TO CATCH A KILLER – otroligt spännande seriemördarjakt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Eric Till
Skådespelare: Brian Dennehy, Michael Riley, Margot Kidder, Meg Foster, Martin Julien
Land: USA
År: 1992
Genre: Biografi, deckare, drama
Längd: 182 minuter
Format: DVD
Distributör: Majeng Media
Betyg: 4

To Catch a Killer är seriemördarfilmen “to end all” seriemördarfilmer. Går inte att överträffa. True story – true crime – true hero. FBI använder idag helt självklart Joseph Kozenczaks metoder när de ska sätta fast seriemördare – men Kozenczak var först, hans metoder var nya och revolutionerande när det begav sig och hans arbete ses med skepsis av omgivningen. Hans metoder är omfattande, grundliga – och dyra.

Tålamodsprövande jakt på största scoopet någonsin

To Catch a Killer har många styrkor, en av dem är att filmen inte glorifierar seriemördaren – man tillbringar mest tid med Kozenczak och hans team. Arbetet skildras grundligt, realistiskt och ofta odramatiskt. To Catch a Killer är för rutinerat snutarbete vad All the President’s Men är för murvelarbete. Det mesta är oglamouröst, tidskrävande och tålamodsprövande. Och … arbetet innebär en ofantlig massa grävande som huvudpersonerna inte vet om det någonsin kommer att ge utdelning. Allt i jakten på det största scoopet någonsin. Eller den störste seriemördaren …

En annan styrka med To Catch a Killer är tidsandan – det gryniga fotot bidrar till stämningen, liksom alla tidstypiska detaljer. En gammaldags Pentax kamera och ett kvitto på en filmrulle som ska framkallas på apoteket (det var dit man gick med sina bilder förr i tiden) spelar en stor roll. I en tid av Black Lives Matter-protester får man tillägga – All Lives Matter!

Hittades nedgrävda under huset

Seriemördaren som To Catch a Killer handlar om är John Wayne Gacy – han hann med att våldta, tortera och mörda 33 unga pojkar innan han åkte fast. De flesta av offren hittades nedgrävda under hans hus. Hans offer var i huvudsak tonåringar. Och tonåringar försvinner ibland, polisen gör oftast inte så mycket, för de tror att tonåringar “rymmer” eller är ute på egna äventyr … och alla “missing persons cases” ligger som standardpraxis i 48 timmar innan polisen gör något alls. Mördaren får alltså alltid 48 timmars försprång …

Det vill säga ända tills Joseph Kozenczak sätter igång undersökningarna direkt, utan att vänta 48 timmar, när Christopher Gant försvinner en kväll efter sitt jobb på det lokala apoteket – utan att gå direkt hem och fira födelsedag med familjen. Alla andra säger “vänta i 48 timmar” och “tonåringar rymmer” – men Joseph Kozenczak (själv farsa till en välartad tonåring som älskar basket) tror inte på den teorin.

Alla är inte lika inför lagen

John Wayne Gacy kom undan så länge eftersom offren hela tiden skuldbeläggs. Tonåringar försvinner. Tonåringar rymmer. Tonåringar är struliga. Ett tidigt vittnesmål mot Gacy kom från en invandrad polack som inte kunde så bra engelska – han ignorerades. Ett annat tidigt vittnesmål mot Gacy kom från en ung prostituerad kille – och han ignorerades. Alla räknas inte lika mycket, alla är inte lika inför lagen och John Wayne Gacy med sitt framgångsrika byggföretag och alla sina miljoner (varav stora donationer går till Chicagopolisen) är ju en respektabel man! En helylleamerikan … Kozenczak är däremot polack och identifierar sig mer med de utstötta, med offren som inte räknades, med alla de unga pojkar som försvunnit utan att Chicagopolisen brytt sig om att leta efter dem.

Otroligt spännande trots vetskapen om fallet

Kozenczak är säker på att Gacy är en sadistisk mördare under den respektabla fasaden – men man muckar inte ostraffat med folk som har slipade skrupelfria advokater, inflytelserika vänner, en framgångsrik byggfirma och ett fett bankkonto. Kozenczak riskerar sitt eget jobb, sin chefs jobb – och ett skadestånd på multimiljonbelopp om han skulle ha fel om Gacy …

Trots att man vet att Kozenczak hade rätt, och att han lyckades (detta är ju trots allt ett av de mest berömda fallen i amerikansk historia) är filmen otroligt spännande – ska de lyckas med att samla in tillräckligt med bevis? Eller ska Gacy komma undan igen? Många små bevisbitar behövs för att få till ett vattentätt fall. Det är en sak att veta att någon är skyldig – en annan att bevisa det.

Tonvikt på att få fram svåra bevis

Moderna deckare koncentrerar sig oftast på att hitta den skyldige, att avslöja “vem som gjorde det” – det är sällan som man lägger tonvikten på hur svårt det är att få till ett vattentätt fall och en fällande dom – och hur svårt det är att få fram bevis som slipade advokater inte bara kan vifta bort som indicier. (Undantag finns från regeln – till exempel i Agatha Christies debutroman En dos stryknin. Poirot vet direkt “vem som gjorde det” – men att samla in bevis för en fällande dom är en helt annan sak … Ett misslyckande skulle leda till att den skyldige går fri … för alltid.)

Ingen fick stopp på Gacy förrän Kozenczak fick sin chefsposition och nitiskt förföljde den misstänkte – dygnet runt.
Trots hot om stämningar på multimiljonbelopp.
Trots att chefen ständigt är på honom om det faktum att andra fall också ska klaras av – de får inte samlas i högar på skrivbordet.
Trots att julen är i antågande och detta innebär högsäsong för brottsligheten i Chicago med omnejd.

Hotad Dennehy och en ”oskyldig” Gacy

Verklighetens Joseph Kozenczak arbetade som konsult för filmatiseringen – som blev verklighetstrogen, framgångsrik, hyllad och kammade hem en massa prisnomineringar.

Emmynominerade Brian Dennehy blev starkt förknippad med sin seriemördarroll som alla ansåg var perfekt tolkad – alla, utom John Wayne Gacy som skrev ett klagobrev till Brian Dennehy, och skällde ut honom efter noter. Gacy hävdade i brevet (en ståndpunkt som han höll fast vid ända fram till sin avrättning) att han var oskyldig – och att vem som helst hade kunnat gräva ner 27 mordoffer under hans hus utan att han hade märkt något.

Skriven 2020-10-22