MY FAVORITE BRUNETTE – Bob Hope och Dorothy Lamour i tidlös och vältajmad noir-deckarkomedi

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Ursprunglig svensk titel: Åh, en sån deckare!
Regi: Elliott Nugent
Skådespelare: Bob Hope, Dorothy Lamour, Peter Lorre, Lon Chaney Jr., Alan Ladd
Land: USA
År: 1947
Genre: Deckare, komedi
Längd: 87 minuter
Distribution: Nyutgåva av Majeng Media
Betyg: 5

My Favorite Brunette fick den fyndiga svenska titeln Åh, en sån deckare!, som tydligt visar vad filmen är: en lekfull drift med den hårdkokta deckargenren i allmänhet och film noir i synnerhet. Metareferenserna duggar tätt!

Komikern Bob Hope spelar Ronnie Jackson, filmens huvudperson och berättarröst. Han är till yrket babyfotograf och han drömmer om en tillvaro som hårdkokt deckare – som i alla de där film noir deckarna med tuffa grabbar som brukar spelas av Humphrey Bogart eller Alan Ladd …

Ronnies kontorsgranne råkar vara en hårdkokt deckare, Sam McCloud, som spelas av ingen mindre än … Alan Ladd!

Vem kan motstå Lamour?

Ronnie intar grannkontoret för att “hjälpa till” när Sam är bortrest ett par dagar, och in kommer en klassisk mörk femme fatale … Dorothy Lamour i all sin glans, i rollen som baronessan Carlotta Montay, och vem kan motstå den vackra och charmiga Lamour? Ronnie låtsas vara deckaren Sam McCloud och får ett knepigt fall på halsen – där uranfyndigheter och världens öde står på spel. Förutom Ronnies eget liv …

Vass Peter Lorre i knivkastande skurkroll

Ronnie får bland annat tampas med en dödlig knivkastande hejduk spelad av Peter Lorre, som är en klassisk filmskurk skådespelare. Se honom bland annat iRiddarfalken från Malta mot en hårdkokt deckar-Humphrey Bogart! En annan hejduk spelas av Lon Chaney Jr., en skådespelare känd för sin roll i klassikern Mice and Men – och i en scen lovar Ronnie honom en gullig kanin som muta (precis vad Mice-and-Men-Lennie drömde om!)

White Christmas Bing dyker upp i komisk cameo

Bob Hopes gamle vän Bing Crosby (White Christmas-Bing) dyker också upp i en cameo – och med en blinkning till kameran säger Hope att den där karln tar vilka roller som helst!

MacGuffin i filmen är fyndigheter av uran – precis som i klassikern Notorious! (Cary Grant, Ingrid Bergman, Alfred Hitchcock – vilken thrillertrio!) som haft premiär året innan My Favorite Brunette.

Hårdkokt deckare – en klyscha redan 1947

Referenser till klassiska hårdkokta deckare står som spön i backen, och My Favorite Brunette visar hur utslitna hårdkokt-deckarklyschorna var redan 1947. Raymond Chandler hävdade med uppblåst arrogans att han och hans macho gelikar kom med något nytt versus pusseldeckarna och de intellektuella mysterierna som börjat förknippas med kvinnliga deckare. Ve de kvinnor som vågar sig in på manligt territorium som genrelitteratur och deckare!

Framtiden är pussel – utan hårdkokta ägg

Nu slår ju My Favorite Brunette huvet på spiken – de hårdkokta deckarna var uttjatade redan 1947, medan deckardrottningarna och pusseldeckarna skulle gå en lysande framtid till mötes. Cluedo, nya Sherlock Holmesäventyr, Knives Out och första Millennium (som är ett klassiskt herrgårdsmysterium) – pusseldeckarna kommer starkt på alla fronter. Se även de nya Poirotböckerna av Sophie Hannah och de senaste Grens och Hoffmann deckarna av Anders Roslund. Deckarna är oftast empatiska och medkännande, snarare än hårdkokta Alan Ladd och Humphrey Bogarttyper.

Mjukismannen gör entré som hjälte

De gamla hårdkokta deckarna har ofta väldig förlegade roller och misogyn ton. Vilket redan My Favorite Brunette driver med … Hjälten här är en modern mjukisman som trivs bättre med bebisar och bebisfotografering än med hårdkokta deckaräventyr, och han trivs definitivt inte med att strida mot dödliga hejdukar. Hjältinnan är en modern smart kvinna – som är betydligt intelligentare och modigare än hjälten.

Drömmer om amerikanskt medborgarskap

Även skurkarna driver lätt med sina dödlig hejduk-roller. En av hejdukarna vill helst av allt bara ha kompisar och en gosekanin och en skål med valnötter … Den andre hejduken övar på att bli en god amerikansk medborgare, och rabblar allt om den amerikanska maktdelningsprincipen, med den lagstiftande makten, den verkställande makten, den dömande makten … samtidigt som han övar knivmord …

Vem var Amerikas åttonde president?

Peter Lorre är verkligen i sitt esse när han driver med sin väl inövade skurkpersona! I en scen klär han ut sig till invandrad trädgårdsmästare och charmar ett par snutar som tycker att han är en ovanligt trevlig invandrare … ! När Lorre lismande tackar dem, förklarar han att han studerar för att bli en god amerikansk medborgare … och herrarna kanske kan hjälpa honom genom att berätta för honom vem som var Amerikas åttonde president?

Snutarna försvinner snabbt – utan att undersöka brottsplatsen. För de vill inte erkänna att de inte kan ett dugg om gamla presidenter. De har ju inte behövt plugga för sitt medborgarskap …

Underliggande fyndighet …

Och … som grädde på moset på detta skämt: Amerikas åttonde president var Martin Van Buren, den första USA-president som var född amerikan. Idag är det obligatoriskt att vara född amerikan för att bli USA:s president (något som säkert grämer Arnold Schwarzenegger) – men ingen av de sju första presidenterna i USA:s historia var födda amerikaner.

My Favorite Trio

My Favorite Brunette är en av Bob Hopes roligaste filme, och även en av de finaste filmerna med Dorothy Lamour … Bob Hope gjorde även My Favorite Spy och My Favorite Blond. Men ingen av de filmerna kom upp till samma komiska höjder som My Favorite Brunette … En klassisk film noir kräver en mörk femme fatale! Och om hon har glimten i ögat som Dorothy Lamour, desto bättre!

My Favorite översättning

Eftersom titeln är amerikansk stavas den My Favorite Brunette – den brittiska titeln stavas My Favourite Brunette – eftersom de båda länderna, vilket Oscar Wildes odödliga kommentar belyste, har så mycket gemensamt, utom just språket.

Den svenska översättningen blev helt logiskt – Åh, en sån deckare!

Skriven 2020-10-22