Klicka på bilden, för att se hela bilden
Till vardags är Dierks Bentley som vilken modern miljonsäljande Nashvillehunk som helst, men det händer också att han och hans band tar på sig peruker á la hockeyfrilla och blir Hot Country Knights, ett parodiband med fokus på nittiotalets countrycombos och dito hits.
Ett förflutet som porrstjärna
Tänk Spinal Tap. Eller varför inte Steel Panther utan den uppenbara snuskfixeringen, så får du en uppfattning om approachen i sextettens artisteri. Inte minst gaggas och tjafsas det på scen på sant hitte-på-vis precis som när de sistnämnda befinner sig i konsertsituationen. Dessutom har alla i gänget skapat egna separata bakgrundshistorier. Bentleys alter ego Douglas ”Doug” Douglason har till exempel ett förflutet som porrstjärna. Något han inte alls vill prata högt om i dagens läge när bandkollegorna tar upp det på scen.
Hög klass och gedigen sångsamling
Men skämt åsido. Det som 2015 började som ett allvarligt…ööh skämt med covers på nittiotalets countryhits har nu blivit seriöst fullt ut. Så sent som i januari i år fick Hot Country Knights nämligen skivkontrakt, och redan nu har alltså debutverket avtäckts.
Så långt är allt också gott och väl. Inte minst för att recensionerna hemma i USA har varit oväntat välvilliga. Men så är det här också ett album väl värt att skriva hem om. Även de som struntar de skojfriska texterna har en hel att hämta här. För oavsett vilket går knappast att komma ifrån att det här tveklöst håller hög klass ur en strikt hantverksmässig synvinkel. Fattas bara annat. Det är trots allt ett ordentligt samspelt gäng som ligger bakom denna gedigna sångsamling.
På samma sätt inbillar jag mig att Bentley och hans mannar tycker det är genuint roligt att släppa loss den inre tramsebyxan i sig på det här viset. Bandet tycker det är kul att driva med countryns klyschor i allmänhet och de från nittiotalet i synnerhet. Eller det kanske snarare är jämnt skägg vad gäller dessa två kategorier om nu sanningen ska fram.
Fläckar på kudde inslag i Garth Brooksparodi
Fast Then It Rained är utan minsta tvekan en odiskutabel blinkning till nittiotalet. Snarlikheten med Garth Brooks dramatiska arenacountrydänga The Thunder Rolls är så uppenbar att en stämning från Brookslägret hade legat nära till hands. Men där sistnämnda sång avhandlade en kvinnas initiala oro för och sedermera hämndkänslor mot sin ska det visa sig otrogne make består texten i Then It Rained av en uppräkning av en rad triviala vardagliga händelser typ upptäckten av några fläckar på en kudde och polaren som undrar om sångens jag vill komma över och se en match på tv.
Pick up-truck för bästa möjliga datingupplevelse
Vidare skulle boogiereockande Moose Knuckle Country mycket väl kunna vara inspelad av den mest framgångsrika countryduon någonsin, Brooks & Dunn. Tänk deras Boot Scootin’ Boogie, så förstår ni vad som avses.
Också är det givet att ett partajrockande spår som Pick Her Up lika gärna skulle kunna framföras av nittiotalets karlakarl Travis Tritt. T-R-O-U-B-L-E var hans signum 1993, och nu agerar han duettpartner till Doug Douglason i denna sång om en man som får rådet att skaffa en pick up-truck för bästa möjliga datingupplevelse. Tala om no brainer.
Sedan får vi ju inte glömma balladerna heller. Som den lika egotrippade som skojiga patriotsången The USA Begins With Us. Fånig är bara det så kallade förnamnet, men jag misstänker att Donald Trump hade tagit den på fullt allvar om han mot förmodan tagit en paus från Fox News och råkat höra den på radio. Vilket förstås hade varit nedslående, men samtidigt förväntat.
You Make It Hard
Mer av samma softa vara hittar vi i Asphalt, om om den lössläppte mannen som aldrig kan stanna kvar hos damerna eftersom asfalten alltid lockar ut honom till sin lastbil igen. Fast roligast i detta sällskap är trots allt den melankoliska You Make It Hard, som är precis lika tydlig i sina anspelningar som titeln antyder. ”You make it hard. Hard for me to leave this room”, sjunger Douglason och alltid lika hörvärda duettpartnern Terri Clark bland annat med fullständig romantisk inlevelse, och det är förstås hur roligt som helst.
Gjort med kärlek
Med tanke på allt detta är det bara att hoppas att denna lyckade debut renderar en uppföljare vad det lider. För detta spjuveraktiga verk är onekligen skapat med både professionalismen och kärleken till genren i fokus. Vilken bara återigen bevisar viktan av att ta musiken, men inte sig själv på allvar. I alla fall inte särskilt mycket.
Skriven 2020-07-06
