HATEBREED – den albumaktuella combon är inget hatband: “Man kan inte bara döma en bok efter omslaget”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De är pionjärer, Grammynominerade stilbildare och framgångsrika representanter för nischade heavygenren metalcore. Namnet är Hatebreed, och i drygt ett kvarts sekel har de hållit fanan för den mer hårdkokta tunga musiken högt på västvärldens listor. Så långt är allt gott och väl. Synd bara att själva bandnamnet inte sällan givit upphov till en del förutfattade slutledningar som varit helt fel.

– Ja, bara det har gjort att folk fått för sig att vi gör hatmusik, kommenterar gitarristen Wayne Lozinak. Men om du läser texterna är vi i grund och botten positiva, mot rasism och allt sådant. Så man kan liksom inte bara döma en bok efter omslaget.

Om att göra det som känns rätt för en själv

På tal om just omslag är Hatebreed i skrivande stund redo att släppa sitt åttonde album. Weight of the False Self är titeln, och syftar på sångaren Jamey Jastas egentligen inte särskilt ovanliga funderingar om att vara sig själv och följa sina egna drömmar.

– Titeln var helt och hållet Jameys idé. Han skriver alla texter och kommer på många idéer, och sedan drar han dem för oss andra. Men i grund och botten handlar den här skivan om att göra vad man själv känner för, och inte bry sig vad andra säger. Att göra det som känns rätt för en själv.

”My way or the highway

– Annars skulle man lätt kunna tro att det handlade om USA:s tynande demokrati för tillfället?

– Oh yeah. Situationen i landet nu är den värsta jag upplevt någonsin. Så fort någon har minsta avvikande åsikt är det, typ ”My way or the highway”. Vi måste hitta en gemensam grund att stå på igen. För det är helt vansinnigt som det är nu.

– Samtidigt är det svårt att greppa varför så många röstar på någon som inte bara ljuger och beter sig illa, utan också verkar gå in för att underminera demokratin?

– Jo, men så länge de inte själva påverkas av det för egen del spelar det ingen roll. De här människorna är själviska. Om de kan spara lite pengar på sänkta skatter bryr de sig inte om någonting i deras närhet.

Gränserna flyttade åt metalhållet

Samtidigt; i en otrygg oförutsägbar värld kan den som vill förlita sig på att ett band som Hatebreed förblir vid sin musikaliska läst. ”Den basala formeln” är i alla fall den samma på nya albumet, menar Wayne. Visst, gränserna är flyttade mer åt metalhållet nu, menar han, och Jamey har yppat i en intervju tidigare i år att han ville ”vråla huvudet av sig”. På samma gång hävdar gitarristen dock bestämt att de fortfarande är trygga i att veta vem de är. Fast trummisen erkänner utan omsvep att det blivit svårare med åren att göra ny musik.

– Jag menar, det verkar i alla fall så. För om du vill sväva ut en del, men inte göra det för mycket och fortfarande vill veta vem du är kan det vara svårt att att komma vidare. Samtidigt har vi en producent som vet vad han ska göra och inte göra, så i slutänden är det ganska lätt för oss ändå.

”Publiken finns där för oss”

– Vid det här laget har 26 år gått sedan ni bildades. Hur ser du på er karriär så här långt?

– Aah…nu var jag ju borta från bandet ett tag, och sedan kom jag tillbaka igen. Men jag ser ju ju allt arbete vi lagt ner, och att publiken finns där för oss. Vilket är det allra viktigaste för mig. Jag minns åren då jag inte var med, och läste om att de andra spelade på parkeringsplatsen utanför stadion där Metallica hade en konsert bara för att nästa gång höra att de spelade och hängde med band vi läste om när jag var med. Det var helt vansinnigt.

– Men jag antar att ingen i bandet trodde att ni skulle hålla på ända in i våra dagar?

– Jag gjorde det inte. Kanske Jamey och Chris (Beattle, basisten) hade en tanke om det, men inte jag. Särskilt inte med tanke på den typen av musik vi spelade var ganska basal hardcore då. Vi spelade på skateboardställen i början, och trodde inte att någon annan skulle boka oss.

Att spela inför 80.000 höjdpunkten

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och Wayne, och han är den förste att skriva under på att höjdpunkterna har avlöst varandra sedan dess. Bara det faktum att kvintetten kan försörja sig på musiken betyder det mesta. Det är något gitarristen har ”velat hela livet”.

– Och en sådan sak som att få spela på de enorma festivalerna i Europa inför 80.000 är också en höjdpunkt. Så det har funnits många. Sedan var jag inte med i bandet när vi blev Grammynominerade, men det var också stort. Det enda negativa är att jag varit hemifrån så mycket. Jag har missat en massa bröllop och födelsedagar, men man får ta det onda med det goda.

Såg inte bandet som ett karriärval

– På tal om att det här med att vara i bandet. Du hoppade av 1996, och kom inte tillbaka förrän 2009. Vad hände?

– I början var vi bara ett litet hardcoreband, och själv gick jag i college och hade deltidsjobb. I det läget ville Jamey börja turnera, men i det läget kunde jag inte se det här som ett riktigt karriärval. Jag försökt vara ansvarsfull istället. Fast längre fram ångrade jag det valet, så jag är glad att jag fick chansen att komma tillbaka. Jag trodde ju aldrig att den här musiken skulle kunna förvandlas till en karriär. Men alla brickor föll på plats till slut.

– Och så småningom blev ni något av pionjärer inom den här metalnischen också?

– Oh yeah , definitivt. Många band som kom fram efter oss försökte verkligen efterlikna den här typen av sound. Tonvis med band gjorde det efter oss, och många av dem var bra.

Soundet utvecklade sig med åldern

– Fanns det ett särskilt ögonblick då ni tänkte ”Det var detta vi var ute efter. Nu har vi kommit på ett nytt sound”?

– Jag tror bara att det utvecklade sig naturligt efterhand som vi blev äldre. Detta hände särskilt när vi turnerade med andra band och fick insyn i deras musik. Det gjorde oss skickligare.

– Hur ser du på framtiden?

– Well, på det här stadiet i pandemin önskar jag att jag kunde säga något specifikt, men jag hoppas att vi kan turnera och göra fullskaliga shower snart, så att vi kan promota vårt senaste album som vi alltid gjort.

Skriven 2020-11-11

Hatebreed släpper sitt nya album Weight of the False Self den 27 november.