RICK RIORDAN : OLYMPENS HJÄLTAR – myternas mästare i högform med Olympens hjältar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bonnier Carlsen
Genre: Fantasy & magisk realism
Serie: Olympens hjältar
Volymer som ingår: Den försvunne hjälten, Den fängslade guden, Athenas tecken, Dödens port och Olympens blod
Originaltitel: The Blood of Olympus
Översättning: Ylva Spångberg
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2016-09-15

Rick Riordan är för alltid förknippad med Percy Jackson – Poseidons son, halvgud, hjälte, Hollywoodstjärna, författare … och killen som fått ungar över hela världen att bli intresserade av grekisk mytologi. Percy Jackson har också gjort att Riordan blivit en av världens tio mest framgångsrika författare.

Men inget av det som Riordan skapat efter den ursprungliga Percy Jackson pentalogin blev lika bra och lika framgångsrikt – inte förrän nu. En ny pentalogi mixar grekisk och romersk mytologi (och grekiska och romerska halvgudar) – och givetvis kommer Percy Jackson tillbaka som huvudperson! Äntligen!

Mörkrets krafter vaknar – var finns hjältarna nu?!

Mörkrets krafter har vaknat. Sju tonåringar har som uppgift att besegra dem. Profetian håller på att slå in: Sju halvblod ska ödet kalla. För storm eller eld måste jorden falla.

Rick Riordan började sin karriär som mellanstadielärare. Han insåg att om han inte själv hade roligt på lektionerna, så hade inte ungarna det heller. Riordan verkar gå in för sitt nya yrke, författaryrket, med samma entusiasm. “Om jag inte har kul när jag skriver, vem ska då ha kul när de läser vad jag har skrivit?”

Lärdomar sprids i smyg

Det går att tolka de gamla grekiska myterna på olika sätt. Den här uppdateringen är Rick Riordans tolkning av hur gudar och halvgudomliga greker och romare lever i USA idag. Eftersom USA är världens mäktigaste land. Enligt Riordan. (Riordan är amerikan.)

Man får gärna lära sig saker när man läser Riordans böcker. Men det ska inte märkas. Äventyren går undan i en hissnande takt, och allt berättas med en stor portion humor. Till exempel … De gamla grekerna och romarna spådde i inälvor. När Riordan uppdaterar allt till nutid och USA går det lika bra att dra ut fluffet ur en teddybjörn och spå i de fluffiga tussarna!

Grekland finns i Vita huset

Det grekiska arvet finns kvar, hävdar Rick Riordan, och det är svårt att säga emot honom. Det syns i arkitekturen (titta t.ex. på Vita Huset), det syns i dramaturgin, det syns i Hollywood filmerna … det märks i allt från Star Wars till Harry Potter. Men mest av allt märks det i Percy Jackson böckerna.

Den ursprungliga serien, Percy Jackson pentalogin, blev en så stor succé att det blev en serie till, med ytterligare fem Percy Jackson böcker, denna gång med det samlade namnet Olympens hjältar. I den nya pentalogin ingår: Den försvunne hjälten, Den fängslade guden, Athenas tecken, Dödens port och Olympens blod.

Den försvunne hjälten har ett mycket ovanligt grepp – hjälten, Percy Jackson, är inte med i boken. Det är inte dåligt att kunna skapa en bästsäljare utan sin huvudrollsinnehavare. Det är lite som om man skulle göra Pippi Långstrump utan Pippi. Vad ska Tommy och Annika då hitta på?

Nu kommer romarna!

I den första Percy Jackson serien understryks att de grekiska gudarna är kvar – och de får fortfarande barn med människor. I inledningen av den nya serien Olympens hjältar uppdaterar Riordan informationen med att även romerska gudar får barn med människor i USA (ja, alla har flyttat till Amerika, både greker och romare).

Den nye huvudpersonen i bok ett i serien, Den försvunne hjälten, heter Jason Grace. Hjälten som försvunnit och som titeln syftar på är så klart Percy Jackson. Han är titelperson utan att vara med i romanen.Jason Grace är till hälften människa och till hälften romersk gud, son till Jupiter (romarnas motsvarighet till Zeus). Det visar sig att Jason Grace och Percy Jackson har bytt plats och först i nästa bok i serien får vi veta vad som hänt Percy Jackson och hur han har det i det romerska lägret.

Sjöfarande greker och marscherande romare

Den fängslade guden är som en lektion i olika grekiska och romerska gudar, och hur de har förändrats när de gick från en kultur till en annan.

Det är inte alltid man kan sätta likhetstecken mellan romerska och grekiska gudar. Det blir Percy Jackson själv varse, när han upptäcker att han är ganska ensam som son till Poseidon. Grekerna var ett sjöfarande folk. Romarna var ett marscherade folk.

Ledare för “the misfits”

Poseidon är en stor gud, en av “the big three”. Neptunus är en liten, pluttig, oansenlig gud som ingen bryr sig om.

Percy Jackson får finna sig i att bo i oansenliga kvarter och bli kompis med de inte-så-populära kidsen. Men han coachar sitt team till segrar och vinner popularitet även bland romarna! Det här är lite som en high-school-movie där nördarna och de missanpassade bildar ett vinnande lag och slår alla de populära kidsen och vinner allas respekt.

Allas? Ja, inte riktigt allas…

Se upp för gosedjursmarodören!

En tonårig spåman, Octavius, som har för vana att dra fluffet ur massor av gosedjur, är inte nöjd med det inflytande Percy Jackson har fått i den tonåriga romerska lägret. Och han ruvar på hämnd … Riktigt hur långt Octavius är villig att gå i sin jakt på makt uppenbaras inte förrän i bok fem. I början verkar han bara vara “a comic relief character” – någon som är med i boken för att han är rolig.

Det är i alla fall skönt att Percy Jackson och hans nya team är på banan i bok två, Jason och Piper i bok ett var inte speciellt intressanta. De ska vara halvgudar, men de verkar som “the jock” och “the prom queen” i en high school movie.

Dotter till Pluto, son till Hades – och bästisar med Percy Jackson

Percy Jackson är däremot mest som en vanlig kille, och en av hans nya bästisar, Hazel, är dotter till Pluto, den romerska dödsguden (motsvarigheten till Hades) och hon är hela tiden intressant att följa, bland annat på grund av att hennes barndom inte ligger i nutiden utan i början av 1900-talet, när USA var ett helt annat land.

Hennes relation till halvbrodern Nico (vars far är Hades) är också komplicerad och intressant. “Komplicerad och intressant” summerar också Nicos relation till Percy Jackson. (Och nej, det blir inte någon kärleksaffär mellan de två, men Riordan öppnar i alla fall upp för den möjligheten och fantasin!)

Samarbete över gudomliga gränser

I bok tre sammanförs alla grekiska och romerska halvgudars barn, de måste samsas för att rädda världen, eller i alla fall för att rädda alla grekiska och romerska gudar och deras barn. Gaia håller på att vakna och hon vill sätta titanerna på sin rättmätiga tron igen, och ha bort gudarna. Men det är inte lätt att samarbeta, greker och romare, när de är så olika …

I den tredje delen i serien, Athenas tecken, är det Annabeth, Athenas dotter, som är huvudperson. Hon är otroligt cool och på många sätt den intressantaste och mest komplexa av alla personerna i den ursprungliga Percy Jackson. Det är på tiden att hon får en framträdande roll i den här nya serien! I Athenas tecken måste Annabeth klara av många utmaningar alldeles själv. Men hela tiden växlar perspektivet mellan olika personer som berättar historien. Man får inte hålla sig till en sanning hela tiden.

Kusinromans med förhinder

Nico, Hades son, sällar sig till hjältarna i bok fyra, Dödens port, och blir stormförtjust i Percy Jackson. Vilket diskuterades en del i amerikansk press. Inte för att de två är kusiner och det hade varit nära på incest om de blivit ihop (grekisk mytologi är förresten full av incest) utan för att en populär bästsäljande barnbok introducerar ett homosexuellt förhållande.

Alla barn har rätt till representation

Riordan gav svar på tal: “The idea that we should treat sexual orientation itself as an adults-only topic, however, is absurd. Non-heterosexual children exist. To pretend they do not, to fail to recognise that they have needs for support and validation like any child, would be bad teaching, bad writing and bad citizenship.” Word!

Men man måste tillägga att inget av förhållandena i böckerna är speciellt fysiskt, bok tre är full av orden “pojkvän” och “flickvän”, som om författaren hela tiden vill påminna om vilka som är ihop, och alla karaktärer verkar paras ihop i heterosexuella par, innan de flyger iväg i den magiska båten, ungefär som alla paren som promenerade ombord på Noaks ark. Men det gnistrar aldrig till mellan karaktärerna. Och det blir inte heller något mellan Nico och Percy. Nico hittar dock en annan pojkvän så småningom …

Mer monsterslakt, mindre kärleksintriger

Förmodligen har de sju unga halvgudarna inte tillräckligt med tid för några stora hjärtevärmande passioner – under fyra böcker har de bekämpat Gaias monster i Alaska, Rom och dödsriket. Motståndare har varit gudar och jättar och till och med hjältarnas egna gamla kompisar. Och Annabeth har själv slagits mot en jättespindel som av någon anledning hatar Athena. (Kan det vara för att Athena förvandlade väverskan Arachne till en spindel?)

Dags att tackla det ultimata hotet

I den femte boken, Olympens blod, har Percy Jackson, Annabeth, Jason, Piper, Hazel, Leo och Frank kommit till vägs ände. Nu är det dags för den sista striden. Dubbelt upp. Det blir en gigantisk strid i Europa och en i USA. Olympens hjältar har toppat listorna för New York Times Children’s Series Bestseller, USA Today bestseller, Publishers Weekly bestseller, Globe & Mail juvenile bestseller och Wall Street Journal bestseller.

Ovanlig final på succèserie

Olympens blod är en ovanlig final på en succéserie, för de personer och perspektiv som Riordan har valt att följa är Jason, Piper, Leo, Nico och Reyna. Alltså inga av de stora kända favoriterna från den första pentalogin.

Leo, Nico och Reyna har tidigare bara haft biroller i hela den här pentalogin, och nu har de alla uppgraderats till huvudrollskaraktärer, och det är Leos offer som till slut räddar världen.

Det är lite märkligt med en ny Percy Jackson pentalogi där Percy Jackson inte alls är med i ettan och egentligen inte spelar någon viktig roll i femman. Och han har inte ens någon röst. Percy Jackson har blivit närapå osynlig i sin egen serie … Många fans saknade så klart Percy Jackson och Annabeth som berättare. Det är ju de hjältarna som man har växt upp med.

Athena och Poseidon har aldrig dragit jämt

Percy Jackson och Annabeth, deras personligheter och personkemi, var det som gjorde den första Percy Jackson serien så oemotståndlig. Det var lätt för läsare att identifiera sig med och sympatisera med de båda mellanstadieugnarna.
Annabeth är smart, stark och allvarlig (vad kan man vänta sig av en dotter till Athena?).

Percy Jackson är strulig och missanpassad och har fått alla möjliga diagnoser, från ADHD till dyslexi, men när hans grekiska arv avslöjas uppenbaras det att han helt enkelt är anpassad för ett annat alfabet och ett annat sätt att leva. Svagheterna i det vanliga amerikanska samhället blir till styrkor i halvgudasamhället.

Det tar också tid för vänskap och senare kärlek att växa fram mellan Percy och Annabeth – dessutom var ju deras föräldrar rivaler. (Poseidon förlät aldrig Athena för att atenarna valde att namnge Greklands huvudstad efter henne, och att de tillägnade henne det finaste templet).

Jupiters och Afrodites barn förenas utan friktion

I den nya serien får man istället följa Jason och Piper, och de är helt enkelt inte intressanta. De går omkring och är kära i varandra från början av bok ett, speciellt hon (Piper är verkligen dotter till Afrodite) och det finns egentligen inga hinder och de genomgår inte någon utveckling. Att ha Jason och Piper som berättarröster istället för t.ex. Percy och Annabeth är en stor besvikelse. Speciellt Pipers röst är ofta irriterande amerikanskt tjejig. De kan attackeras av hur många gudar och monster som mest, och hon kan ändå oroa sig för vad hon har på sig och om hon är tillräckligt söt eller om Jason älskar henne lika mycket som hon älskar honom.

Här kommer alla etniciteterna på en och samma gång

Olympens hjältar har försökt få in så många olika etniciteter som möjligt, vilket i sig är positivt, att en barn- och ungdomsbok försöker skildra landet USA som den salladsskål det är. Men många gånger görs ingenting med identiteterna. Piper är till exempel delvis amerikansk ursprungsbefolkning (eller “indian” som det mindre politiskt korrekta uttrycket är), men det märker man inte, hon är så typiskt amerikanskt tjejig tjej att hon lika gärna hade kunnat vara en blond cheerleader. Det är som om alla etniciteter och olika ursprungsländer för dagens amerikaner bara checkas av på en lista och nästan alla finns med, utom greker och italienare – fast de finns ju med i och för sig, eftersom att alla är halvgudar.

Berättarrösterna jämför olika mytologier

Något positivt som blandningen för med sig är att man får jämföra olika mytologier genom de olika berättarrösterna. Frank är till exempel delvis kines och hans gamla mormor jämförde alltid de gamla grekerna och de gamla kineserna och hur de såg på världen och hur de förklarade den genom olika myter. Sådant är intressant att läsa.

Det finns olika versioner av samma saker i olika kulturer – men även olika tolkningar av samma myter.

Det går att tolka de gamla grekiska myterna på olika sätt. Den här uppdateringen är Rick Riordans tolkning av hur gudar och halvgudomliga greker och romare lever i USA idag. Eftersom USA är världens mäktigaste land. Enligt Riordan. Men det är inget som säger att man inte skulle kunna göra en annan tolkning och placera alla i Kina – när det gäller antalet människor, köpkraft och ekonomisk framgång ligger de faktiskt före USA. Vem bestämmer var maktcentrat är? Den som berättar historien?

Gudarna har inte bråkat klart än …

Efter en lång slutstrid, delad i två delar (som nästan lever upp till slutstriden i den första pentalogin) är den andra serien om Percy Jackson slut. Men det kommer en tredje pentalogi: The Trials of Apollo. Gudarna har inte bråkat klart än.

Är det någon som är förvånad?

Percy Jackson säljer fortfarande. I och med den tredje pentalogin kommer Rick Riordan upp i femton böcker om de unga halvgudarna, och de moderna amerikanska versionerna av gamla grekiska gudar. I den nya serien är guden Apollo huvudperson, han lever som en vanlig tonåring i USA idag – och blir kompis med hjältarna från de tidigare serierna.

Gaia vaknar och slår upp sina gröna ögon …

Det finns många sätt att tolka och omtolka myterna på. Det finns också många olika omslag till Olympens hjältar-serien över hela världen. Det svenska omslaget till Olympens blod där Gaia vaknar och slår upp sina vackra gröna ögon, är ett av de allra snyggaste. Annars är upplägget i serien ganska förvirrande, Gaia, typ moder jord, ska vara skurken som de sju hjältarna ska slåss mot.

Det är inte konstigt att Gaia är förbannad (om man tänker på hur jorden behandlas, speciellt av amerikaner) men att göra henne till superskurk och ledare för alla monster? Bara för att hon är den starkaste kvinnliga kraften i ursprunglig mytologi måste hon “skurkifieras”, typ Narniahäxan?

Det känns också väldigt konstigt att ha segergudinnan Nike/Victoria som antagonist i den här boken, hon framställs som ett knepigt hinder som de sju hjältarna måste ta sig förbi. Borde hon inte vara en cool, modern girl-power tjej? Någon som hejar på hjältarna?

Olika sätt att tolka myter på

Men det här är som sagt Riordans tolkning. Annika Thor skriver mycket fint i sin grekiska myter bok Odjuret i labyrinten att det finns olika tolkningar av myterna, och här har hon valt sina. I Teckna Monster och Hjältar finns ytterligare andra tolkningar. Det är mycket möjligt att Poseidon var en skurk och att Medusa var ett offer, som misstolkas som ett monster och återföds som hjälte. Medusa tecknas som en stark kvinnlig hämnare, en föregångare till Lisbeth Salander. Sådana djupsinniga tankar får man inte riktigt av Riordan. Där är hjältarna hjältar och skurkarna skurkar och ska huggas ner. Filosofera, det får någon annan göra, någon annanstans. Grekerna uppfann i och för sig filosofi, men det märks egentligen inte mycket av det i den amerikanska tolkningen.

Läs och fundera och tolka vidare själv! Historien är ju inte slut än! Varken för Percy Jackson eller de grekiska gudarna.

Skriven 2016-11-18

Läs mer om boken här