WACO – intressant och välspelad miniserie om våldsamt slut på religiös sekt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Välspelat med motsägelser och perspektiv från båda sidor i (kult)tragisk miniserie , USA 2018
Regi: John Erick Dowdie och Dennie Gordon (episod 1-6))
I rollerna: Michael Shannon, Taylor Kitch, Andrea Riseborough, Paul Sparks, Rory Culkin, Shea Whigham, Melissa Benoist, Julia Garner, Demore Barnes, Vivien Lyra Blair
( C More och TV4 Play)

BETYG: TRE

Har bara spridda minnen av tragedin utanför Waco, Texas 1993 då 76 sektmedlemmar i de så kallade Davidianerna – varav 25 barn – dog efter 51 dagars belägring av FBI. Inte så konstigt kanske eftersom det verkligen vore synd att påstå att jag följde händelseförloppet slaviskt. Dock stod det rimligen klart för alla som tittade det minsta redan då det begav sig att det här var en världsnyhet av det olyckssaliga slaget.

Både utsidan och insidan berättar sin historia

För de som dessutom hade minnet av Jim Jones och de tillhörande självmorden i massformat i hans Folktempelsekt i Guyana 1978 i färskt minne adderades dessutom en extra dos onda aningar. Ännu en manipulativ knäppreligiös sektdåre, som för sina lojala undersåtar mot en säker död, tänkte man i sitt stilla sinne om ledaren David Koresh.

Fast den bilden stämmer tydligen inte. Åtminstone inte enligt denna miniserie i sex avsnitt, och jag är är benägen att i alla fall köpa själva tanken eftersom serien är baserad på två böcker, dels Stalling for Time: My Life as an FBI Hostage Negotiator av FBI-agenten Gary Noesner och dels A Place Called Waco av före detta sektmedlemmen David Thiboudeau. Vi talar alltså om en person på insidan och en på utsidan, som berättar sin historia, så det finns ingen direkt anledning att uppfatta trovärdighetsnivån som annat än hyfsad totalt sett. Det finns med andra ord all anledning för den som ser Wacohändelserna i svart och vitt att ta en ny titt på det här med en mer neutral utgångspunkt.

Bevis på vapenlager

Hur som helst; Waco tar oss tillbaka en tid innan helvetet bröt loss där på Davidianernas kollektiv. Som det helt korrekt framställs här hade ATF (Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms) fått nys om av att sekten hade samlat på sig ett vapenlager via en chaufför på UPS, varpå en utredning drog igång. Vilket i sin tur föranledde dem att börja bedriva övervakning av centrat. Det slutgiltiga beviset på att sekten verkligen satt på ett vapenlager kom dock från en ATF-agent vid namn David Aguilera – här spelad av meriterade John Leguizamo – som under täckmantel lyckats få en inbjudan till Davidianerna, och med framgång snokat runt i deras kollektiva boning.

Klartecken för husrannsakan

Detta utgjorde upprinnelsen till belägringen. Davidianerna hade brutit mot federala lagar, vilket ledde till att ATF skaffade arresteringsorder för Koresh och en del följare. Samtidigt hade tydligen lokalsamhället goda relationer med sekten. ”Gå och prata med dem, det är väl inget fel att meddela dem” (hur det ligger till), tyckte traktens sheriff. Tydligen erbjöd Koresh Aguilera att titta över pappersarbetet vad gäller vapnen också, men agenten avböjde.

Istället krävde och fick ATF klartecken att göra en husrannsakan. Den information de hade talade av allt att döma oavsett vilket om oegentligheter. Om olagligt ombyggda vapen och en bonde i närheten som hört maskingevärseld, bland annat.

Motsägelser och skiftande fakta

Så här långt i berättelsen finns det både underbyggt och bekräftad fakta – även om inte allt avhandlas i denna serie. Däremot råder det knappast någon tvekan om att såväl det som hände i samband med den efterföljande ATF-raiden och FBI:storming 51 dagar senare är full av motsägelser och skiftande fakta.

Något serien beskriver på ett rätt tydligt sätt. Men vet helt enkelt verkligen inte riktigt vad som hände i samband med dessa avgörande insatser. Detta är ett obestridligt faktum eftersom ord stod mot ord bland de överlevande och ett otal andra inblandade dog i lågorna i samband med FBI:s raid . Således har manusförfattaren valt att antingen betona den förvirring och osäkerhet som rådde eller skildra det hela från båda sidors perspektiv. Precis som de två böckerna alltihopa är baserat på gör, helt enkelt.

Försök till fredlig lösning

Vad som däremot är alldeles säkert är att ATF gjorde ett handfast försök att genomföra sin husrannsakan den 28 februari 1993. Med fatalt resultat. När allt var över hade fem Davidianer och fyra ATF-agenter mist livet.

Detta innebär startskottet på belägringen av sektens läger, och det är också denna som serien fokuserar mest på. Det var på det här stadiet FBI tog över från ATF eftersom federala agenter dödats, och dess förhandlare Gary Noesner fick det föga avundsvärda jobbet att försöka få en fredlig lösning på det dödläge som blev resultatet av ATF:s misslyckade insats.

Tårgasattack, eldflammor och ond bråd död

För uppdraget var förstås allt annat än lätt. Noesner gjorde dock sitt yttersta för att skapa tillit hos Koresh och hans högra hand. Steve Schneider. Inte utan framgång, bör tilläggas. Samtidigt blev Noesners överordnade alltmer irriterade när belägringen förvandlades till ett dyrbart långbänksdragande. Det bar sig inte bättre än att de gick till Clintonadministrationens justitieminister Janet Reno och vädjade om tillstånd att försöka storma och avsluta belägringen.

I det läget hade Koresh till slut lovat att sekten skulle komma ut så fort han skrivit färdigt sitt mastiga religiösa brandtal om de sju sigillerna, apokalypsen och annat färdigt. Fast så blev det förstås inte. Istället stavades slutklämmen tårgasattack, demolering med stridsvagnar, eldflammor, ond bråd död och djup tragik. Bill Clintons signatur på relevant dokument förseglade sektens öde.

Grav manipulation och erotisk Messias

Att Waco är en sorglig historia behöver knappast påpekas. Det kan nog alla vara överens om. Vad alla däremot inte är överens om är skildringen av sekten i allmänhet och David Koresh i synnerhet. En del, inklusive mig själv kan nämligen nog tycka att mannen skildras i alltför positiv dager. Det här var trots allt en herre som mer eller mindre medvetet utövade grav manipulation av sin omgivning som vardagsmat och införde celibat som lag för alla andra medan han själv lekte erotisk Messias med kvinnorna – inklusive de alltför unga – i sin församling. Därav också anklagelserna mot honom om så kallad ”lagstadgad våldtäkt”.

Något som faktiskt bara berörs i förbigående i denna serie. Fast visst, som jag nämnde inledningsvis finns trovärdighet i skildringen av honom också. För han var av allt att döma såväl intelligent som resonabel och hade goda drag också, men att handlingsmönstret hos honom likväl minst sagt hade sina klandervärda drag råder det knappast någon tvekan om.

FBI som något av ”the bad guys”

På samma sätt skulle man med ”rätt” glasögon på nästippen lätt kunna se ATF och FBI – förutom Noesner då – som något av ”the bad guys” i den här versionen av händelserna. Det är dom som gör begår de ödesdigra misstagen, har stridisattityd och agerar väl oaktsamt med tanke på att många liv står på spel i den här deppiga soppan.

Likaså kan jag tycka att det hela är ter sig väl tv-filmsmässigt och gammaldags rent visuellt. I det avseendet tycks inte upphovsmännen haft några direkta visioner. Vilket är synd. För tänk vad en Ridley Scott eller James Cameron i högform hade kunnat göra av det här.

Imaginära hatten av för skådespelarna

Men ändå; Waco utgör trots sina brister likväl en intressant och sevärd skapelse. Sedan står inte direkt spänningselementet av naturliga skäl ut som dess främsta tillgång, men spelet bakom kulisserna hos FBI-folket, nyanserandet och fokuset på diverse kultmedlemmar samt icke minst dynamiken i relationen mellan Noesner och Koresh håller intresset vid liv ända till det ödesdigra slutet.

Sedan måste jag också ta av den imaginära hatten för skådespelarna, och då i första hand till Michael Shannon och Taylor Kitch i Noesner- respektive Koreshrollen. Shannon gör mycket av det lilla hos sin ytligt sett oansenliga, men urskicklige figur medan Kitch fyller karismakoppen och Jesuskomplexet till brädden med sin lika karismatiske som problematiske karaktär.

Krydda sedan rollistan med folk á la Paul Sparks (House of Cards) i rollen som Koresh plågade högra hand, underskattade Shea Whigham (även aktuell i rebooten av tv-serien Perry Mason) som kompromisslös FBI-hårding, Ozarks ständigt svärande Ruth, Julia Garner i en betydligt mildare roll än där, och inte minst Rory Culkin som överlevaren David Thiboudeaux, så förstår säkert var och en att ensemblen lyfter helheten och gör den mer engagerande än vad den varit med mindre begåvade och välspelande aktörer.

Skriven 2020-07-16