Klicka på bilden, för att se hela bilden
Streamad konsert/show
Disco är titeln på Kylie Minogues nya album, och Infinite Disco är namnet på hennes nya show. Ingen tvekan här inte om vad det handlar om för den evigt unga popvokalissan. Det är back to basics efter den starka, men inbillar jag mig, något förbisedda föregångaren Golden. Denna tog henne som bekant ända till Nashville, och gav den musikaliska anrättningen en av i alla fall vibbar i lightförpackning countrypräglad helhet.
Hitparad av det nya
Fast så här i efterhand kan denna avstickare så här i efterhand inte betraktas som något annat än ett mellanspel. Nu är det enbart “evig” disko som står på agendan. Och hårt pluggande av nya albumet, bör tilläggas. Hela tio av spåren från Magic avverkades nämligen under detta knappt timslånga framträdande.
Eller kalla gärna detta tilltag för introduktion istället. Även om det inte kändes så. Och varför det inte kändes så var för att de nya sångerna redan vid en första genomlyssning fungerade som om de varit en del av repertoaren ett tag. Visst, man saknade många av Minogues klassiker denna afton, men ändå; Wow, vilken hitparad man fick sig till livs, var likväl första tanken.
Krutet lades på showen
Samtidigt kunde jag dock inledningsvis känna att det tedde sig lite tomt och trist att sångerskan inte uppträdde med ett band. Men det var inte hennes poäng denna gång att ha ett traditionellt approach till definitionen av termen live. Istället lades krutet på själva showen.
Genomtänkt användande av ljus, laserstrålar, blinkande golv och rök samt förstås dans i mängder för att lyfta stämning och tempo var i fokus. Det var trots allt disko det handlade om, och då gäller det att fylla dansgolvet. Så även här; åtta dansare ackompanjerade stjärnan från och till på scenen, och ingen behöver betvivla att koreografin var av god klass; Ashley Wallen, som senast höll i den samma på inspelningen av filmsuccén The Greatest Showman var behjälplig även här.
Minimalism och kaloririk extravaganza
Här ska villigt erkännas att allt detta utanpåverk tveklöst lyfte musiken. I alla feel good-känslan som den förmedlade. Inte så konstigt kanske. För det här var onekligen en knivskarpt exakt show som märkligt nog på något sätt både gav prov på minimalism och kaloririk extravaganza. Men på samma gång var det själva sångerna som var huvudsaken. Som sig bör, får man säga, och som sagt, vilka sånger sen.
Perfekt återskapad 70-talsdisko och ABBA
Egentligen skulle varenda nummer kunna framhållas här, men om bara ett mindre antal ska nämnas, varför då inte välja den läckra popdiskodängan Magic med sin fina falsettrefräng, soft stötiga Real Groove, I Love It – tala om perfekt återskapad upptempo disko á la sent 70-tal och Last Chance, som har en del gemensamt med ABBA:s Voulez-Vous.
Ja, ock låt oss för allt del inte glömma de gamla hitsen som avverkades denna kväll. Som In Your Eyes och All the Lovers.
Professionalism och showmanship
Eller Kylie Minogue själv för den delen. Har avnjutit henne på plats live ett par gånger, och imponerats starkt av hennes professionalism och showmanship, och det intrycket består även efter detta livestreamade evenemang. Sedan blir saken inte sämre att hon har en utstrålning och karisma som även går igenom tv-skärmen.
Och rösten sen; hon är förvisso ingen Mariah Carey eller Céline Dion, men den pipa hon begåvats med är onekligen behagligt balsamerande och perfekt för repetoaren hon väljer att bejaka. Så jag skulle definitivt vilja påstå hon är underskattad vad gäller det vokala.
Alltjämt en av de största
Men vem kunde tro allt detta när hon som ung vokalissa började sin popkarriär hos garvade producentteamet Stock/Aitken/Waterman? Inte jag i alla fall. Men jag och många andra hade uppenbarligen fel. Idag vid 52 är Minogue alltjämt en av det största popstjärnorna, och det är fullt välförtjänt. Något inte minst denna livestreaming påminde om.
En ikon och entertainer att bli glad av. Särskilt i tider som dessa.
Skriven 2020-11-10