DE GAULLE – välgjort, men onödigt rumphugget om den franske statsmannen i krigstid

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Söker man på Charles de Gaulle på IMDB hittar man bland annat en intim dokumentär, en tv-serie, en dito tv-film och en biofilm om den åldrade de Gaulle, men De Gaulle är av allt att döma det mest påkostade och ambitiösa alstret om den franske officeren och statsmannen hittills.

Fast trots titeln är det förstås värt att notera att det hela inte alls lever upp till beteckningen biopic. Istället avhandlar den i stort sett bara knappt en månad under andra världskriget då snaran drogs åt av nazi-Tyskland i juni 1940.

När filmen tar sin början har de Gaulle precis lett sitt pansarregemente till en seger vid fronten. Hans överordnade utnämner honom till brigadgeneral, men det råder delade meningar både mellan militären och politikerna och inbördes mellan de sistnämnda om hur hotet från tyskarna ska hanteras

I några scener skildras det politiska spelet och käbblet som kringgärdade denna fråga, men detta utgör dessvärre i alla fall tidvis bara en kuliss för den huvudsakliga historien. Jag säger dessvärre för att en väl stor del läggs på ett sidospår där vi får följa kampen de Gaulles familj för för att ta sig till Storbritannien där Charles befinner sig för att ta till vara Frankrikes intressen.

Tanken med detta är säkert att det ska ges en personligt mänsklig aspekt till den offentliga bilden av Charles de Gaulle, men i slutänden adderas mest bara ett förment spänningselement man egentligen inte bett om samtidigt som porträtten av familjemedlemmarna till större delen bara blivit skissartade. Inte ens frun Yvonne har fått mycket kött på benen. Vi förstår hon är hans varma klippa på hemmaplan, och att kärleken mellan makarna är både djup och ömsesidig, men inte så mycket mer.

Nu vore det förstås väl hårt att hävda att resultatet varken blivit hackat eller malet, men någonstans har både familjebiten och den politiska diton blivit onödigt rumphuggna. Ofördelaktigt ofullständigt skulle man kunna beskriva det hela som.

Kanske hade det därför trots all varit bättre om regissören Gabriel Le Bomin och hans medförfattare Valérie Ranson-Enguiale fokuserat på att sätta in händelseförloppet och Charles de Gaulle själv i den stora historiska bilden istället. Som läget är nu framstår mannens berömda BBC-tal då fransmännen uppmanades fortsätta göra motstånd mot tyskarna nästan som en parantes. Därför är alltså inte så konstigt att dess betydelse betonas så hårt i eftertexterna.

Men för att nu knyta upp (recensions)säcken; visst är De Gaulle både välgjord och snygg alltmedan Lambert Wilson i titelrollen gör sitt bästa för att ge nyans åt någon som av allt att döma inte hängav sig åt de stora gesterna. Fast vad som egentligen pågick i hans huvud bakom den behärskade ytan det kan vi till större delen fortfarande bara spekulera om.

Skriven 2020-10-22

Du kanske gillar:

DEATH WISH SPENCER – sevärd fabel med viss tröghet om lidande Prinsessan Diana MANK – skådespelarna, fotot och ett återskapat Hollywood behållningen i David Finchers Oscarstippade film DAVID COPPERFIELDS ÄVENTYR OCH IAKTTAGELSER – Dickensfilmatisering med ett fyrverkeri av stilsäkra infall och absurda utfall