Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Christopher Nolan
Skådespelare: John David Washington, Robert Pattinson, Elizabeth Debicki , Michael Caine, Kenneth Branagh
Premiär: 2020-08-26
Betyg: 3
Actiongenren har ofta behandlats lite styvmoderligt och nu talar jag naturligtvis inte från publikens horisont där till och med magplask som Seagal och Van Damme fått dansa någon sommar.
Jag gör mig närmast till tolk för oss som klär våra tankar i ord i form av recensioner.Bond, Bourne Identity och Batman-sviten och flera andra matnyttiga rullar har ju höjt ribban betänkligt och det sista exemplet leder oss således fram till Christopher Nolans länge efterlängtade Tenet. Hans senaste film Dunkirk som kom för tre år sedan var en av det årets höjdpunkter i mina ögon.
Nåväl nu handlar det om action och sci-fi i en salig blandning och Nolan verkar ha skrivit i eldskrift på himlen att efter Tenet skall ingen kritiker mer säga att genren är hjärndöd. För säkerhets skull går nästan halva filmen (två och en halv timme) åt att förklara och bena ut handlingen som jag för enkelhetens skull skulle kalla en kollision mellan Tillbaka till framtiden och H.G.Wells Tidsmaskinen.
Filmen gör avspark med de bästa actionscener jag sett på år och dag med en kommandoraid på ukrainska operahuset där effekterna står i kö och vill in. Det är klassisk action i sin mest förädlade form som skulle kunnat vara hämtad från en ny Bondrulle där resurserna verkar vara obegränsade. John David Washington är hjälten , en “cool cat” som kör över omgivningen i egenskap av sin roll som agent i underrättelsetjänsten, och om detta finns väl inte mer att säga än att han fungerar som Nolan har tänkt sig.
Detsamma gör väl Kenneth Branagh som ukransk vapenhandlare som förvisso inte önskar ta över världen men väl skicka ut den i evigheten, och här kommer vi automatiskt in på den komplicerade (årets understatement) intrigen som bara är en hårsmån från att slå knut på sig själv.
I korta drag handlar det om upphävandet av orsak och verkan, parallella skeenden och att röra sig fritt mellan tid och rum. Det må vara den förlåtet som kanske inte ser detta fascinerande spektrum som orsaken till att hen bänkat sig på Tenet.
Nu skall vi reservationslöst konstatera att Nolan också bjuder på magnifika actionsekvenser, väl koreograferade fightscener, Hoyte Van Hoytemas foto och Ludwig Göransons musik förenas till en välbehövlig motvikt till – skall vi vara elaka och säga – fikonspråket i manuset. Nolan sviker inte, men till Dunkirks nivå når han inte den här gången.
Skriven 2020-08-23
