OLGA TOKARCZUK : STYR DIN PLOG ÖVER DE DÖDAS BEN – starkt udda deckarhistoria med stickspår av Nobelpristagare

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bonnier Pocket
Originaltitel: Prowadz swój plug przez kosci umarlych
Översättning: Jan Henrik Swahn
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 260
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2019-11-01
Format: Pocket
Utgivningsdatum: 2020-01-07

Polska författare tillhör inte precis formulär 1A när det gäller den personliga boklektyren. Eller för att nu tala klarspråk har jag aldrig någonsin läst en bok med polskt ursprung tidigare. Men här har vi alltså en. Signerad ingen mindre än 2018 års Nobelpristagare i litteratur. Olga Tokarczuk är namnet, och hon är en av hemlandets mest uppburna och populära författare och tillika översatt till ett trettiotal språk.

Kontroversiell bästsäljare

Kontroversiell är den nu 58-åriga författarinnan också. Inte alla – läs historieförnekare – uppskattade när hon stod upp i polsk tv och deklarerade att det egna folket måste ta ansvar för det förflutna och ”erkänna slavägande och mord på judar”. Likaså flödade kritiken över hennes bästsäljande tegelsten – om en polskjudisk sektledare på 1700-talet – Jakobsböckerna, då det begav sig.

Kufisk, mystisk och snårig deckarhistoria

Varken kontroversiell eller någon tegelsten är dock Styr din plog över de dödas ben. Snarare nästan tvärtom. Kufisk och lätt mystisk? Absolut, men mer än så är det inte. Samtidigt är de 260 sidorna i detta alster avsevärt färre än i vilken deckare som helst, signerad någon av våra svenska bästsäljande damer.

Å andra sidan liknar det här inget Camilla Grebe, Camilla Läckberg, Denise Rudberg, Sofie Sarenbrant eller någon annan i sällskapet hade kunnat åstadkomma. Visst, här finns förvisso en tydlig deckarhistoria att följa, men den är snårig och döljs till stor del av tankar och spekulationer om helt andra saker via berättande i jagform av historiens självklara huvudperson.

Mol allena utan socialt umgänge

I handlingens centrum finner vi historiens berättare Janina Duszejko. Hon bor i en håla mitt i ingenstans på den polska landsbygden i en liten stuga intill skogen. Mol allena är hon också utan särskilt mycket socialt umgänge sedan hon pensionerats från sitt lärarjobb. Kanske för att hon numera rent allmänt värderar djur framför människor. Fast i ett tidigare liv innnan ett kroppsligt förfall tog vid var hon förstås duktig ingenjör ansvarig för brobyggen runt om i världen.

Men det var då det. Numera förtjänar Janina lite extra slantar genom att agera tillsynskvinna över sommargästernas tomma hus. Annars ägnar hon större delen av tiden åt astrologi, att uttrycka sina starka antipatier mot jägare, polis och diverse myndighetspersoner samt att översätta mångsidige 1700-talsförfattaren William Blakes alster åt en tidigare elev.

Ett offer kvävt av skalbaggar

Fast som sagt; ytligt sett är det här en kriminalhistoria, och den tar sin början i samma ögonblick som grannen, av Janina kallad Storfot – hon ger alla människor egna namn, för övrigt – hittas död i en långt ifrån bekväm ställning av en annan av hennes närmaste grannar, Tröger. Tillsammans vandrar duon bort till huset där den avlidne bor och betraktar den livlösa kroppen, varpå Tröger insisterar på att sätta på honom hans fläckiga kostym. För värdighetens skull.

Fler dödsfall ska följa, och emedan polisen tycks stå svarslös framför Janina teorin att det handlar om djurens hämnd. Rävar, rådjur och andra djur dödar oss som hämnd för vår behandling av dem är utgångspunkten. Bara det faktum att ett av offrena kvävdes av skalbaggar måste väl betyda något, menar hon.

Ordrika stickspår och språklig fingertoppskänsla

Så vad eller vem är mördare? Tja, det finns faktiskt en smart twist på den frågan som i alla fall jag inte såg komma. Fast i ärlighetens namn så är det väl inte det som är det mest vitala i den här boken. Istället är det naturskildringarna, de absurt komiska situationerna som ovannämnda kostymepisod och Janinas detaljerade filosofiska utläggningar och hennes udda och märkliga beskrivningar av hur hon upplever världen och diverse situationer.

Ur den aspekten är Styr din plog över de dödas ben riktigt stark. Det tog förvisso en stund innan man kom in i Tokarczuks berättande med diverse ordrika stickspår, men hennes fingertoppskänsla för språket gör att man trots allt kan sätta sig in och förstå Janinas tankevärld och i slutänden också hennes agerande.

Så även om det fövisso vore lätt att se den gamla kvinnan som en otrevlig rättshaverist och kuf, snarare än en extremt modig individ som vågar vara sig själv med orubbligt rättspatos så växer gradvis respekten för henne tack vare förattarinnans trovärdighet i resonemangen och formuleringarna

Hellre absurd och utflippad än intellektuell

Sedan är jag inte så säker på att den ordinäre deckarläsaren som har en klar bild över hur en berättelse ska berättas alltid kommer att uppskatta det här. För i ärlighetens namn vore det kanske synd att påstå att kriminalfallet direkt drivs framåt i en svindlande fart.

Därmed vill jag också helst undvika att använda ordet intellektuell för att beskriva Styr din plog över de andra ben eftersom det kan sända fel signaler till potentiella läsare. Då föredrar jag att ta adjektiv som underhållande, absurd, smått utflippad till heders istället.

Komplettera med filmatiseringen

Men oavsett vilket; för den som trots allt inte tror sig orka läsa boken eller vill komplettera med en visuell version kan med fördel se den gedigna filmatiseringen betitlad Villebråd eller Pokot i original, som såg dagens ljus 2017 i regi av vämeriterade Agnieszka Holland.

Denna kan nämligen abolut med fördel rekommenderas, Men när filmen avnjöts hade jag i ärlighetens namn inte en aning om att den var baserad på en roman.

Skriven 2020-09-25

Läs mer om boken här