DEERSKIN – Pulp Fiction med scenerna i rätt ordning suger

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Le daim
Regi: Quentin Dupieux
Skådespelare: Jean Dujardin, Adéle Haenel, Albert Delpy, Coralie Russier, Laurent Nicolas
Land: Frankrike
År: 2019
Genre: Drama, Komedi
Längd: 77 minuter
Format: Blu-Ray/DVD/VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 3

Deerskin är filmvärldens svar på grunge. Eller för att använda Dolly Partons berömda ord: “Ni anar inte hur dyrt det är att se så här billig ut!” Deerskin har haft en budget på 400 miljoner att röra sig med, och ser snarare ut att ha kostat 400 kronor. En hemmagjord mockumentary gjord med billiga medel för att med mycket svart humor dokumentera hur en grånande, medelålderskrisande, fransktalande man vid namn Georges blir helt besatt av en hjortskinnsjacka.

Sämre när gimmicken avlägsnas

Världen ska erövras, alla andra jackor ska förbjudas, alla som inte lämnar ifrån sig sina jackor frivilligt ska mördas (med hjälp av ett hemmagjort vapen, en vässad del av en vanlig takfläkt) och hela detta korståg ska filmas. Till sin hjälp har Georges en duktig klippare vid namn Denise, som drömmer om något mer än att jobba som servitris. Hon spelas av Adèle Haenel, känd som Céline Sciammas musa och partner och bland annat huvudrollsinnehavare i hyllade Portrait of a Lady on Fire. Adèle är så klart “a lady on fire”.

I den här svarta komedin har hon fått många av de roligaste replikerna. Bland annat gällande hur hon ambitiöst (och ganska onödigt) klippte om hela Pulp Fiction för att få alla scenerna i rätt ordning. Med perfekt deadpan min levererar hon the punchline – Pulp Fiction med scenerna i rätt ordning är en skitfilm.Vilket säkert många filmentusiaster alltid misstänkt – filmer med okronologiskt 1990-talstrendigt berättande blir mycket sämre när gimmicken avlägsnas.

Dujardin kör seriemördarregistret

Men den ambitiösa filmklipparen i all ära … Framför allt är detta ju Georges show. Han spelas av Jean Dujardin, känd bland annat från den Oscarsvinnande filmen The Artist. Dujardin kör hela seriemördarregistret (hela tiden med glimten i ögat) – filma sig själv, ha ett programmanifest att leverera, prata in i kameran eller prata med sin egen spegelbild … Alltså: när han inte pratar med den där hjortskinnsjackan som han förälskat sig i och som svarar honom, med en variant av Georges egen röst – han kör alltså alla replikerna i dialogerna själv … Så får man en verkligt kärleksfull ordväxling!

Minst två nummer för liten

Men det kostar på att vara nykär i en jacka, när jackan i fråga kräver att alla andra jackor i världen måste förgöras … Den här jackan är ute efter världsdominans, att vara den enda jackan!

Hjortskinnsjackan är minst två nummer för liten för den bredaxlade och ganska biffige Georges. Jackan är dessutom försedd med fåniga fransar. Men kärleken är blind. Georges ser varken hur ful och omodern och töntig jackan ser ut, eller hur dåligt den klär honom.

Skräckkomedi lurar mer åt mockumentär

Regissören Quentin Dupieux har sagt att det tog honom hela filmen att vänja sig vid den fula jackan, efter att medvetet ha valt det fulaste han kunde tänka sig. Man kan tydligen vänja sig vid allt …

Filmen marknadsförs som skräckkomedi, men lutar mer åt mockumentär. Eller ren svart komedi. På slutet blir det en del splatter. Men dra inte upp skräckförväntningarna för högt.

Fikar skamlöst efter att bli kultfilmsförklarad

Filmen har premiär på VOD, DVD och BD och bio samtidigt. Som sagt: den här hjortskinnsjackan gör sig redo för att erövra världen i alla fortmat! Filmen tävlade i sektionen Director’s Fortnight i Cannes 2019 och är en sådan där film som skamlöst verkar fika efter att bli kultfilmsförklarad … förutom att en kultfilm egentligen måste floppa och vara missförstådd och totalsågad först, innan den blir kult … Och den här filmen blev gillad och fick (mer eller mindre) positiva recensioner direkt. Den är ju godkänd. Även om manuset hade passat en kortfilm bättre än en långfilm, filmen håller på för länge med för lite, kokar soppa på en spik, och förlorar sig efter hand i putslustigheter.

För någon som vill ha något helknasigt

Efter ett tag blir Deerskin lite väl mycket Kejsarens nya kläder. Men skådespelarna är bra – mycket bra – i en mycket stark och varierad laguppställning. Filmen rekommenderas till någon som vill ha något helknasigt, något som ser “billigt” ut, utan att dra upp förväntningarna på vare sig skräck eller komedi.

Absurd, knäpp, konstig … Men det allra konstigaste är att Quentin Dupieux själv inte har gjort musiken till sin film … inte en enda ton. Det hade man väntat sig. Men förväntningar är tydligen till för att brytas …

Skriven 2020-07-30