TRAVIS – albumaktuella miljonsäljarnas Fran Healy: “Vi anstränger oss för att vara “jante”. Jag är så trött på att folk är elaka”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Skotska storsäljarna Travis är aktuella med 10 Songs, första albumet på 4,5 år, så i normala fall hade ett givet ämne med sångaren Fran Healy i första hand varit de nya sångerna. Men eftersom världen är präglad av den farsot vi alla kallar Corona eller Covid 19 ska detta ämne klaras av först när jag efter vissa tekniska problem får kontakt med honom i hemmet i Los Angeles. Inte så konstigt kanske. Virusets påverkan på musiklivet höll sånär på att resultera till att det inte hade blivit något nytt album. I alla fall inte nu.

– Yeah, så är det, bekräftar frontmannen. Det är en underlig tid att släppa en skiva i, och vi hade diskussioner om vi skulle sitta på den ett tag. Men i slutänden bestämde vi oss ändå för att göra det.

Som ett omen från en annan nivå

Fran konstaterar nöjt att det finns flera “ganska starka” singlar på verket ifråga, och att särskilt andrasläppet A Ghosthar gått riktigt bra. Något han sådär lagom anspråkslöst beskriver som “trevlig”.

– Men det här med Corona är lustigt, hela jävla grejen. Det är som ett omen på en annan nivå. “Holy shit”, man vet inte alls vad som kommer att hända. Vi vet inte alls om folk kommer att köpa skivan eller om det blir några konserter. Vad ska vi göra om vi inte kan turnera på ett år? Sedan tänker man efter och påminns om att folk dör, och sett ur det perspektivet har det ingen betydelse. Det är något världsligt, det är ok. Vi är människor på samma planet som känner.

Bopålar i Los Angeles

– Så är det ju?

– Ja, men vem vet hur allt kommer att sluta. Jag tror fortfarande vi befinner oss i ögonblicket före tsunamin. Den kanske kommer om sju till nio månader. Då har halva världen det, och hälften är alla är arbetslösa, så vi har bara stt början på det här än så länge. Det är svårt för människan att greppa omfattningen av det som händer.. Sedan är det lätt att säga “Det kommer att bli toppen”, men konsekvenserna av det här kommer inte att kännas av förrän nästa år.

Samtidigt betraktar Fran USA med extra skarpa ögon eftersom han och familjen numera har sina bopålar där. För fyra år sedan gick flyttlasset från New York till Los Angeles efter en som han uttrycker saken stundens ingivelse. Det tilltänkta tillfälliga huset i ånglarnas stad blev ett köpedito och en bra skola hittades åt sonen, och resten är historia.

Samhällets pelare äts upp av girigheten

– Då tänkte vi “Låt oss bara flytta”, men sedan blev Donald Trump president, och som “ausländer” ser man på saker annorlunda. Alla i USA snackar om Corona nu, men jag tycker USA lider av ett annat virus, och det är girighet. Jag har aldrig varit i ett land där girighet genomsyrar allting – från sjukvård till stat – lika mycket. Alla vill bara plocka till sig så mycket pengar som är mänskligt möjligt, och nu under pandemin ser man samhällets pelare ätas upp av den här girigheten. Tidigare brukade vi se upp till USA, men nu…det är lustigt; Trump är inte problemet, han är bara symptomet.

På håret hann spela in i London innan inreseförbud

Fast med det sistnämnda sagt, det var Covid 19 som föranledde USA:s 45:e president att fullt förståeligt skriva på en proklamation som innebar tillfälligt inreseförbud till USA från och med den 14 mars i år. Vilket ställde till det för Fran, som spelade in det nya albumet med resten av bandet i en studio i London just då. Det var nämligen på håret att han hann ta ett flyg till USA innan landet stängde sina (flyg)gränser

– Yeah, det var ett mirakel. Om jag haft otur hade vi börjat några veckor senare, och då hade det aldrig fungerat. Men nu avslutade vi inspelningen den 13:e mars, och sedan åkte jag tillbaka dagen därpå. Så jag hade en himla tur. Fast vi blev tvungna att mixa alltihopa via internet, och det har vi aldrig gjort förut.

Blottar sin själ utan skyddsnät

Skrivit både text och melodier till Travis album är dock något Fran gjort tidigare. Men då får man gå ända tillbaka till 2003 års 12 Memories för att hitta ett album där sångaren så till den grad dominerar skapandeprocessen, och detta gäller inte minst lyriken som låter sångaren blottar sin själ utan skyddsnät. Brittiska Daily Star har till exempel beskrivit helheten som en “hjärtlig och känslomässig resa om livet och kärleken – och hur det fungerar när vi ska hantera de utmaningar vi möter”. Något Fran för övrigt kan skriva under på.

Ja, definitivt. Och de andra i bandet håller med. Jag är 47 år, vi är alla i samma ålder. Vi befinner oss allihopa mitt i livet, och i mitt fall är båda mina föräldrar döda. Livet är något som överraskar oss alla, och i egenskap av låtskrivare måste jag bara sitta och utforska mina känslor. Men jag fick bokstavligt talat komma fram till ett par hundra idéer för att göra det här albumet.

”…känner mig som farfar”

Hur menar du då?

– Jo, att skriva en riktig sång med melodi som berör hur det är att vara en människa är speciellt. En sådan kan få en känna som inget annat. Jag kollade på hitlistan igår, och då hörde jag den där sången med Cardi B, och då förstod jag varför jag inte följer den. “Åh Gud jag känner mig som en farfar”, tänkte jag bara. Så det är radikalt för mig att skriva en riktig sång. För den har inga beats, ingen rapping. Därför var det också viktigt för mig att göra den här skivan.

I ett ögonblick av insikt bytar Fran därefter spår och säger att poängen med Cardi B och liknande artister är att man ska känna sig utanför. Deras musik är inte “för oss”, utan för unga människor. Fast det betyder inte att man måste gilla den.

Elaka, otäcka och småaktiga på nätet

– Du kan inte förneka att den här typen av musik är ganska deprimerande. Varför är den så aggressiv och negativ? Varför finns det inget hopp längre? Jag hör inte musik som är hoppfull längre. Musiken tar temperaturen på kulturen, och kulturen är bara hemsk.

– Och på tal om det här med aggressivitet och otrevlig ton, så har har jag förstått att du reagerar starkt mot det som händer på nätet?

– Well, det är sådant som jag brukar prata om i slutet på intervjuerna. Jag har ju gnällt i ett decennium nu över att även om vi är mer uppkopplade än någonsin i historien, så är det ironiskt nog också så att vi aldrig varit så distanserade från varandra, elaka, otäcka och småaktiga. Det är förstås inte frågan om något fysiskt våld, men på ett socialt plan finns det så mycket negativitet och mobbande.

Träffatdes som vänner 19191

– Men för att nu prata om något avsevärt mer positivt; Travis kan snart 30-årsjubiléum. Vad säger du om det?

– Det är crazy. Vi träffades 1991 som vänner, och började förbereda första skivan `96, så rent professionellt är det 24 år som gäller.. Men yeah, det är fascinerande hur snabbt tiden gått. Jag gick igenom en låda igår, och då hittade jag vykort med Travis på från 1997, som vi brukade skicka till fans. “Åh Gud”, tänkte jag. Men jag älskar känslan av att bli äldre. När jag ser tillbaka känns det som att befinna sig i en tidsmaskin. På samma sätt fungerar musik för mig. Jag fick *Susanna att sjunga med mig på den här skivan, och hennes röst går att datera bakåt till en lyckligare tid då livet var enklare. En sång kan göra alla möjliga saker med dig. Det är rena magin.

Samma ambition nu som då

– Vad är det som gjort att du och de andra hållit ihop under alla dessa år då?

– Jag vet inte riktigt. Ärligt talat vet jag inte, men vi kommer överens. Vi har ett förnuftigt samarbete och vi älskar varandra. Vi är som bröder, och det är något man stöter på väldigt sällan. Så jag tar det aldrig för givet.

– Er andra skiva The Man Who var ju ert stora album som ni breakade med. Hur ser du på den tiden idag?

– Det är en rolig sak, det där. I början när vi satte igång och arbeta med den här skivan kände jag en massiv önskan att konkurrera med mig själv. När The Man Who kom ut hade jag kunnat sätta pengar på att vi skulle göra succé. Min ambition var enorm, och jag kan känna samma sak med det här albumet, om än med en lite bitterljuv känsla. Även om den kommer ut i det okända. Jag vet inte, men jag känner likadant som då, och det är en skönt att känna så igen.

Anstränger sig för att vara jante

– På samma sätt kan man aldrig ta för givet att ett band kan hålla galenskapen borta, men ni har uppenbarligen klarat det rätt bra?

– Yeah, vi är skottar, så vi tänker väldigt mycket likadant som svenskar. Vi anstränger oss för att vara jante. Inte för att det är är någon skriven lag, men det är en outtalad hemlighet. Folk säger att det är trist, men jag “fuckin’” älskar trist. Det är något som håller samhället i balans. Jag är så trött på att folk är elaka. Folk har tappat riktning när det gäller att vara mänskliga, så vi är förnuftiga, och lyckliga över det.

Skriven 2020-10-19

*WAP är den sexuellt explicita sången med Cardi B som Fran Healy syftar på. Den var rapparens fjärde USA-etta, och toppade Billboards Hot 100 lista direkt vid releasen.första veckan i augusti

*Susanna som i Susanna Hoffs, ständig vokalissa i 80-talsbandet The Bangles. På Travis nya album sjunger Fran Healy duett med henne i spåret The Only Thing