Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Sofia Coppola
Skådespelare: Bill Murray, Rashida Jones, Marlon Wyans, Jenny Slate, Jessica Henwick
Premiär: 2020-10-02
Betyg: 3
Nej det blev ingen ny Lost In Translation (2003) när nu Sofia Coppola och Bill Murray slagit ihop sina påsar igen. Först som sist skall sägas att ingen skugga skall falla över varken Murray, Jones eller Coppola för halvmesyren då de inte kunnat göra mer av det lövtunna manuset.
Vi befinner oss i “The big apple”, New York, staden som aldrig sover och är en provkarta på allt mänskligheten har att bjuda på av udda karaktärer. Här bor Laura (Rashida Jones) med sin bildsköne man den framgångsrike reklamkillen Dean (Marlon Wyans) och deras två barn. Tomtebolyckan verkar på topp tills Laura får dåliga vibbar om att hennes man är otrogen och ber då sin gode pappa (Bill Murray) med de dåliga råden om hjälp.
Pappan är en mogen för att inte säga övermogen playboy med ena foten fast förankrad i en uråldrig kvinnosyn och den andra ostadigt vinglande i en ny tid med nya värderingar. Övertygad om att mågen vänsterprasslar – för det sitter ju i männens gener – drar han Laura kors och tvärs genom New York för att så att säga fånga Dean med byxorna nere.
Kemin mellan Murray och Jones är på topp och det är på deras axlar filmen hela tiden vilar. Bill Murray behöver bara sin närvaro i bild för att åskådaren skall bibehålla intresset och Rashida Jones ger honom det eldunderstöd som behövs när de kommer på kollisionskurs över generationsklyftan.
Lauras syn på äktenskapets helgd är plötsligt den traditionella och konservativa medan pappans har konserverats i sjuttiotalets free love-inställlning.
På pappret många goda infall, men de blir som små öar på ett hav av schabloner och utan den fingertoppskänsla för New Yorks nerv som till exempel blivit Woody Allens adelsmärke. Utan Murrays och Jones kemi och förmåga att hålla dialogen levande hade nog Coppolas signatur inte räckt till för att ro den här seglatsen i hamn.
Skriven 2020-10-01
