Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Yalda, a Night for Forgiveness
Regi: Massoud Bakhshi
I rollerna: Sadaf Asgari, Behnaz Jafari, Babak Karimi, Fereshteh Sadre Orafairy, Arman Darvish
Premiär: 2020-11-06
Betyg: 3
Yalda – förlåtelsens natt visar hur absurd och sjuk en situation kan te sig när stenålderstolkning av religion möter ett modernt västerländskt underhållningskoncept, och det värsta är att det som avhandlas inte är hittepå, utan inspirerat av verkligheten i dagens Iran.
Det är nutid och platsen är Teheran. Där lever 22-åriga Maryam. Hon är dömd till döden för att ha mördat sin välbeställde och tre gånger så gamle make Nassir medelst en knuff från parets gemensamma lägenhet. Vid det här laget har hon suttit fängslad i femton månader i väntan på avrättning, men nu kanske en ljusning är kommen trots allt. Via medverkan i det populära programmet Förlåtelsens glädje kan Maryam möjligen slippa sitt dödliga öde.
Det finns dock en hake. En vital sådan. Maryam måste övertyga Nassirs ovilliga dotter Mona om att hon förtjänar att fortsätta leva. Vilket ska det visa sig, inte är det lättaste. Mona är nämligen både övertygad om den unga ex-svärmoderns skuld och hennes roll som golddigger i samband med giftermålet.
Som intervjuande medlare i detta allvarliga scenario ser vi en cool manlig programledare som både ska addera lugn och vaska fram sympati för den dömda i fallet alltmedan producenten försöker hålla stämningen på en icke-hysterisk nivå. Det här är trots allt tänkt att vara en trevlig familjeshow.
Fast det hade inte varit ett modernt underhållningsprogram om publiken inte hade kunnat interagera. Således kan den som vill donera till de ”blodspengar” Maryam enligt iransk lag måste betala till offrets familj.
Vidare erbjuds en sidohistoria om Maryams dödfödda barn med Nassir en intressant twist, som håller intresset levande till slutsignalen. Däremot får man inte veta överdrivet mycket om vare sig hennes relation med Nassir eller det påstådda mordet. Vilket är lite synd. Som det nu är lämnas tittaren utan särskilt mycket kött på benen att bygga sin bild av händelseförloppet på.
Däremot tycker jag nog att kvinnans miserabla situation i detta hårt kontrollerade islamska samhälle är rätt tydlig. Regissören Massoud Bakshi må överlag måla sina poänger med subtila penseldrag, men det är fullt tillräckligt. Alla de kvinnliga karaktärerna hämmas var och en på sitt sätt av en rutten kultur och de förtryckande lagarna.
Fast mest utsatt av alla är förstås Maryam, denna unga kvinna av blygsam bakgrund. Hon hade varken mycket att sätta emot när Nassir tjatade sig till ett ”temporärt” äktenskap eller när hon blev anklagad för att ha mördat honom, en rik och respekterad man.
Skriven 2020-11-02
