa av situationen. Vilket också innebär att vår potentiella hjältinna får en ny chans att återknyta bekantskapen med exet George.
Förmedlar kemi oklanderligt
Hur det går med den chansen kan säkert alla räkna ut själva. För det är klart att de medelålders tu finner varandra igen. Vilket är förståeligt. För Carol och George har onekligen kemi, och McCarthy och Bobby Cannavale förmedlar den verkligen oklanderligt. Vid närmare eftertanke är frågan är om inte scenerna dem emellan är det bästa med hela filmen. Ja, alltså dessa inslag och en scen initialt då Carol går på en idiotisk arbetsintervju hos ett IT-företag det vill säga. Den är faktiskt skojig på riktigt.
Annars är Superintelligence på det hela taget en ganska lättglömd film. Hade jag haft fallenhet för elakheter skulle man kunna säga att den balanserar på menlöshetens rand. Men så är alltså inte fallet, så jag väljer att fria snarare än fälla och utdelar en både halt och lytt trea i betyg, men likväl en trea.
Hyggligt charmig
Dock inte för vare sig trevlighets- eller uppbygglighetsfaktorn, utan för McCarthys och Cannavales karisma och de småroliga bifigurerna på olika håll. Summan av kardemumman blir då en flugviktig, men hyggligt charmig romcom väl värd att se för de svältfödda på genren, och det är väl inte så tokigt trots allt.
Skriven 2020-12-07
