DÖDLIG MEDICIN – krypande obehag och skruvade element i mörk spansk thriller om besatthet som går överstyr

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: El practicante
Engelsk titel: The Paramedic
Regi: Carles Torres
Skådespelare: Mario Casas, Déborah Francois, Guillermo Pfening, Maria Rodriguez Soto, Celso Bugallo
Land: Spanien/Italien/Mexiko
År: 2020
Genre: Deckare, Drama, Thriller
Längd: 94 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 4

Jag har sagt det tidigare, och nu är det dags igen; Spanien är ofta ett väldigt duktigt filmland. I alla genrer, tycks det. Och här är ännu en skapelse som befäster den positionen. Dödlig medicin kan sorteras in i det vida begreppet psykologisk thriller, och levererar både de krypande stigande obehaget och de skruvade elementen med emfas utan att för den sakens skull bli grafisk. Det behövs liksom inte, det sjuka i kråksången ter sig tillräckligt tydligt ändå.

Likgiltig inför lidande

Angel arbetar som sjukvårdare av den sorten som är först på scenen medelst ambulans vid akutingripanden , men är för den sakens skull långt ifrån en trevlig och tillförlitlig figur. På jobbet är han likgiltig inför lidandet och snor tillhörigheter från de svårt skadade och döda, och på hemmaplan utövar han ett inte inte alltid så överdrivet subtilt manipulerande spel mot flickvännen Vane.

Och värre ska det bli. För när ambulansen Angel arbetar på blir rammad av en lastbil i samband med en uttryckning blir han rullstolsbunden. I duschen gråter han okontrollerat ut med Vane vid sin sida som tröstande hand. Men istället för att ta emot ömheten med någon form av likartade känslor låter han bitterheten över situationen han hamnat i få fritt spelrum i ett förstärkt kontrollbehov och svartsjuka. Hans usla egenskaper har förvisso alltid funnits där, men nu det finns mindre anledning att dölja dem.

En busslast med utstuderade planer

Droppen kommer när Vane till sin fasa upptäcker att Angel bevakar varje steg hon tar – hur ska dock inte avslöjas här. Fortare än kvickt packar hon det nödvändigaste och drar. Men historien slutar inte där. Flera månader senare söker exet upp henne. Angel vill ju bara be om ursäkt och ta fa farväl för evigt. Men så är det förstås inte. För Angel har givetvis en hel busslast med både uträknade och utstuderade planer i tankarna han tänker förverkliga. Tala om besatthet som gått överstyr.

Vad nämnda planer går ut på tänker jag inte yppa här. Däremot ska villigt erkännas att Dödlig medicin är en genuint ”creepy” skapelse. Att använda ett lamt ord som läskig för att beskriva det hela vore att undervärdera det som utspelas där på skärmen. Det här är en mörk och tajt och samtidigt varsamt berättad historia med thrillerelementen i ständig rörelse.

Ond, men aldrig en seriefigur

Det vilar en klaustrofobisk stämning över helheten, som låter oss förstå Vanes situation med sin långt ifrån friske sämre hälft. Angel å sin sida må vara ond, men han blir ändå aldrig en seriefigur tack vare Mario Casas kontrollerade rolltolkning. Frågan är dock om inte Déborah Francois i Valerollen är den som gör mest intryck. Hennes agerande bjuder bara på små små nyanser i minspel och kroppsspråk, men oj vad tydlig hon är ändå.

Hade kunnat passera med beröm i Tales from the Crypt

Men hur slutar det här då, undrar kanske någon. Well, Efter ett våldsamt klimax med tillhörande bokstavligt platt fall bjuds men på en twist som hade kunnat passera med beröm i antologiserien Tales from the Crypt eller Stephen Kings Creepshow. Vilket väl bara får ses som en rekommendation eller grädde på moset.

Skriven 2020-11-26