Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Blodstänkande, gravallvarlig och humorbefriad serietidningsaction, USA 2020
Regi: Gina Prince-Bythewood
I rollerna: Charlize Theron, Kiki Layne, Mathias Schoenaerts, Marwan Kenzari, Luca Marinelli
(Netflix)
BETYG: TVÅ
– There can be only one!
… Kände jag för att utropa efter att ha sett The Old Guard, i regi av Gina Prince-Bythewood.
Ännu en Netflix-produktion, ännu en film som bygger på en serietidning, ännu en actionfilm som är förhållandevis värdelös. The Old Guard bygger på en Image-serie av Greg Rucka, som även skrivit filmens manus, och Leandro Fernandez. Och nej, jag har inte läst den.
Uppdaterad version av Highlander
Hur filmatiseringen förhåller sig till serien vet jag förstås inte, men konceptet är märkligt illa genomtänkt. The Old Guard känns som en uppdaterad version av Highlander, men utan humor, halshuggningar och minnesvärda rollfigurer. Jag såg om Highlander härommånaden. Jag älskade den på 1980-talet, idag är den väl … mindre bra. Men – jag förstår varför jag älskade den när jag var runt tjugo, och den har flera bra inslag och minnesvärda gestalter.
Plötsligt är de bara odödliga
Ruckas berättelse handlar om ett team odödliga människor som åtar sig livsfarliga uppdrag. De skjuts och massakreras, men reser sig snart upp igen, spottar ut kulorna de träffats av, läker knäckta ben, och fortsätter framåt. En liten twist är att de faktiskt kan dö, den magiska kraften kan försvinna, men de vet inte när – det kan ta hundratals eller tusentals år.
Varför de är odödliga förklaras inte. Det förklarades förstås heller inte i Higlander – den första filmen i serien. I The Old Guard är de liksom plötsligt bara odödliga. Och de slutar åldras. Eftersom medlemmarna i teamet är av olika ålder, blir de antagligen odödliga efter att först ha varit dödliga en tid.
En annan sak jag undrar över: de här människorna är inte osårbara – de skadas, men läker, och lever vidare, ungefär som Wolverine. Men vad händer om de halshuggs, styckas, sprängs i småbitar, eller något liknande som innebär att de omöjligt kan läka? Växer det ut ett nytt huvud?
Utnyttja till mänsklighetens fromma
Charlize Theron spelar Andy, som är ledare för det fyra man starka teamet. Ingen vet hur gammal Andy är, men hon har hängt med åtminstone sedan medeltiden. Och istället för att bara ta det lugnt, måla akvareller och smutta på årgångsvin, väljer Andy och hennes gäng att slåss mot onda makter. De har alltid varit krigare.
Filmen inleds med att teamet lockas i en fälla. Den slemme engelsmannen Merrick (Harry Melling), som äger ett läkemedelsföretag, vill tillfångata det hemliga teamet, experimentera på dem, och se om man kan hitta orsaken till odödligheten, och om det går att utnyttja till mänsklighetens fromma. Det låter ju i grunden som en bra idé, men Merrick vill förstås tjäna pengar på- och utnyttja kraften, och till sitt förfogande har han en hel armé som slaktar folk (varför har en apotekare anställda soldater?).
Skjuter, slåss och har sig
Samtidigt får en amerikansk soldat, Nile (Kiki Layne), halsen avskuren under ett uppdrag i Afghanistan, och det visar sig att hon är odödlig. Andy drömmer om Nile, och åker dit för att hämta henne. Nile måste förstås ingå i teamet, något annat alternativ finns inte. Teamet kämpar mot Merrick i över två timmar, de skjuter och slåss och har sig. Det är hårda tag i läkemedelsbranschen.
En bra film bättre än inställsamhet
Jag noterar att en massa amerikaner klagar på att The Old Guard gjorts av hemska “liberala” Netflix, av det vidriga “liberala” Hollywood, och att den är fruktansvärt politiskt korrekt. Dessa amerikaner som påstår sig hata politiska budskap och vänsterpropaganda märker förstås inte att de vanliga, reaktionära actionfilmer de gillar ofta är högerpropaganda. Själv gillar jag inte uttrycken politiskt korrekt och politiskt inkorrekt – men jag får nog medge att The Old Guard är lite väl övertydlig och utstuderad, som om Netflix försöker plocka poäng. En bra historia och en bra film är alltid viktigare än inställsamhet.
För plastig och steril
Vad som är värre än den eventuella politiska korrektheten, är att filmen är rätt tråkig, lite för dum, den är för plastig och steril, den är (förstås) alldeles för lång, och det värsta av allt är att den är gravallvarlig och fullkomligt humorbefriad. Blodet stänker, men jag gäspar och tänker på annat, eftersom jag inte bryr mig om de trista rollfigurerna. Jag gillar dock Charlize Theron och Matthias Schoenarts, den senare ingår i teamet.
The Old Guard slutar på ett sätt som gör att filmen känns som pilotavsnittet till en TV-serie.
Skriven 2020-07-11