Klicka på bilden, för att se hela bilden
Plötsligt bara händer det. Att The Killers släpper ett nytt album, alltså. I relativ tysthet dessutom. Hade i ärlighetens namn inte den minsta aning om att en av Las Vegas mesta rockstoltheter stod i begrepp att släppa ny musik, men uppenbarligen var så fallet. Vilket – måste jag säga – känns trevligare än jag hade trott innan genomlyssningen påbörjades.
Räckte med ett par genomlyssningar
Varför då, måhända vän av ordning undrar. Well, det handlar egentligen inte om något dramatiskt. I alla fall definitivt inte någon slags antipati, det är väl mest en fråga om att den musikaliska kontakten med bandet tappats bort någonstans på vägen.
Dock är denna situation åtgärdad nu. Det räckte med ett par genomlyssningar för att denna nya sångsamling skulle fästa i medvetandet. Vilket i och för sig bara känns logiskt. Sångaren Brandon Flowers lär ha sagt att ”Vi känner oss bra och vi känner oss kreativa” inför inspelningen hemma i Las Vegas, Los Angeles och Park City i Flowers barndomsstat Utah.
Godbitarna fortsätter komma
För visst låter kvartetten inspirerad på Imploding the Mirage. Det osar pur spelglädje om denna sångsamling, och de som letar efter hits har en hel del att glädja sig åt. Inledande upptempospåret My Own Soul’s Warning med sin klistriga syntslinga sätter tonen. Sedan bara fortsätter godbitarna komma. Sådant som den ultracatchy förstasingeln Caution, lika poppiga titelsången med sin feta körrefräng och Running Towards the Place med sitt beat á la Robert Palmers klassiker Johnny & Mary, om än i mindre distinkt form, cementerar The Killers status på den breda alternativa rockscenen.
k.d. Lang och synthinfluenser i deras DNA
Det för för övrigt de lite softare sakerna också. Som duetten med ingen mindre än k.d. Lang, Lightning Field. Eller för den delen den lite vemodiga My God, en bestämd vädjan om att hålla ihop en relation och släppa det som håller hjärtat kvar i kylan.
Och för att nu återgå till det här med att cementera, så gör bandet just det vad gäller sina influenser också. Flowers har sagt att synthinfluneserna finns i bandets DNA, och frågan är om de bekräftat det påståendet så kraftigt som just den här gången.
Förtär även arenarock till frukost, lunch och middag
Ärligt talat är jag inte helt säker, men oavsett vilket är det inte svårt att tänka på The Killers i termerna av brittiska band som OMD, Human League och Pet Shop Boys med en new wave-touch när Imploding the Mirage tonar ut i högtalarna. Men kvartetten förtär förstås även arenarock till såväl frukost, lunch och middag, och den är förstås sällan eller aldrig fel och tillika gravt underskattad och orättvist behandlad av trendängsligt skitnödiga kollegor. Men jag hymlar inte, utan sväljer gärna det här med i stort sett hull och hår. Som bekant.
Skriven 2020-10-26
